Outfits

När jag var yngre sydde jag mycket kläder till mig själv, men de senaste 20 åren har det väl inte blivit så mycket gjort. Jo, jag sydde två brudnäbbklänningar till min dotter och hennes kusin när min brorsa gifte sig. Men till mig själv har jag mest köpt. Nu funderar jag lite på att göra en slags gemensam outfit till familjen när vi är ute och spelar ihop. Jag har hittat lite inspiration från nätet. Vad sägs om de här förslagen? Som ni ser tänker vi helt unisex.






Och är det inte Christer Sjögren som står där...?


Och det är kanske inte helt nödvändigt att ha likadana kläder. Bara man har glasögon. Eller ett unikt utseende i övrigt.

Det var längesedan...

Varan-TV - Romeo Olssons Proffsdikt

Hanhund och tik

Min granne föder upp irländska settrar. Hon har varit duktig och stängslat in sin trädgård, så de springer inte iväg. I somras köpte vi en söt lite curly coated retriever som nu väger nånstans uppemot 40 kg. Han börjar bli könsmogen. Ponera att han tar sig in i grannens trädgård och helt enkelt bara råkar sätta på en av hennes tikar som löper OCH som förmodligen också varit anledningen till att min lilla gulliga hanhund velat ta sig in. Jag säger inte att det har hänt, men OM det skulle hända. Kan hon stämma mig då?

Jag säger fortfarande inte att det har hänt, men är det någon som skulle vara sugen på en sådan valp?

TICK

Visst är jag lite långsam när jag uppdaterar mina gig en knapp vecka efteråt. Inte bra, Erika! Inte bra alls!

Men! Istället för att tillbringa fredagkvällen framför Rabih och Stefan Sauk, styrde jag min kosa mot Göteborg och Tidbloms hotell. För den oinvigde kan jag berätta att Anneli Abrahamsson och Robert Lindberg håller i en klubb nere i hotellets restaurang. Jag har varit där tidigare och det har alltid varit bra. T.o.m. mycket bra.

Denna kväll blev dock lite annorlunda. Lokalen är lite svårt utformad, med en scen som riktar sig mot en större, närmast kvadratisk lokal och baren som går längs med ena sidan. Snett höger bakåt, från scenen sett, finns en lite mindre lokaldel som sitter ihop med den större, men till största delen inte har någon som helst insyn. Scenen ser man inte ens. Just i fredags satt där ett större sällskap. De åt, drack och hade det trevligt. Med varandra. Det fanns inte en chans att de ens visste vad vi höll på med. Bekymret var att vi hörde dem precis hela tiden och vi kunde inte göra något för att få dem delaktiga, eftersom det var en vägg emellan.

Jag hade jättesvårt att fokusera och koppla bort sorlet bakom mig, vilket förmodligen också publiken hade. Min intention för kvällen var att köra ett ganska rejält sjok nytt material och det kanske var helt korkat, men samtidigt är det ju på sådana här ställen man ska testa nytt. Alltså genomförde jag det, men kan inte utvärdera resultatet.

Det var lika svårt för alla, kan tilläggas.

Det fascinerar mig mer och mer, detta att det är så mycket annat, jordiskt, som har betydelse för framträdandet. Vissa grejer kan man göra något åt i förväg, andra saker i stunden, men en del bekymmer kan man aldrig sopa under mattan.

Kul morgon

Hade en jättekul morgon i Måndagspanelen. Vi diskuterade allt från Posh Beckhams knöl till Melodifestivalen. Det är tidigt att gå upp kvart över fem, men det är fan värt det!

Livet

Här sitter jag och ser på när bulldegen jäser. Min son har lovat att baka ut den, så nöjet är helt på min sida. Så ser det ut hemma hos min familj just nu: en av sönerna är hos sin flickvän, en annan ska baka bullar. Dottern övar klarinett, pappa Sjöwall jobbar i källaren och jag bloggar. Lugnt, fridfullt och lagom trivsamt.

I en annan Varbergsk familj saknas en son. Kompisar, lärare och andra frivilliga letar efter honom, ett 15-tal poliser söker med helikopter och svävare. Han har varit borta sedan natten mellan torsdag och fredag. Ingen har sett honom sedan dess. Ett helvete på jorden. Ett barn är borta. Barn ska inte försvinna. Barn ska få finnas. Vara. Baka bullar. Spela klarinett. Eller bara vara med sina vänner.

Och i detta virrvarr av tankar om livets orättvisor ska jag fundera ut lustigheter till morgondagens måndagspanel.

Genom Blodet

Min dotter har en roll i Teater Hallands uppsättning av Genom Blodet, en nyskriven pjäs av Rebecka Cardoso. Gå och se den! Premiär 13 februari på Teater Halland.

Och här sitter jag helt insnöad!

För en stund sedan körde plogbilen förbi. Och då är klockan ändå två. Så är det alltså att bo på landet. Härligt, härligt, men farligt, farligt.

Fast jag skulle ändå inte vilja byta. Det finns så mycket bra med att bo på landet. Skogen precis bakom huset, sjön ett stenkast från yttertrappan, alla känner alla. Och det sistnämnda har väl både för- och nackdelar. Visst kan det finnas folk som "lägger näsan i blöt" och ska kika in och peta i hål och eländigheter de inte ens borde känna till. Men samtidigt bidrar detta till att man sällan känner sig ensam. Det är en fördel. Är man däremot en outsider, lite annorlunda, blir det snabbt en nackdel. Sticker man ut är man oftast ensam om det på landet. I stan finns det fler människor, så är man lite udda, har man oftast en grupptillhörighet ändå. På landet är invånarantalet så litet att det aldrig ens blir en grupp.

Men bara för att folk är nyfikna och kanske lite skvallriga behöver man inte sätta ett likhetstecken vid att vara sensationslysten. Nyfikenhet kan också betyda att man bryr sig. Man stöttar varandra, lånar saker av varandra, hjälper varandra.

Fast det är klart. Det gör man säkert i stan också. Med skillnaden att där finns ingen skog.

Funderingar apropå Gaygalan

Att Idol-Mariette blev årets Homopersonlighet var väl ingen direkt överraskning. För en gångs skull blev den sexuella läggningen lite ovidkommande i förhållande till talangen, vilket känns stort.

För inte så länge sedan läste jag en artikel om en homosexuell idrottsman i GT. Den behandlade just de frågor jag själv funderat på, nämligen hur svårt är det att vara bög och utöva idrott på elitnivå, speciellt lagsporter? Finns de överhuvudtaget? Jag har svårt att tro att det finns så många "smygbögar" i omklädningsrum runt om i världen. Tror istället att om man har den läggningen slutar man med idrotten, eftersom det måste vara så oerhört svårt att behöva dölja en stor del av sig själv, samtidigt som man måste vara rädd för konsekvenser av att träda fram ur garderoben. "Vad ska de andra säga?"

Italiens förbundskapten i fotboll, Marcelo Lippi, meddelade i somras att bögar inte var önskvärda i landslaget därför att en homosexuell relation (mellan två fotbollsspelare) skapar konflikter som skulle uppfattas negativt av omvärlden. Jag undrar varför det är okej att vara fotbollsspelare och homosexuell om man är kvinna, men inte om man är man?

Sedan är det en annan sak jag funderat på när det gäller homosexualitet. Var finns alla förståndshandikappade homosexuella?

Hair och där

Igår fick jag äntligen möjlighet att se musikalen Hair på Varbergs Teater. Jättesnygg produktion, faktiskt. Och förvånansvärt duktiga skådespelare, vilket jag säger med tanke på att det handlar om gymnasieelever. Framför allt musikaliskt duktiga. Det är ändå rätt knivig musik med mycket stämsång och fullt ös hela tiden.

Framför allt andra akten gillade jag. Trippen med stroboskopljus i den där märkliga scenen där alla dödar varandra tyckte jag var snyggt gjord. Jag förstod vad den ville säga, varför denna långa scen överhuvudtaget fanns med. När jag tidigare läst om musikalen verkar den vara helt rörig, utan någon som helst röd tråd, men så var icke fallet. Musikalen gav musiken en annan och djupare innebörd, som filmen helt missar.

En applåd och stor bugning för alla medverkande i årets PS-musikal från mig!