Varför?

Vädret är skitdåligt och själv är jag på uselt humör. Jag vet inte varför, är bara förbannad på allt. Kanhända för att allt rör på sig så oerhört långsamt. Enligt Magnus Betnér bör vi tjejer ta för oss mer, men om man inte gör annat? Man blir bara så trött. Varför kan man inte få lite hjälp någon gång? Lite uppskattning? Varför bor man på fel ställe? Varför har man ingen snopp?

Ikväll börjar Stockholm Live. Kommer man bli gladare?

Sugen...

Jag är verkligen assugen på standup just nu. Jag har inte stått på scen i sådana sammanhang sedan december. Himla tur att jag i alla fall hunnit med både teater och julkonserter, annars hade jag kanske fått rampfeber. Närmaste gig är på Hemma hos Komikaze i Stockholm den 12 februari och det måste erkännas att jag känner mig en smula off. Men huvudet är alert, som tur är. I morse, när jag var ute med hunden, försökte jag få ihop ett skämt om Bockstensmannen. Det är mina allra bästa stunder, då hjärnan jobbar bra: på hundpromenader, i bilen på väg till jobbet eller i duschen. Det är de enda stunderna jag får vara ifred. Ja, någon gång händer det förstås att jag får besök i duschen, men då får man försöka skriva kodord på badrumsspegeln. I den här branschen måste man vara både flexibel och kreativ.

... om sport...

Nu vill jag berätta vad jag tycker om sport. Om sport tycker jag, bara inte ishockey eller tennis. Ja, inte golf heller. Det kan bero på att jag inte riktigt hajar reglerna. Ja, jag fattar ishockey, men när det gäller tennis och golf. ..? Man räknar så konstigt i tennis och på golfbanan pratas det bara fåglar. Innebandy är faktiskt också helt out. För mig är det ingen sport. Det är en lek. Ni minns gympan i skolan: "Nu, barn, har vi fem minuter kvar på lektionen, sätt ut målburarna och ta var sin klubba i lådan därborta så lattjar vi innebandy!" Det fanns aldrig några regler. Det var bara att kasta sig in i högen och tjonga på. Piece of cake!

Igår började jag gilla boxning. Ja, jag vet, det är inte klokt. Gårdagens boxningsgala innebar usel boxning, men jag kunde ändå inte låta bli att titta när de försökte tufsa till varandra. Hallå! Det kom blod ibland! På riktigt! Och jag gillade det...!

Mårten Andersson, Brottar-Martin och Tango-Harald

Igår åkte Mårten Andersson ut ur Let´ s dance! Hur ska det gå? Måste serien läggas ner? Vem vill nu se på ett tv-program med viljelösa nickedockor som studsar runt ett studiogolv för att vinna kändispoäng? Folk pratar om brottar-Martins bakdel, men Mårtens rumpa går definitivt inte av för hackor! Speciellt inte i den där glittriga utstyrseln från förra veckan. En oerhört manlig kreation, eller hur???? Jaja, vad är väl en bal på slottet? Nu får man väl nöja sig med att kika på Harald Treutigers piffiga skinkhalvor istället...

(Jag har placerat min blogg i Varberg på bloggkartan.se. Jag bor ju i alla fall i kommunen, visserligen i en liten by i utkanten, men lite samhörighet vill man ju ändå känna med stans andra fem bloggare.)

Underlivt tänkande

Jag har faktiskt försökt verka seriös ett tag, men nu tror jag att jag skiter i det. Jag lovade lite kukhumor, men det kan bli svårt, då jag själv inte är utrustad med ett sådant organ. Dock har jag en mycket stor erfarenhet av sådana. Så jag får väl dela med mig av mitt kunnande inom området framöver. I övrigt får ni väl hålla till godo med ett vanligt, hederligt underliv. Förlåt, underlig skulle det visst vara.

Häromdagen fick jag se kattens. Det var en annorlunda upplevelse, grisskär och sned. Jag rekommenderar den inte. Men jag hörde talas om en man från Jönköping som gjort det med katten. Det sägs att han var alldeles chockad efteråt. Katten, alltså. Inte min, utan den från Jönköping.

Imorgon ska jag försöka skriva ner mina djupa tankar om livet, vårt genomruttna samhälle och växthuseffekten. Tror jag...

...en vanlig dag på jobbet...

Idag fick jag besök av min teater- och lärarkollega Andreas som hade en idé om att vi skulle hoppa in, oannonserat, i ett klassrum och köra en "deckarscen" som en skrivaruppstart för just den klassen. Så klart att jag hängde på! Förmodligen kommer allt bli improviserat, för vi har nog ingen tid till repetitioner. Men då kanske man skulle försöka sig på lite handgemäng... Ett slagsmål piggar alltid upp!

Uppstart på min namnsdag!

Nu är jag också igång! Det känns stort... Nej, det gör det inte. Bra och helt okej är hur det känns. Och det är ju min namnsdag också. Den firades med buller och bång i morse... nej, min familj hade nog glömt av det, för de kom med en lite för sen fika för att det skulle kunna tituleras planerat. Men jag är inte ledsen för det. Mitt andranamn är nämligen Gunvi och det gör ju inte någon människa glad.

Idag hade jag tänkt sätta mig ner och skriva lite nytt inför morgondagens gig på Änggården, men fick till min förvåning veta att det var inställt. Luften gick ur mig lite grand, men jag ska nog ändå försöka samla ihop mig och få ihop de idéer jag har. Ibland får jag sådan skrivkramp. Huvudet kan vara fullt av embryon till halvfärdiga skämt, men jag får ändå inte tummen ur och sätter mig ner och skriver ner dem. Det är som om jag inte riktigt vågar, trots att jag vet att skämten brukar bli bättre bara jag funderar lite djupare och arbetar med dem.

Nå! Så barnslig är jag. Men som sagt: många idéer har jag, speciellt nu efter jul och nyår, då jag absolut inte haft tid att sitta framför datorn. Så kanske kan det bli något bra.

Sedan hade jag faktiskt tänkt försöka mig på att fixa in lite bilder här, men jag blir inte riktigt klok på hur man gör. Mitt tredjenamn är "Oteknisk" och jag har aldrig riktigt förlikat mig med det. Men jag ska försöka lista ut det också. (Man kan ju undra om det överhuvudtaget är någon som kan läsa det här. Jag är överlycklig för att ha kommit så här långt.)

Slutligen: GRATTIS PÅ NAMNSDAGEN, ERIKA