Tuesday, February 13, 2007

Hemma hos Komikaze



Så där! Nu har man åkt fram och tillbaka mellan Stockholm och Falkenberg på mindre än ett dygn. Att man sovit för lite räknas bara som bonus.

Hemma hos Komikaze var ett himla mysigt ställe med skön publik. Första set blev bra. Kadir, som gick ut först, hade det besvärligt, mest på grund av att ljudet var kasst, men också för att han själv fick sköta uppvärmningen. Han var inte alls nöjd, men jag tyckte att han gjorde det strålande, trots förutsättningarna. Karin gjorde ett av sina bästa framträdanden någonsin, liksom Jovan. Susanna Eklund har jag aldrig tidigare sett, men hon var helt okej.

Jag gick på i andra set efter Martin Gustavsson, som började bra. Han är fantastisk med sitt töntiga kroppsspråk, och sina absurda tankar om bajs och allt möjligt annat från underlivsregionerna, men materialet behöver arbetas på, kortas ner, ja, helt enkelt förbättras. Detta gjorde att den höga stämningen från första set inte riktigt fanns där och publiken var därför inte på bettet när jag gick på. Det retar mig lite, för jag får nästan alltid jobba i motvind. Jag önskar att jag någon gång får komma till en färdig och varmt mottagande publik, men det har faktiskt aldrig hänt. Trots detta är jag relativt nöjd med mitt framträdande. Jag körde mestadels nya grejer som satt rätt bra redan vid denna första gång. Glömde bara en kortis om min egen matlagning i anslutning till the Naked Cock...

Efter mig kom Henrik Elmér. Jag tror att han var skitkul, men jag har egentligen ingen aning. Jag är alltid lite tom efter att ha gått av scen. Jag vet inte riktigt vad som händer runt omkring mig en stund framöver, men jag hörde orden senap, choklad och torn...

Därefter var det dags för Martin Krantz. Så bra han har blivit! Det är stor skillnad på på hans kapacitet nu och för ett år sedan då vi började umgås mer frekvent (en gång per månad på Klubb Trampolin, Änggården, Göteborg). Det är som om han lyfts ett par snäpp sedan han fick sin Parkinsondiagnos. Grymt bra!

Sedan fick jag dra mig hemåt mot vandrarhemmet. Jag delade rum med tre okända damer i olika storlekar, som redan snarkade så sött när jag, så tyst som möjligt, försökte krypa in i min pyjamas och ner under täcket. Fem timmar senare gjorde jag om proceduren fast åt motsatt håll. Det är inte lätt att ligga på topp (läs: överslaf)!

2 comments:

Unknown said...

Hej Erika,

Tack för berömmet. Du var bra i måndags, och jag gillade tatueringen och "The Naked Cock" extra mycket.

Men stressa inte över att du inte kommer till dukat bord när du ska upp på scenen. Jag förstår känslan helt och hållet, för jag upplever det hela tiden. Vet inte hur många gånger jag har fått gå upp och försöka rivstarta en publik.

Men det är en väldigt nyttig läxa. Man lär sig jättemycket om hur man fångar en publik på det där sättet. Så även om det känns jobbigt i stunden, så kom ihåg att det hela tiden gör dig till en bättre artist. Och som bättre artist (vilket du ju är på väg att bli, du utvecklas konstant) kommer du förhoppningsvis mötas av betydligt fler "uppvärmda" publiker än tidigare.

Många kramar,
Martin

Erika said...

Hej Martin!

Jag vet inte om det är så smart att svara på sin egen blogg. Jag har ju koll på den, men jag vet ju inte om du har det...

Nå! Jag inser väl att allt jag gör på scen blir mina erfarenheter och att jag växer som artist. Men jag har så otroligt lite tålamod. Jag vill vara bra på en gång. Det tar sådan tid. Och egentligen är det ju ett riktigt skitgöra att vara rookie. Man är ovan, inte speciellt rolig, publiken har kommit dit för någon annans skull och är knappt uppvärmd. Dessutom har du bara några minuter på dig och skiter det sig (vilket det ju lätt gör p.g.a. att du står utan erfarenhet) så är du rökt. Och du får betala för att göra det.

Vad fasen har man gett sig in i? Och extremt lite cred får man. Man får liksom bara intala sig själv att "egentligen kan jag mycket bättre".

Kanske är jag väldigt känslig, men jag blir ofta besviken på det jag gör. Letar negativa saker istället för att fokusera på det positiva. Jag är ju lärare och håller på med sånt i jobbet, men då handlar det ju inte om mig själv...:-)

Tack ändå Martin för det du säger. Du är en gullig och snäll människa. Och fantastiskt duktig på standupscenen.

Kramar Erika