Förberedelser inför 28/2 + veckans bild

Nu har jag varit avstängd från bloggvärlden sedan i onsdags... Så här kommer onsdagens blogg (+ en fin bild på mig hos frisören inför brorsans bröllop:

Sitter och förbereder mig för kvällens gig på Tjipp. Ska bli intressant och kul att komma dit. Det är kanske en halvsanning att jag sitter och förbereder mig. Jag snarare småspringer mellan köket, garderoben, tvättstugan, köket igen, sovrummet, duschen (nej, dit har jag inte kommit än. Men klätt av mig har jag i alla fall... här framför datorn...)Det är lite att pyssla med innan jag sticker. Eftersom det kan bli sent har jag blivit lovad att eventuellt sova över hos Jovan. Det blir otroligt mycket bättre. Han bor i Floda så det räcker väl att jag åker vid 6 (läs: sex) imorgon bitti för att hinna ta mig till Falkenberg innan 8. Vad gör man inte för konsten????

Min humor

Jag är tokkär i underlivshumor! Är det dumt? Jag såg Actor´ s studio med Dave Chappelle för ett tag sedan och han sade att "ett riktigt bra bajsskämt håller i många år." Förtroendeingivande!

Det värsta med att uppskatta skämt kring de nedre regionerna är att man ofta får försvara sig. Man ska inte köra snusk, man ska vara vass! Och jag står mest på scen för att vara rolig. Mitt mål är att få folk att skratta åt det jag själv tycker är roligt. Och vad tycker jag är roligt? Just det: snoppar och bajs. Jag är otroligt ytlig, men skäms inte för det. Jag bara är.

Däremot skulle det vara trevligt att ibland vara lite vass, men jag är liksom inte så insatt i saker och ting. Visst tycker jag en massa, men inte tillräckligt för att kunna skämta om.

Jag har svårt för kränkande skämt, i de avseenden då man faktiskt inte kan rå för det ena eller andra, exempelvis utseende. Det finns tjocka människor och det finns fula människor och ingen ska behöva bli förnedrad för det. Det gör mig bara olustig. Däremot tycker jag att om man uppfört sig illa, dumt eller fel, då kan det vara adekvat. Ett exempel kan väl vara när Runar sköt ett rådjur från sitt sovrumsfönster. Visst, det var längesedan, men ändå så otroligt korkat. En gång körde jag ett skämt om Jehovas vittnen där jag jämförde dem med vampyrer. Kändes inte riktigt rätt, även om jag faktiskt har lite svårt för just den formen av religionsutövande.

Men som sagt - snoppar och bajs, det är väl ändå det man lever för...

Stavgång och bajs!

Det snöar och jag är kluven! Det är fantastiskt med snö när man går ut med hunden. Vanligtvis får jag leta efter bajset, då jag har en mycket liten hund. (Ibland ligger jag på knä och luktar mig fram.) Bajs i snö är underbart! Man ser korvarna direkt. Dessutom får man dem i en lite hårdare, mer djupfryst konsistens.

Men nu snöar det igen. Och hur blir det med min stavgång... Jag vägrar stava i snö utan skidor!

Klubbar och Oredsson

Jag ska gå kurs i sommar. I Svalöv. Standupkurs för etablerade komiker! Här börjar jag bli lite tveksam. Har det blivit något fel när jag blivit antagen till den här kursen? Tar Oredsson mig för någon annan? Hur kan det komma sig att jag fått ett välkommenbrev denna vecka och ett välkommenmejl för en månad sedan? När inte mina kurskamrater från nybörjarkursen fått det? Tänk om kursen består av en massa etablerade komiker... och så jag...!

Jag är skitglad förstås, men som sagt lite undrande. Jaja, vi får väl se. Jag är i alla fall tacksam över att Thomas Oredsson valt ut mig bland, ja, vi kan väl dra till med ett tusental, sökande. Kanske t.o.m. flera hundratusental sökande. Han vill i alla fall ha mig... Det är det ju inte så många andra som vill. MACK t.ex. vill inte. Jag hade trott att de skull höra av sig, men icke. (Ja, självklart hörde jag av mig först. I januari. Skulle de ringa mig? HA!)

Harrys i Göteborg är i alla fall på gång. Allt där tar skitlång tid och det förmodligen får jag dela en supporttid med någon annan, t.ex. Martin Krantz. Men det är jag kanonnöjd med. En rookiespot kan jag nog också få på Harrys.

Och sedan har jag krånglat med Oslipat i Malmö. Fritte tycker nog att jag är en riktig käring (och då är jag verbalt vänlig...) Jag har varit förhindrad de datum han erbjudit och när äntligen ett datum funkar, ber jag om att få ringa en vän!!! Han har inte hört av sig mer. Men Gud, jag hatar att köra bil ensam! Jag gör det jämt! Det skulle vara kul med lite sällskap. Jaja, vad är väl en bal på slottet?

Nästa vecka är det i alla fall Tjipp. Den natten blir det tufft. Jag måste jobba dagen därpå, så det är bara raka vägen hem efter giget. Håhåjaja, vad är väl en bal på slottet?

Och Änggården ska säljas! Slut på Klubb Trampolin, åtminstone tills vidare, tills vi funnit en ny lokal.

Nu är det dags för lite käk. Och sedan blir det väl Let´s Dance (om barnen får bestämma.)

P.S.: Alla som läser detta får otroligt gärna skriva en kommentar. Klicka bara på comments längst ner och kommentera så fort du kan. D.S.

Vomare humanum est! (Att kräkas är mänskligt!)

Det kan vara en trevlig upplevelse att låta dottern ha kompisar hemma som sover över. En nästan lika trevlig upplevelse kan det vara att höra dottern säga: "Mamma, Olivia har kräkts." Och något som verkligen inte går av för hackor är att torka upp dotterns kompis spyor. Alla borde vara med om det...

Nu har jag ringat in hela gänget som kommer till Skällinge Bygdegård den 30 mars. Jag kommer att kalla kvällen Standup Comedy med Erikas andra vänner. Fyndigt, va? Här i Skällinge kör jag så mycket andra grejer med mina musikkompisar, så det är ju bra att skilja dem åt.

Bilden ovan är en bild på vår säng Leksvik från Ikea. Det är samma säng som Alison Dubois ligger och har mardrömmar i, i teveserien Medium. Så mycket sjuka grejer som händer i den sängen... vår säng, alltså.

Vill du ha skoj? Bli lärare! Vill du ha sportlov? Bli lärare!

Dolly Parton, hennes bodyguard och Kikki, Bettan och Lotta...

På andra tankar

Nu har det varit alldeles för mycket gnäll och för lite kukhumor på den här bloggen. Äckligt är var det är!

Alltså funderade jag över hur många fallossymboler jag kunde hitta på vägen hem från jobbet. Eftersom den här bygden är full av vindkraftverk slutade jag halvvägs. Istället började jag fundera på latexallergiker, men jag kom inte så långt i de funderingarna. Nästa tanke som dök upp var Anna Nicole Smith. Jag undrar hur det går med hennes bröst nu. För det kan väl inte vara så vanligt att kvinnor med silikonbröst dör. Hur länge klarar sig silikonet innan det blir till mull? Det kanske är som plast och då tar det ju skitlång tid. Kan det vara miljöfarligt att lägga sånt i jorden? Eller om hon ska kremeras... Ja, då får vi ju andas in skiten. Eller tänk om det är som asbest. Då måste man ha munskydd när man plockar isär henne och sedan ska allt plastas och tejpas in i små kvadratiska paket som sedan ska hämtas av speciellt utbildade sopgubbar. Tänk om det blir så???

Nu ska jag ladda för kvällens arbetsplatstävling: Abba-quiz. Elva lag är anmälda och nu jädrar ska här vinnas. Varför ställer man annars upp?

Hur blir pojkar män?

Igår var jag på en föreläsning som hette: "Hur pojkar blir män." Det var många intressanta och självklara tankar som framfördes. Att pojkar leker långt från de vuxna och flickor i närheten av, inte p.g.a. att man vill ha det så utan att "det är så man gör". Att män är rädda för att inte duga inför andra män, varför det gäller att passa in och se, framför allt, hur män med högre status, beter sig. Att det inte fungerar enbart med hjälp till kvinnor i ledande position för att de ska kunna fungera tillsammans med män i ledande position. Männen behöver också stöd. Stöd för att kunna förändras och må bättre. Män är mer självmordsbenägna, är mer utsatta för alkohol- och drogproblem, hamnar oftare i fängelse, är mer ensamma. Ja, visst är det sådant vi redan vet, men kanske inte satt ord på. Det som retar en är ju att om kvinnor ska få det bättre, måste ju också männen förändras. Det innebär att det inte räcker att vi vill. Fasen!

Det är rätt ofta som man blir behandlad utifrån sitt kön. Man måste helt enkelt vara jävligt mycket bättre än en man för att lyckas. Dessutom måste man uppföra sig på det vis kvinnor förväntas uppföra sig. Min chef tycker exempelvis att det är roligare med practical jokes från en man än från mig (...egen erfarenhet...)

Standupvärlden är mansdominerad. Jag vet inte om det är så att kvinnor är mindre roliga, men det är ju trots allt så att det är relativt få kvinnor som sysslar med komik. Det är inte kvinnligt att vilja stå i rampljuset, såvida det inte handlar om att visa upp sina yttre attribut. Jag tror inte att män uppfattar oss som sämre komiker. Däremot tror jag att de inte alls jämför oss med sig själva. I min umgängeskrets av komiker finns manliga komiker som jag själv tycker står i ungefär samma utvecklingsfas som jag. Jag tror däremot inte att de är av samma åsikt. Det är säkert inte av illvilja. De räknar bara inte in mig i sin egen kategori. Jag spelar i en annan division: kvinnoligan.

Jag inser att jag själv tänker så ibland. Jag kollar in andra kvinnliga komiker och jämför mig med dem. Det är relativt enkelt. Det finns ju inte så många. Alltså är det jobbigare för manliga komiker. Konkurrensen måste ju vara knivskarp. Stackare!

Visst blev det gnälligt nu. Det är så fruktansvärt synd om mig som är kvinna. Jag tycker ju inte det. Jag gillar att vara tjej. Faktiskt.

Förresten: hur många män tror ni var på föreläsningen igår?

Hemma hos Komikaze

Så där! Nu har man åkt fram och tillbaka mellan Stockholm och Falkenberg på mindre än ett dygn. Att man sovit för lite räknas bara som bonus.

Hemma hos Komikaze var ett himla mysigt ställe med skön publik. Första set blev bra. Kadir, som gick ut först, hade det besvärligt, mest på grund av att ljudet var kasst, men också för att han själv fick sköta uppvärmningen. Han var inte alls nöjd, men jag tyckte att han gjorde det strålande, trots förutsättningarna. Karin gjorde ett av sina bästa framträdanden någonsin, liksom Jovan. Susanna Eklund har jag aldrig tidigare sett, men hon var helt okej.

Jag gick på i andra set efter Martin Gustavsson, som började bra. Han är fantastisk med sitt töntiga kroppsspråk, och sina absurda tankar om bajs och allt möjligt annat från underlivsregionerna, men materialet behöver arbetas på, kortas ner, ja, helt enkelt förbättras. Detta gjorde att den höga stämningen från första set inte riktigt fanns där och publiken var därför inte på bettet när jag gick på. Det retar mig lite, för jag får nästan alltid jobba i motvind. Jag önskar att jag någon gång får komma till en färdig och varmt mottagande publik, men det har faktiskt aldrig hänt. Trots detta är jag relativt nöjd med mitt framträdande. Jag körde mestadels nya grejer som satt rätt bra redan vid denna första gång. Glömde bara en kortis om min egen matlagning i anslutning till the Naked Cock...

Efter mig kom Henrik Elmér. Jag tror att han var skitkul, men jag har egentligen ingen aning. Jag är alltid lite tom efter att ha gått av scen. Jag vet inte riktigt vad som händer runt omkring mig en stund framöver, men jag hörde orden senap, choklad och torn...

Därefter var det dags för Martin Krantz. Så bra han har blivit! Det är stor skillnad på på hans kapacitet nu och för ett år sedan då vi började umgås mer frekvent (en gång per månad på Klubb Trampolin, Änggården, Göteborg). Det är som om han lyfts ett par snäpp sedan han fick sin Parkinsondiagnos. Grymt bra!

Sedan fick jag dra mig hemåt mot vandrarhemmet. Jag delade rum med tre okända damer i olika storlekar, som redan snarkade så sött när jag, så tyst som möjligt, försökte krypa in i min pyjamas och ner under täcket. Fem timmar senare gjorde jag om proceduren fast åt motsatt håll. Det är inte lätt att ligga på topp (läs: överslaf)!

Stockholm, here I come!

Har ni vägarna förbi Hemma hos... (Kammakargatan 22) vid 20-tiden ikväll är ni så hjärtligt välkomna!

Aldrig mera skateboard

Fredag:
Satt fem timmar på akuten med sonens svullna hand. Det kändes fantastiskt bra att ha en pojke i en storlek då man kan resonera, diskutera, konversera samt kommentera dans- och sånginsatser i Let´s dance respektive Så ska det låta. Det fanns nämligen två teveapparater i väntsalen, vilket vi var mycket tacksamma över. Det var definitivt inte med sorg i hjärtat jag såg alla resignerade mammor med febriga, snoriga och gråtande treåringar bland pussel och legobitar. "Hurra! Jag är en mogen kvinna!" And still going strong. Och så här såg sonens paket ut efteråt.

För övrigt vill jag bara säga en sak till. Ta bort BertCam på Stockholm Live och länge leve Bill Bailey!

Veckans bild på MIG!

Bilden är tagen vid en av två föreställningar, Idåål 05, på Varbergs Teater. Jerker, Örjan och jag dramatiserar Barry Manilows gamla slagdänga, Copacabana: ett vidunderligt vackert och sällsamt ögonblick. "Her name was Lola, she was a showgirl..." Och vilken dans!

Fri såsom fågeln!

Jag är ledig idag. Det betyder att jag inte jobbar. Tanken är att jag ska sätta mig ner framför datorn och skriva, men istället hittar jag på en massa annat. Skrivkrampen ligger som en grådassig novemberdag under pannloben. Vad tror jag? Att standupmaterialet blir bättre om jag låter bli??? Men trots detta ligger jag inte på latsidan. Nejdå, jag går ut med hunden (fast han har ett ganska stort behov av det...), dammsuger, bakar bullar, kollar min mejl, skriver några, läser Aftonbladet och lite annat på nätet, tvättar kläder, hänger, viker och lägger in tvätt.... Visst måste Glans och Schyffert ha liknande bekymmer?

Snart är det dags för lunch.

Ekonomisk standup

Nu börjar det hopa sig! Här har man väntat och väntat på att folk ska höra av sig från standupklubbarna och inget händer. Förrän nu! Alla föreslår ett datum i februari! Jamen, hallå! Vad ska jag göra resten av våren då? Och varför får jag aldrig tag på Harrys?

Jag ser verkligen fram emot måndagens gig på Hemma hos Komikaze. Jag längtar dit. Men samtidigt svider det lite just nu, när kassan är skral. Det kostar mig 1000 spänn att köra standup i Stockholm. Det är bedrövligt. När vi åker till Karlstad i slutet av februari (såklart!) kommer vi i alla fall att få några hundralappar i bensinpengar. Överhuvudtaget känner jag att mitt scenliv har kostat mig enormt massa pengar de senaste åren. Då räknar jag inte bara standup utan också föreställningar och annat. Det är klart att jag gör det för att det är roligt, men det skulle vara bra mycket roligare att i alla fall slippa betala för ett gig.

Det är skillnad för folk från Göteborg, Stockholm och Malmö. De kan hålla sig runt sina egna ställen, i sin egen stad. Kostnad: en spårvagnsbiljett. Att då någon gång om året lyxa till det med en resa till någon av de andra städerna är bara kul. Men jag sitter i bilen i snitt 16 mil varje gång jag ska stå på standupscenen. Det är jädrigt orättvist!


Jag har placerat min blogg i Varberg på bloggkartan.se

Döden närmar sig

I fredags var det party med Harrys, Falkenbergsrevyn och Grand. Det var trevligt och relativt underhållande och högljutt i nämnd ordning. Dock känns det som om jag börjar bli gammal. Jag tror i alla fall att det är därför jag tycker att man alltid spelar så fruktansvärt högt när man är på lokal. (Mina öron, mina öron - ack och ve...och ack!) Jag tror också att det är beroende på min begynnande ålder som jag brukar gå omkring hemma och plocka upp kalsonger från golvet och lukta på dem. Ett mycket effektivt sätt att ta reda på om de ska tvättas eller inte. Kan även rekommenderas till folk under 35.

Ett annat ålderstecken är troligen det faktum att jag blir glad för att snön har försvunnit. Nu kan jag gå stavgång utan att det känns som om något saknas...

Funderingar om älgar

Det händer att jag funderar. Jo, det är sant. Jag ägnar mig ibland åt navelskåderi. (Märkligt! Navelskåderi är ett ord jag aldrig tidigare använt. Passande? Förmodligen inte, för jag vet ju inte vad det betyder.)

Mina senaste funderingar har ägnats åt älgar. Tänk er att man kör på motorvägen och så hör man på trafikradion: "Ett trafikmeddelande. På E6:an i höjd med Varlamotet har en älg förirrat sig ut på vägbanan. Han springer i norrgående riktning." Vad jag undrar är: Hur ska älgen hitta tillbaka in genom hålet i viltstängslet igen? Han måste ju vara helt hysterisk. Inte tror jag att han stannar upp och tänker efter: "Vänta nu här! Visst kom jag söderifrån? Bäst att springa i norrgående riktning. Vi har ju ändå högertrafik i det här landet!"

Kanske har någon det som sitt jobb att lotsa älgar rätt genom livet. Förmodligen är det en norrbottning*. Med skoter. Och i högklackat... I vilket fall som helst så snusar en sådan person. Och dricker dagligen alkohol. I högklackat... Det gör väl alla norrbottningar...?

Jag har funderat mycket på detta. Kanske inte så mycket på att norrbottningar gärna syns i pumps, utan snarare på hur älgar fungerar när de läser karta. Använder de överhuvudtaget kompass? Trafikradion informerar ju aldrig om dramats upplösning. Finns det någon som vet?

* Här hade jag först tänkt skriva lappdjävel.

Bylund, Haugen och Odelberg

Det är inte ofta jag festar loss, men imorgon är det dags för party! Tillsammans med mina arbetskamrater ska jag gå på Harrys, revy och slutligen Grand. Jag har t.o.m. ordnat skjuts. Och kan man tänka sig! Nu har jag blivit bjuden till ytterligare ett kalas. Vad sägs om att mingla med Janne Bylund, Ove Haugen, Jesper Odelberg, Marika Carlsson och Eric Löwenthal. Hallå! Det är ju Västsveriges standupelit! Så kul! Dit kommer säkert en massa personer som är bra för mig att träffa. Personer i branschen om man säger så. Men nej, jag ska ut med mina kollegor som jag träffar varje dag. Det blir nog trevligt!