Mittsommarinlägg

Detta får bli ett mittsommarinlägg. Idag är det den 13 juli och det är ju ungefär i mitten av sommaren. Jag har hunnit med en sväng till Kroatien och åker på en tur med husvagn om några dagar. Jag jobbar inte så värst mycket, varken med standup eller musik, men det ligger en hel del planering och lurar i luften. Ja, inte bara lurar. Jag planerar!

Inatt klämde jag själv mitt pekfinger i en dörr. Bara så där jäkla onödigt.

Återkommer nästa månad. Eller kanske någon gång till i juli. Man kan ju aldrig riktigt veta. Har man semester så har man...

Semestern närmar sig med stormsteg...

...och det känns sjukt bra! Visserligen har jag precis bytt jobb, men de senaste tre månaderna har jag inte varit mycket ledig. Den här helgen är de första två dagarna på mycket länge då jag egentligen själv kan bestämma vad jag vill göra. Det är nog bara en fotbollsmatch med dottern som ska bevistas om några timmar.

Jag kommer alltså att jobba en vecka till på radio innan min lediga tid drar igång. Denna lediga tid kommer att hålla i sig ända fram till den 9 augusti, med avbrott för enstaka gig. Vi ska också snart börja repa inför vår stora utomhuskonsert i slutet av augusti, men planeringen ligger långt framme.

Radio är något av det roligaste jag gjort. Blev väldigt glad härom dagen när en kvinna kom fram till mig och berättade att hennes man hade mig som idol. "Han berättar vad du har sagt och gjort och hur rolig du är när vi äter middag!" sade hon. Hmmm...

Tillsammans med mina underbara, göteborgska komikerkollegor/vänner Annika Lindhe och Anneli Abrahamsson har jag också kört igång ett litet hemligt projekt som går under arbetsnamnet "Lite rabiat". Det hoppar jag verkligen att ni kommer att höra talas om lite längre fram. Skoj är det i alla fall!

Nu tänker jag gå till frysboxen och hämta en glass. Jag kör förbi SIA-glass i Slöinge varje dag och laddar med jämna mellanrum upp med andrasorterad glass. Perfekt tycker hela familjen!

Bröllopsgig

I lördags hade jag ett ståuppgig och det var länge sen sist! Jag har den senaste månaden enbart haft tid med att sätta mig in i radiojobbet, vilket har varit jätteskoj, men också rätt krävande. Jag jobbar där denna och nästa vecka, därefter har jag semester i rätt många veckor. Inte förrän den 9 augusti börjar jag igen.

I vilket fall som helst var det otroligt härligt att få stå på scen och "känna av" en publik igen. I radio är lyssnarna väldigt anonyma och man får tänka sig att de i alla fall ler åt en ibland. Flödet och kommunikationen med publiken har jag saknat lite under den här månaden och det var grymt gött att få känna igen!

Bröllopsgig är så tacksamma att göra. Bara man anstränger sig och skriver en massa nytt material om brudparet och dess omgivning så kan det nästan inte gå fel. Om ni fattar vad jag menar...!

Kombinera mera!

Att jobba heltid på radio, med tidiga morgnar, innebär att jag helt enkelt inte orkar vara uppe länge på kvällarna. Därmed försvinner möjligheten att åka på klubbgig långt hemifrån. Nu går jag, i princip, upp ur sängen vid ungefär samma tidpunkt som jag tidigare kom hem.

Men det går alldeles utmärkt att kombinera idéer till material. För på radio måste jag vara oerhört alert, vaken och nytänkande. Dessutom måste man pröva sina idéer på studs. Speciellt mellan kl. 06.00 och 07.00 har jag möjlighet att testa nya tankar och formuleringar. Varannan dag vid den tiden är jag nämligen ensam i studion. Tyckte jag fick till en skojig grej om kundkorgar härom dagen. Eller tankar om vilket kaffe politikerna dricker.

Man kan lyssna i arkivet på Sveriges Radio. Gör det!

Mitt nya liv

Japp! Nu ligger man i! Det är tidiga morgnar, mycket koncentration, mycket arbete och mycket skoj! Jag hinner liksom inte med något annat nu. Vänta lite! Vad är det för typ av formulering? Vad är det egentligen jag hinner med? Jo, det här!

Jag har alltså börjat ett nytt jobb som programledare på morgonprogrammet Smakstart på P4 Radio Halland. Det är otroligt mycket nytt att lära sig! Det är lärorikt, men jag måste erkänna att det var länge sedan jag kände mig som nybörjare. Och då menar jag nybörjare! Att prata i radio känns inte märkligt, bara kul, men tekniken i studion med alla reglar och rattar och körschema och jinglar och trallor och telefonare och... För att inte tala om att hålla tiden och räkna ut hur länge man kan hålla på att prata samtidigt som man gör det. Det är ingen barnlek, kan jag säga. Men som sagt, det är roligt! Jag ser denna sidan av sommaren som inkörsport och träningsperiod och sen i början av augusti blir det mer på riktigt. Jag vet inte om Radio Halland ser det på samma sätt, men det är ett sätt för mig att hantera situationen, att tänka så.

I kombination med detta jobbar jag kvar en dag i veckan på mitt gamla jobb. Att ha en liten del kvar på den tidigare sidan gör förstås att jag får jobba mer än en dag, för att kunna hålla det flytande. Visserligen har jag en tjej som hjälper till med mina arbetsuppgifter, men där handlar det också om inskolning för hennes del och den inskolningen måste jag ju själv stå för.

Sen har jag ju fortfarande en del standupgig och konferencierjobb som ju kräver sin förberedelse. Och ett litet nytt humorprojekt tillsammans med två underbara komikerkollegor. Vi har redan några gig inbokade, trots att vi inte skrivit ett skit. Rätt väg???

Och så har jag och min supergulliga Curly Gibzon börjat gå en lydnadskurs, vilket inte känns helt vältajmat just nu, eftersom vi dessutom har studentfester att gå på, avslutningskonserter att bevista samt födelsedagar att fira.

Men jag har det bra. De här veckorna jag tillbringat på Radio Halland har dock krävt sin man (eller kvinna), vilket gör att jag inte uppdaterat den här bloggen över huvud taget. Nu ska det dock bli en ändring på det, för jag har, förhoppningsvis, börjat få ordning på min sovtid. (Klockan ringer 03.20 varannan dag...)

Fr.o.m. denna vecka...

...arbetar jag på Radio Halland 80% och Falkenbergs kommun 20%. Det blir ett alldeles utmärkt sätt att lämna av och köra in. Både det ena och det andra.

Ikväll hemma kommer det bli deklarationen som jag ägnar mig åt i sena kvällningen. Det känns väl så där. Men som sagt, det är ett nödvändigt ont. Men till nästa år har jag en revisor och det kommer att kännas mycket, mycket tryggare.

Idag har jag hunnit med en sväng till radion innan jag åkte till Falkenberg. Det var riktigt trevligt att lära känna en ny Måndagspanelsmedlem vid namn Niklas Nilsson. Ska bli kul framöver där. Frågan är väl bara om det blir Måndagspanel för mig om jag sitter i studion för övrigt. Jag vet inte hur de tänker riktigt, men det ger sig väl. På ett sätt är det synd, för det är ett inslag jag gillar att göra. Hoppas och tror att lyssnarna också uppskattar det.

Resten av veckan ska jag lära mig radioteknik. Hu! Om jag har tur och är duktig kommer jag att vara i sändning fr.o.m. nästa vecka. Eller också är jag inte duktig...

Det går en stackars trut...

...utanför mitt fönster på jobbet. Mitt arbetsrum ligger på tredje våningen med ett platt tak i fönsterhöjd bredvid. I flera veckor har den här stor fågeln försökt hacka sig in i huset. Alla fönster är skitiga i vågrätt linje på en sisådär fyrtio centimeters höjd. Men han kommer ändå inte in, hur mycket han än tar sats och försöker flyga sig in i rutan. Stackars sate!

Koll i efterhand

Såg en snutt på Kanal 5:s Roast på Berns och vill bara informera allmänheten om att Håkan Jäder är förfärligt bra. Fast det visste väl alla redan.

Var konferencier på en modevisning härom dagen

Eller ja. Det var inte bara en modevisning utan en hel föreställning med olika nummer som avslutades med en modevisning. Trevligt värre! Dock måste jag erkänna att jag blir rätt trött efter ett konferencierjobb. Man får liksom aldrig vila utan måste vara på alerten hela tiden och vara uppmärksam på vad som händer på scen och sedan, på något sätt, lyfta det när man står där själv. Fast jag gillar det. Utmaning.

Måndagspanelen

Idag knöt jag ihop säcken i Måndagspanelen genom att föreslå att man skulle sälja en billigare (!?) variant av sexrobot på Gekås i Ullared och kalla den för Morgan.

Nytt jobb

Under veckan som gått har jag fått klartecken. Jag fick jobbet på Radio Halland som programledare i deras morgonprogram! Så nu är det alltså dags att byta jobb igen! Fast det gör inte ett dugg. Jag har trivts jättebra med mitt gamla jobb som samordnare och är övertygad om att jag kommer att trivas ännu bättre på radion.

Jobbet är på heltid och innebär mycket tidiga morgnar (med betoning på tidiga...) Det får jag väl vänja mig vid. Att det också betyder längre restid, bekymrar mig inte alls. Pendlat har jag gjort sedan i början av 90-talet, så det ska jag nog fixa. Det enda som oroar mig lite är tekniken, men alla säger att det är det minsta bekymret. Nåja, jag får väl tro dem.

Ganska snart ska jag alltså börja jobba på Radio Halland i Halmstad. Ska, lite successivt, skola in en ny samordnare bara.

Och imorgon kan ni lyssna på mig ånyo på P4, Radio Halland. Då är det dags för Måndagspanelen igen med nya, fräscha, knasiga, märkliga, udda tankar och diskussioner. Tyvärr har Geta blivit tvungen att ställa in framöver, då han fått annat jobb. Men hans vikarie kommer säkerligen att vara lika bra. (Ingen klår Getas dikter, dock.)

Frånvarande

Jag har inte bloggat på över en vecka och det är totalfrivilligt. Jag har nämligen tillbringat en vecka med min familj i Prag och dit hade faktiskt våren kommit på allvar. Härligt!

När jag landade i Kastrup hade dock två saker flugit på mig: influensa och vaxpropp i örat. För övrigt vill jag inte rekommendera att flyga med stopp i hörselgången...

Jag har alltså legat med feber i fyra dagar och idag på förmiddagen, då jag kände mig bättre, for jag raka vägen till vårdcentralen för spolning av vänster öra. Så nu är det bara tinnitus kvar. Och lite yrsel efter febern, men sånt får man väl ta.

I övrigt en vacker dag. Ska på anställningsintervju imorgon.

Igår...

...var det ett år sedan Jovan gick bort. En lika vacker vårdag i april förra året försvann du från denna värld och är fortfarande lika saknad.

Uruppförande

Deltog som förstaviolinist i uruppförandet av en ny kyrkoopera av Maria Löfberg. Riktigt vacker, faktiskt. Helt utan fel spelade jag dock inte, vilket gör mig en aning irriterad.

Gjort är gjort...

Okej! Så här är det!

Jag har sökt nytt jobb. Om jag får det betyder det att det kommer bli svårt för mig att åka kors och tvärs över landet och köra standup. Får jag det här jobbet innebär det otroligt tidiga morgnar och jag har alltså inte tid att sova över på annan ort. Men jag vill väldigt gärna bli bokad från Skåne över Småland och upp i Västra Götaland. Så är det någon som vill ha en rödhårig, snuskig halvtant, så är jag villig... Snälla...

Rolig och orolig tid

Jag har en skitkul vecka bakom mig, är mitt i en annan och möter en tredje skojig sådan, nästa vecka.

Jag har jobbat i radio nu några dagar förra veckan och det är verkligen jätteroligt. Vill göra mer! Och ska också imorgon och på torsdag. Sen får det vila tills det är dags för Måndagspanelen tillsammans med Geta den 19 april.

Jag har den senaste tiden inte känt mig så sugen på standup längre. Vet inte riktigt varför. Jag har känt mig dålig, inte attraktiv på marknaden (standupmarknaden, alltså;-), vilket har medfört att jag inte ens orkat försöka skriva nytt material. Spiralen rör sig neråt... Tungt. När jag sedan har gigat har jag känt mig ännu tråkigare eftersom jag bara ältar samma gamla saker hela tiden. Ingen blir gladare av det.

Men i fredags kände jag faktiskt att jag är rätt okej. Eller som vi kvinnor brukar säga: inte så jävla dålig, ändå. Nu körde jag ingen regelrätt act, men att konfa är tamejfan inte det lättaste. Och det gjorde jag riktigt bra i fredags!

Det är nog dags att ta sig i kragen, helt enkelt! Men först radio, sedan påsk och därefter sticker familjen Sjöwall till Prag!

Succé i Skällinge!

Som vanligt! Det är så fantastiskt kul varje gång! Standupkvällen i Skällinge bygdegård är årets höjdpunkt! Verkligen! Jag skulle vilja säga så här: snart kommer Sveriges komiker att stå i kö för att köra i Skällinge.

Jag kände mig inte jättetaggad inför gårdagkvällen, med tanke på att jag kört morgonradio två dagar. Rätt trött helt enkelt. Men det försvann så fort man kom in i bygdegården. Fullt med folk, skratt och härlig stämning redan från början.

Jag konfade som jag alltid måste göra i Skällinge, nämligen med mycket skämt kopplade till publiken och företeelser från byn. Sånt material man använder här och nu (och aldrig mer...) och en hel del improvisationer utifrån snacket med publiken.

Sen körde Fritte Fritzson och Anders Celin, och efter paus Khalid Geire och slutligen Martin Svensson. Alla var strålande! Helt enkelt outstanding! Efter varje komiker tänkte jag på nästa i termer av: stackars NN! Hur ska han kunna toppa det här? Och varje gång gjorde han det! Det var helt grymt! Det fanns ingen dip någonstans. Alla gjorde verkligen skitbra ifrån sig!

Vi stannade kvar en bra stund efteråt och fick mycket ryggdunkar, beröm och lovord. Även under dagen har jag fått oerhört fin respons på gårdagkvällen.

Läs gärna också Martin Svenssons blogg.

Tackar allra ödmjukast till mina fantastiska kollegor: Fritte, Anders, Khalid och Martin. Välkomna tillbaka!

Dagens fråga: Hur många utropstecken innehåller ovanstående text?

Jag är så ruskigt kulturell!

Igår var jag på en dansföreställning med Falkenbergs gymnasieesteter (många e:n där...). Jag är inte totalvan vid att se på dans, men det var riktigt bra och underhållande. Kul!

När vi kom in såg vi en inspelad version av Mästarnas Mästare. Det är nog det enda program jag följer nu för tiden. Och jag håller på Louise Karlsson, som efter att ha vunnit flest tävlingar under hela programserien, definitivt är en värdig vinnare.

Världens bästa slut?

Detta är ett slut jag ser om, ser om och ser om. Alltid med ett leende på läpparna.

Skällinge bygdegård

På fredag hälsas alla välkomna till en standupkväll i Skällinge Bygdegård. Det är nog fjärde året i rad som vi kör ett sånt här evenemang. Vi är väl jag tillsammans med/på uppdrag av bygdegårdsföreningen.

I år är det Fritte Fritzson, Anders Celin, Khalid Geire och Martin Svensson som står på scen. Det ska bli så jäkla kul!

Joakim och Joel

Har jag lagt upp den här förut???

Sit on My Face

Sit on my face and tell me that you love me
I'll sit on your face and tell you I love you, too
I love to hear you oralize
When I'm between your thighs
You blow me away

/ C Cmaj7 C Am / C - F G / F G C - / G D7 / G G7 /

Sit on my face and let my lips embrace you
I'll sit on your face and then I'll love you truly
Life can be fine if we both sixty-nine
If we sit on our faces in all sorts of places
And play, 'til we're blown away

/ " / C7 - F E7 / Am Fm6 C A7 / F - /
/ Dm7 G7 C C7 F Fm C G7 C /

Nytt för mig!

Jag har klippt mig. Ganska kort. Och färgat håret rött. Knall! Bara så ni vet att det är jag när ni ser mig.

Jag erkänner!

Det är bäst att erkänna nu och lägga korten på bordet. Jag är ett stort fan av musikaler. Jag älskar kombinationen av sång, musik, dans och teater. Det blir ett smörgåsbord av allt som slår det mesta. Jag bryr mig inte om att folk tycker det är störande att huvudpersonen brister ut i sång i tid och otid. Istället anser jag att det breddar det sceniska helhetsintrycket.

Igår var min son, en kompis och hennes dotter och jag på Göteborgsoperan och såg Guys and Dolls. En enkel, förutsägbar och söt historia om en frälsningssoldat och en gambler som finner varann genom vadslagning. Visst, inte den bästa musikal jag sett, men småputtrig och humoristisk. Mycket dans (vilket jag tycker är den tråkigaste "kulturyttringen" hos musikaler), men i och för sig storslagna nummer. Jag förstår att man lagt större tonvikt vid dansandet än sången, eftersom dansnumren mer låg i fokus. Sångmässigt uppskattade jag den jazziga rösten hos tjejen som spelade Adelaide. Rollfiguren Skye Masterson sjöng sådär, tyckte jag.

Vad jag framför allt gillade hos Guys and Dolls var deras framställning av overklighet. Det fanns något av tecknad verklighet i seriefigurform hos karaktärerna, vilket också underströks av den färgstarka scenografin.

Sammantaget en jättetrevlig kväll på Operan!

Upphovsrätt?

Här delger jag alla läsare mina Alla Barnen-skämt som Martin Gustafsson på Göttimössan tvingade oss att skriva och framföra i torsdags förra veckan:

Alla barnen kramade sin pappa utom Vaster, för hans föräldrar var pederaster.

Alla barnen skrek när de skar sig i fingret utom Christer, för han hade köttklister.

Alla barnen plockade kantareller i skogen utom Britta, för hon hade svamp i egen fitta.

Tänk dig följande:

1. Du sitter i ett konferensrum med en mängd "kommunalgubbar" och febrilt försöka ta reda på vad du har tackat ja till.
2. Du sitter i samma konferensrum och försöker visa din positiva sida genom att leta mer handfasta saker att ha åsikter om, exempelvis var en scen ska placeras i ett rektangulärt rum, vem man ska kontakta för garderoben o.s.v.
3. Du sitter fortfarande i samma konferensrum och funderar på vilka frågor man kan ställa för att få lite vägledning. Utan att verka dum.
4. Du sitter i samma konferensrum och drar en suck av lättnad när frågan kommer om alla har sett Projektbeskrivningen (med stort P...!)

Det var vad som hände mig igår...

Morgondagen

Imorgon blir det Göttimössan och deras temakväll: Ordvitsar och Alla Barnen-skämt. Det sistnämnda känns okej och inte alltför krångligt, men ordvitsar! Det är nog inte min grej. Har bara en än så länge. Vi får väl se vad vi får till innan torsdagskvällen.

Å helgen har varit bra?

Jag har haft en intensiv helg. Lördagen började med en kurs i improvisationsteater i Göteborg. Att man kan ha så kul! Vi gjorde en massa olika övningar, som jag nästan inte kommer ihåg alla, men det var både psykiskt och fysiskt, kanske inte krävande, men näst intill. När jag kom hem upptäckte jag exempelvis att jag hade blåmärken på låren...

Direkt därifrån åkte jag till Teater Halland för att se Genom Blodet. För den uppmärksamme läsaren kan jag meddela att jag visst sett den tidigare, men denna gång såg jag den främst för att det var min dotter som spelade Aurelia under lördagskvällen.

På söndag gick jag upp ganska tidigt och åkte till Göteborg igen, för att träffa mina komikervänner Annika Lindhe och Anneli Abrahamsson och nu har vi ett hemligt projekt!!!

Eftersom min pappa fyllde år åkte jag till Kinna (eftersom han bor där!) för att fira honom. Jag var dock tvungen att gå och lägga mig eftersom jag fick huvudvärk.

Måndag morgon: Måndagspanelen tillsammans med Geta där jag fick (tog) chansen att sjunga på turkiska. Och kvällen kommer jag att tillbringa på Kulturskolan i Varberg, där två av mina barn håller 1. En minimalistisk konsert och 2. En kvinnoföreställning. Välkomna!

Jo´rå så att...

Tankar om hundbajs

Som jag säkert tidigare nämnt har jag två hundar, en dvärgschnauzer och en curly coated retriever. Den förstnämnda är en liten skit som är extremt rädd för att bli blöt och vill helst gå på asfalt och kortklippt gräs, medan den stora hunden glatt plumsar ner i varenda dypöl. Dvärgschnauzern dricker dåligt och bajsar hårt. Curlyn slafsar i sig en massa vatten på en gång och drippdroppar omkring sig efteråt. Han bajsar normalt. Bara mer.

Nu till min reflektion. Jag är mycket noga med att plocka upp bajset i de svarta bajspåsarna. Att lämna en stinkande jättehög på vägen efter vår promenad skulle aldrig falla mig in. Men det finns bättre och sämre tillfällen. Den här vintern har varit fantastiskt bra för mitt upplockande. Det är nämligen väldigt enkelt att plocka upp bajs i kall, lätt snö. Man får med sig lite snö och avföringen är precis på väg att stelna. Lätt! Även hösten är bra, med blöta löv till hjälp att få upp skiten. Påsen blir visserligen alldeles full av både exkrementer och löv, men det går alltid att lösa med lite större påsar. Eller två!

Sommaren kan vara lite tuff. Hamnar eländet i högt gräs riskerar man att bajset fastnar i gräset och liksom kletar av sig. Man får inte med sig allt upp, helt enkelt.

Alltså föredrar jag vintern när det är kallt och snö. Såvida inte det ser ut som det gör nu med is och skare. Det betyder att jag inte kan ta upp bajset utan att vara mycket, mycket försiktig. I det här underlaget går nämligen påsen gärna sönder. Den rivs upp av isen. Min lilla hunds små knortar går bra att plocka, men den stora hundens skithög blir extremt mycket svårare.

Vad kan vi då dra för slutsatser av ovanstående reflektion? Jag tror att jag vill att våren ska komma så att all snön smälter. Eftersom gräset inte vuxit sig högt under snön, kommer det att bli enkelt att plocka bajs. Eventuellt kvarkletat på marken försvinner med snösmältningen.

Och när den underbara våren ändå är på intågande, kommer vi förstås också att få se (och lukta på) allt hundbajs alla andra hundägare gömt under översparkad snö. Så att vi verkligen kan vara på att våren är här!

Mina begåvade barn

Outfits

När jag var yngre sydde jag mycket kläder till mig själv, men de senaste 20 åren har det väl inte blivit så mycket gjort. Jo, jag sydde två brudnäbbklänningar till min dotter och hennes kusin när min brorsa gifte sig. Men till mig själv har jag mest köpt. Nu funderar jag lite på att göra en slags gemensam outfit till familjen när vi är ute och spelar ihop. Jag har hittat lite inspiration från nätet. Vad sägs om de här förslagen? Som ni ser tänker vi helt unisex.






Och är det inte Christer Sjögren som står där...?


Och det är kanske inte helt nödvändigt att ha likadana kläder. Bara man har glasögon. Eller ett unikt utseende i övrigt.

Det var längesedan...

Varan-TV - Romeo Olssons Proffsdikt

Hanhund och tik

Min granne föder upp irländska settrar. Hon har varit duktig och stängslat in sin trädgård, så de springer inte iväg. I somras köpte vi en söt lite curly coated retriever som nu väger nånstans uppemot 40 kg. Han börjar bli könsmogen. Ponera att han tar sig in i grannens trädgård och helt enkelt bara råkar sätta på en av hennes tikar som löper OCH som förmodligen också varit anledningen till att min lilla gulliga hanhund velat ta sig in. Jag säger inte att det har hänt, men OM det skulle hända. Kan hon stämma mig då?

Jag säger fortfarande inte att det har hänt, men är det någon som skulle vara sugen på en sådan valp?

TICK

Visst är jag lite långsam när jag uppdaterar mina gig en knapp vecka efteråt. Inte bra, Erika! Inte bra alls!

Men! Istället för att tillbringa fredagkvällen framför Rabih och Stefan Sauk, styrde jag min kosa mot Göteborg och Tidbloms hotell. För den oinvigde kan jag berätta att Anneli Abrahamsson och Robert Lindberg håller i en klubb nere i hotellets restaurang. Jag har varit där tidigare och det har alltid varit bra. T.o.m. mycket bra.

Denna kväll blev dock lite annorlunda. Lokalen är lite svårt utformad, med en scen som riktar sig mot en större, närmast kvadratisk lokal och baren som går längs med ena sidan. Snett höger bakåt, från scenen sett, finns en lite mindre lokaldel som sitter ihop med den större, men till största delen inte har någon som helst insyn. Scenen ser man inte ens. Just i fredags satt där ett större sällskap. De åt, drack och hade det trevligt. Med varandra. Det fanns inte en chans att de ens visste vad vi höll på med. Bekymret var att vi hörde dem precis hela tiden och vi kunde inte göra något för att få dem delaktiga, eftersom det var en vägg emellan.

Jag hade jättesvårt att fokusera och koppla bort sorlet bakom mig, vilket förmodligen också publiken hade. Min intention för kvällen var att köra ett ganska rejält sjok nytt material och det kanske var helt korkat, men samtidigt är det ju på sådana här ställen man ska testa nytt. Alltså genomförde jag det, men kan inte utvärdera resultatet.

Det var lika svårt för alla, kan tilläggas.

Det fascinerar mig mer och mer, detta att det är så mycket annat, jordiskt, som har betydelse för framträdandet. Vissa grejer kan man göra något åt i förväg, andra saker i stunden, men en del bekymmer kan man aldrig sopa under mattan.

Kul morgon

Hade en jättekul morgon i Måndagspanelen. Vi diskuterade allt från Posh Beckhams knöl till Melodifestivalen. Det är tidigt att gå upp kvart över fem, men det är fan värt det!

Livet

Här sitter jag och ser på när bulldegen jäser. Min son har lovat att baka ut den, så nöjet är helt på min sida. Så ser det ut hemma hos min familj just nu: en av sönerna är hos sin flickvän, en annan ska baka bullar. Dottern övar klarinett, pappa Sjöwall jobbar i källaren och jag bloggar. Lugnt, fridfullt och lagom trivsamt.

I en annan Varbergsk familj saknas en son. Kompisar, lärare och andra frivilliga letar efter honom, ett 15-tal poliser söker med helikopter och svävare. Han har varit borta sedan natten mellan torsdag och fredag. Ingen har sett honom sedan dess. Ett helvete på jorden. Ett barn är borta. Barn ska inte försvinna. Barn ska få finnas. Vara. Baka bullar. Spela klarinett. Eller bara vara med sina vänner.

Och i detta virrvarr av tankar om livets orättvisor ska jag fundera ut lustigheter till morgondagens måndagspanel.

Genom Blodet

Min dotter har en roll i Teater Hallands uppsättning av Genom Blodet, en nyskriven pjäs av Rebecka Cardoso. Gå och se den! Premiär 13 februari på Teater Halland.

Och här sitter jag helt insnöad!

För en stund sedan körde plogbilen förbi. Och då är klockan ändå två. Så är det alltså att bo på landet. Härligt, härligt, men farligt, farligt.

Fast jag skulle ändå inte vilja byta. Det finns så mycket bra med att bo på landet. Skogen precis bakom huset, sjön ett stenkast från yttertrappan, alla känner alla. Och det sistnämnda har väl både för- och nackdelar. Visst kan det finnas folk som "lägger näsan i blöt" och ska kika in och peta i hål och eländigheter de inte ens borde känna till. Men samtidigt bidrar detta till att man sällan känner sig ensam. Det är en fördel. Är man däremot en outsider, lite annorlunda, blir det snabbt en nackdel. Sticker man ut är man oftast ensam om det på landet. I stan finns det fler människor, så är man lite udda, har man oftast en grupptillhörighet ändå. På landet är invånarantalet så litet att det aldrig ens blir en grupp.

Men bara för att folk är nyfikna och kanske lite skvallriga behöver man inte sätta ett likhetstecken vid att vara sensationslysten. Nyfikenhet kan också betyda att man bryr sig. Man stöttar varandra, lånar saker av varandra, hjälper varandra.

Fast det är klart. Det gör man säkert i stan också. Med skillnaden att där finns ingen skog.

Funderingar apropå Gaygalan

Att Idol-Mariette blev årets Homopersonlighet var väl ingen direkt överraskning. För en gångs skull blev den sexuella läggningen lite ovidkommande i förhållande till talangen, vilket känns stort.

För inte så länge sedan läste jag en artikel om en homosexuell idrottsman i GT. Den behandlade just de frågor jag själv funderat på, nämligen hur svårt är det att vara bög och utöva idrott på elitnivå, speciellt lagsporter? Finns de överhuvudtaget? Jag har svårt att tro att det finns så många "smygbögar" i omklädningsrum runt om i världen. Tror istället att om man har den läggningen slutar man med idrotten, eftersom det måste vara så oerhört svårt att behöva dölja en stor del av sig själv, samtidigt som man måste vara rädd för konsekvenser av att träda fram ur garderoben. "Vad ska de andra säga?"

Italiens förbundskapten i fotboll, Marcelo Lippi, meddelade i somras att bögar inte var önskvärda i landslaget därför att en homosexuell relation (mellan två fotbollsspelare) skapar konflikter som skulle uppfattas negativt av omvärlden. Jag undrar varför det är okej att vara fotbollsspelare och homosexuell om man är kvinna, men inte om man är man?

Sedan är det en annan sak jag funderat på när det gäller homosexualitet. Var finns alla förståndshandikappade homosexuella?

Hair och där

Igår fick jag äntligen möjlighet att se musikalen Hair på Varbergs Teater. Jättesnygg produktion, faktiskt. Och förvånansvärt duktiga skådespelare, vilket jag säger med tanke på att det handlar om gymnasieelever. Framför allt musikaliskt duktiga. Det är ändå rätt knivig musik med mycket stämsång och fullt ös hela tiden.

Framför allt andra akten gillade jag. Trippen med stroboskopljus i den där märkliga scenen där alla dödar varandra tyckte jag var snyggt gjord. Jag förstod vad den ville säga, varför denna långa scen överhuvudtaget fanns med. När jag tidigare läst om musikalen verkar den vara helt rörig, utan någon som helst röd tråd, men så var icke fallet. Musikalen gav musiken en annan och djupare innebörd, som filmen helt missar.

En applåd och stor bugning för alla medverkande i årets PS-musikal från mig!

Kristinas mamma och p-böter

Gårdagens gig gick jättebra för Per-Olof och lite mindre bra för mig. Till mitt försvar får jag säga att jag var först ut och de höll på att äta. Vi försökte vänta så länge det gick, men det fick liksom bli så. Jag gjorde i alla fall ett tappert försök till bra comedy och en rätt snygg presentation av Per-Olof.

Det händer då och då att någon i publiken vet var Skällinge ligger. Igår var det t.o.m. en mamma till en Skällingekompis som satt i publiken. "Min dotter är gift med en Skällingebo!" Ja, vad heter han då?" "Arne" "Så du är Kristinas mamma!" Ett bevis på hur liten byn är...!

Till råga på allt fick vi parkeringsböter på 400 spänn. Vi var visserligen inte ensamma om det på den parkeringen, men det blir man inte gladare över.

Skällinge bygdegård...

...har nu färdigbokade komiker till den 26 mars. Då kommer Fritte Fritzson, Anders Celin, Khalid Geire och Martin Svensson. Det kan inte bli bättre!

Ikväll är det premiär på PS-musikalen Hair på Varbergs Teater. Jag skulle kunna säga att ni bör gå dit och se den, men jag vet inte om det är någon idé. Det är nämligen nästan slutsålt alla föreställningar. Några enstaka platser finns dock kvar. Och lite sämre, billigare, mer träsmakiga platser med sämre sikt längst upp. Och varför skriver jag om det här då? Jo, min äldste son har en roll i den musikalen. Han spelar den översexuelle Woof.

Men själv ska jag inte gå förrän till helgen. Jag har ett jobb ikväll i Mölndal tillsammans med Per-Olof Fahlborg och det kanske är dags att jag börjar förbereda för det!

Finkulturell humor

Eftersom jag också är violinist... dock inte av samma kaliber som Igudesman. Och tycker ni inte att han ser ut lite som Aron Flam?

Avatar och måndagspanelen

Har precis kommit tillbaka från Halmstad och Radio Halland och Måndagspanelen. Det var riktigt mysigt i studion, tycker jag. Inte riktigt lika mysigt var det kanske att klockan ringde lite över fem i morse. Kändes aningen tidigt! Kallt var det också när jag gick ut för att hämta tidningen. -10 grader celsius. Fantastiskt egentligen att vintervädret hållit i sig så länge.

Men som sagt: i radiostudion var det jättetrevligt tillsammans med Geta, Micke och Anna. Geta pratade om alla galor som är på gång just nu och själv tog jag upp det blå Ni´va-folket (eller smurfarna som Geta sade...) i Avatar. Jag såg nämligen filmen igår kväll och det som var mest signifikativt för mig var att jag blev åksjuk av 3D-grejen. Ja, jag vet att det var mesigt, men jag mådde illa nästan hela filmen och i slutet fick jag ta av mig glasögonen och se de sista scenerna lite suddiga i 2D. Men det var det värt. Det tog nästan en timme innan jag mådde bra igen.

Nu är jag bara lite rädd att alla filmproducenter hakar på det här med 3D. Ska jag aldrig mer kunna gå på bio???

Läste i dagens tidning...

... att Hälsovårdsmyndigheten i Saudiarabien stängt ett av landets få gym för kvinnor. Dessutom poängterades följande: "Var och en som bryter mot reglerna om att driva hälsoanläggningar kommer att bestraffas strängt eftersom det gäller människors hälsa". Allt enligt Muhammad Abd al-Jawad på hälsovårdsmyndigheten i Jeddah där gymmet låg.

Vad ska man säga?

Mitt arbetsrum och min mobil. Mitt jobb!?

När jag kom till mitt "vanliga" jobb på skolan, tyckte jag att arbetsrummet var osedvanligt kallt, trots att jag körde underställ och tre tröjor. Jag ringde då efter initierat folk, men när de kom till skolan och frågade efter mig, svarade någon att det inte fanns någon som hette Erika Sjöwall här. "Men försök på Fajansskolan. Jag tror det finns en Sjöwall där!" Nu har jag visserligen bara jobbat här i elva år, vilket kanske är för kort tid för folk att lära känna mig, men visst kändes det aningen magstarkt!?

Igår slutade min jobbmobil att fungera, så jag åkte ut till det företag som har hand om våra mobiler och fick veta att någon från förvaltningen hade avbeställt abonnemanget.

Är det någon som försöker säga mig något?

OK Go - Here It Goes Again

Den här är tydligen en klassiker! Jag tycker den är fantastiskt innovativ och kul. Inte fel att lägga upp, heller.

I skrivande stund...

...har min jobbmobil lagt av. Lugnt och skönt är det alltså. Fast helt ute i kylan är jag ju inte. Jag har ju en mobil till. Och, inte att förglömma, hemtelefonen.

Just nu funderar jag en del på det här med nöjespanelen på radio. Varannan måndag är det Geta och jag, varannan måndag ett annat par. Detta par (som jag tror heter Canita och Staffan) pratade om prins Carl-Philips "affär" med Slitz-Sara/Sofia/Johanna, evenemangshallen i Halmstad och Basshunters framfart i Kändis-Big Brother i England. Säga vad man vill om Basshunter, men riktigt smart tror jag inte att han är. Visserligen kommer hans uppträdande att sälja, men jag har svårt att tro att hans sätt att vara är manipulerat och spelat. Jag tror han är så korkad på riktigt!

Jag vet inte själv än vad som kommer på tapeten nästa måndag. Det får väl ge sig till helgen. Kanske händer något smaskigt i kändisvärldens Skällinge? Jag får nog bege mig till Pizzerian på fredag för att se vad Skällinges jetset sysslar med.

joakim och joel - ser jag tjock ut i den här

Nu prövar jag med att lägga upp den låten istället. Funkar det?

Nöjespanel

Igår fick jag ett erbjudande om att ingå i en nöjespanel på Radio Halland varannan måndag. Det låter väl jätteskoj? Jag svarade ja så klart. Nöjespanelen kommer att diskutera nöjesvärlden, underhållning, kändisar, skvaller, Melodifestivalen... Ja, den typen av djup finkulturell underhållning. Detta kommer jag att göra tillsammans med Geta Lööf, som ibland också ikläder sig rollen som Gula Gubben. Dock ska påminnas att det är Geta och jag som jobbar ihop i radio. Inte Gula Gubben.

Min hund har ätit upp almanackan

Och nu har jag tvingats köpa en ny. Tyvärr är inte allt riktigt möjligt att föra över från den gamla och trasiga, till min nya fina (som jag nu lägger högt, högt upp på någon hylla...) Så om du vet att du bokat mig, skicka gärna en påminnelse via mejl eller så.

Nåväl. Vissa saker har jag i huvudet, men jag tror det var ett konferencierskap på en modevisning någon gång i vår, som jag inte riktigt minns datumet på. Hmmm...

Just nu jobbar jag mycket med planering inför våren. Förra årets succé i Skällinge bygdegård ska t.ex. upprepas i slutet av mars. I år tänkte jag byta ut alla komiker från förra året. (Sorry, Lars! I had to do it!) Jag återkommer med mer information där.

Sen har jag ett väldigt intressant möte på fredag. Mer vill jag faktiskt inte avslöja.

Synd jag inte kom på det här själv!

Johan Falk

Igår såg jag Johan Falk - Gruppen för särskilda insatser på TV4. Egentligen är jag rätt trött på polisfilmer. Den ena är den andra alltför lik. Men i det här fallet tänker jag följa de sex filmerna. Min vän och kollega, Jovan Siladji, som gick bort i april, har en liten roll i dem. Han spelar en polis som heter Gnistan och under gårdagens film fick man bara se en liten snutt med en extremt skäggig snut i rutig skjorta med armarna i kors i bakgrunden. Det var Jovan.

I somras, när filmen gick på bio, vågade jag inte gå och kolla på den av rädsla för att det skulle bli för jobbigt. Jag tror jag tänkte rätt där. Nu har det gått nio månader och sorgearbetet har nått en helt annan fas. Trots att det var en sån kort sekvens, kändes det bra att se honom, liksom.

Fortsättningsvis vet jag att Gnistan ska få lite mer utrymme. Han har t.o.m. en av de sista replikerna i den allra sista filmen, vilket är uppgifter jag fått från Hallands Nyheter, eftersom jag inte sett filmerna själv än. Men jag tänker göra det nu. Jag ser fram emot det.

Är trött på att sitta inne

Hoppa att jag snart får komma ut...

I vilket fall som helst är det riktigt kallt här i mitt lilla krypin på jobbet, trots underställ och lager på lager. Dessutom tillbringade jag förmiddagen i ett kylrum (skolans matsal) då jag lyssnade på en riktigt bra föreläsning om barns sätt att hantera kompisrelationer.

Annars har det inte hunnit hända så mycket. Jag hade en bedrövlig magsjuka i helgen och tycker nog inte att jag är riktigt kurant än. Sjukhuset i Varberg måste stänga delar av sin verksamhet p.g.a. vinterkräksjukan. Vet inte om jag ska känna mig skyldig för det inträffade...

Vi tog vår åttamånader Curly till veterinären för att få hjälp att klippa klorna på honom. Och det måste tilläggas att vi inte är helt oävna på det här med kloklippning då vi haft flera hundar tidigare. Denna 35-kiloskille är dock lite bångstyrig vid den här sortens verksamhet. Minst sagt... Vi hade hoppats få stöttning, goda råd och helst också en snaggad unghund, men när vi gick därifrån hade vi två klor klippta och veterinären sade: Det är nog bäst att vi städar upp lite härinne. Annars tror folk att vi slaktar djur istället för att hjälpa dem.

Nu har jag försökt tusen gånger...

...att försöka länka Joakim och Joel, Mer av dig, från youtube. Funkar inte. Kolla själva! (Inte länka till mig, alltså, utan kolla på videon. Skön låt!)

Ute snöar det

Det blir både vackert och tyst när det snöar. Speciellt här på landsbygden där jag bor. Vackert är det säkert överallt, men här blir det förvånansvärt tyst.

Sitter ensam vid köksbordet och skriver lite allt möjligt. Bara mellansonen ligger och chillar vid datorn och kollar klipp på Youtube på sitt rum. (Eller porr, vad vet jag???) Lyssnar på min "playlist" på Spotify. Just i detta nu, spelas jag själv! Som några kanske vet spelade jag in en låt med Union Square som heter Goodbye i februari 2008. Bandet splittrades i slutet av förra året, men plattan ligger på Spotify. Jag gillar det...

Så här i årsskiftestider funderar man ju lite över hur 2010 kommer att bli. Jag vet inte riktigt, men jag har planer, funderingar och önskemål. Exempelvis har jag under 2009 fått möjlighet att jobba en del med radio, vilket jag otroligt gärna utvecklar.

Sorgen efter vår vän Jovan tog mycket kraft under 2009, ett år då även min morfar gick bort. Men jag känner ändå att jag lärt mig en hel del av det som hände, att inte ta något för givet och att leva i stunden. Inför döden är vi alla lika.

Nu är det 2010!