Fotboll

Idag har jag varit speaker på en fotbollsmatch mellan Rolfstorp/Skällinge och Träslövsläge. 2-0 till hemmalaget utan speciellt glimrande spel. Men det känns gôtt att fotbollssäsongen är igång. Här har visserligen redan spelats fotboll i trakterna, men för mig var det säsongspremiär. Nåja, jag har sett några träningsmatcher med min son i mittfältet, men i övrigt intet.

Speakerjobbet var lättarbetat. Om nu någon trodde något annat...

Skrivkramp!

Varför får man skrivkramp? Jag förstår mig inte på mig själv ibland. Jag har huvudet fullt av färdiga rutiner, men får ingenting gjort. Nej, jag ljuger. Där finns några halvfärdiga rutiner och en hel hög idéer, men när jag är ledig sätter jag mig inte ner för att jobba på dem. Då hittar jag på andra saker. Som att jag t.ex. måste dammsuga innan jag sätter igång. Eller läsa Aftonbladet på nätet. Eller ringa en vän... Jag blir förbannad på mig själv. Nu är det dags att ta sig i kragen. Jag ska bara...

De gånger jag har blivit intervjuad, har jag fått frågan hur jag kommer på skämt. Det är ingen enkel fråga. Men jag vet i alla fall när jag kommer på dem. Det är oftast när jag kör bil (ensam), när jag är ute och går med hunden eller i duschen. Alltså de gånger jag är ensam med mig själv. Oftast så tänker jag aktivt, d.v.s. jag har redan från början tänkt att jag ska tänka. När jag sedan kommer hem, skriver jag in idén som kanske bara är ett embryo till ett skämt eller, i sällsynta fall, en "färdig" rutin.

Ibland händer det förstås att jag kommer på något när jag ser något speciellt eller någon säger eller gör något. Oftast är det dock så att jag helt enkelt bestämmer mig för att jobba. Och eftersom jag oftast jobbar genom att tänka, går själva skrivprocessen ganska snabbt. Jag har redan hunnit tänka i flera omgångar. Många gånger arbetar jag nämligen om materialet i huvudet, innan jag skriver ner det. Lägger till och drar ifrån. Men jag är tvungen att skriva ner allt. Jag skriver skämten ordagrant i mitt eget talspråk. Sen är det inte alltid det blir så på scen, men många gånger kan ett skämt få sämre betalt p.g.a. att orden kommit lite fel.

Men det är nu skrivkrampen sätter in. Jag kanske inte vågar skriva... så känns det i alla fall: "Nej, jag vågar inte! Tänk om det inte blir bra!" Snälla någon, slå mig! Eller som mina elever säger: Ge mig en lavett, tack!

Ikväll kör vi allsångskonsert för Swedbanks kunder. Ska bli roligt. Det blir både sång, fiol, trummor, keyboard och elbas för mig. Så kul att få göra så många olika saker!

Skön kväll på Lorensbergsteatern

Igår var min man och jag och såg Big Comedy på Lorensbergsteatern. Så här tyckte vi om startfältet:

Adde Malmberg ¤fem mickar
André Wickström ¤fyra mickar
Lasse Karlsson ¤fyra mickar
Håkan Jäder ¤fyra mickar
Henrik Schyffert ¤fyra mickar
Johan Glans ¤fyra mickar
Babben Larsson ¤tre mickar
Ann Westin ¤tre mickar
David Batra ¤tre mickar
Lennie Norman ¤tre mickar

Adde Malmberg är skitbra. Tar in publiken, får de på topp, levererar... Kalas! Glans och Babben har jag sett bättre, Lasse Karlsson är en av mina favoriter, Schyffert har en otrolig energi, vilket också André Wickström har. När han förklarar vägen till Hotell Savoy är en pärla! Håkan Jäder har jag hört mycket gott om och mina förväntningar på honom besannades (eller är det införlivas som de gör...?)

Ja, så tyckte jag. Lite kort, men gott, en skön kväll!

Veckans bild på mig

Visst såg det lite tomt ut här på bloggen. Vad sägs om en bild från mitt allra första "riktiga" ståuppgig? (Terassen, Träslövsläge, sommaren 2005, tillsammans med Elin Nordén och Thomas Oredsson)

Jämställdhet

Jag pratade med Kadir igår. Vi diskuterade en massa olika saker som rörde standup. Bl.a. sade han att "Vi måste ta hand om våra tjejer" och syftade på jämställdhetsdebatten som infiltrerats i skämtstöldsdebatten på www.literoligare.se. Rosie Leijel skrev ett utförligt inlägg med exempel om hur hon upplever branschen. Jag skulle jättegärna säga att hon har fel, men tyvärr har jag känt av liknande saker. T.ex. folk (män) som haft anmärkningar på mitt material. "Ditt material handlar ju bara om dig som kvinna. Igenkänningshumor - visst, men hur roligt är det egentligen?" (Jämför gärna med invandrarkillar som pratar om hur det är att vara invandrare, bögar som kör homofobiskämt o.s.v...) "Bra jobbat!" är en oerhört vanlig kommentar till mig, samtidigt som killarna som kört får översvallande beröm i stil med: "Så jävla bra du är/har blivit. Grym!"

Rosie hade en punkt som handlade om hur killgrupper i komikersammanhang beter sig mot varandra och gentemot komikertjejer. Som tjej får man alltid tränga sig in bland killarna. I alla sammanhang, inte bara standup. Ibland när man gör så och tilltalar en kille direkt i gruppen, får han något vilt i blicken och svarar samtidigt som han ser på de andra killarna. Han kan t.o.m. vända sig ifrån mig så att det ser ut som om han pratar med killgruppen. Efter sitt svar återvänder han till densamma. Jag har också varit med om en stackars kille som råkade bli kvar tillsammans med mig och en annan tjej, när hans kompisar hade gått för att hämta dricka, köpa något, prata med någon o.s.v. Han lade benen på ryggen så fort han kunde. Jag får helt enkelt en känsla av att vissa killar är rädda för mig. Det är inte alls säkert att det bara handlar om standupbranschen, förmodligen inte. Jag tror också att det även kan handla om rädsla bland manliga komiker att berömma kvinnor, beroende på vår könstillhörighet gentemot deras.

Nu vill jag poängtera att ovanstående handlar om komiker jag träffar på andra ställen, alltså inte i min kompiskrets av komiker. Så, Kadir - du tar hand om tjejerna på ett bra sätt. ;-) Utan tvekan! Men ju större och vidare den här komikerkretsen blir, desto mer av traditionella könsmönster träder fram.


Jag vill inte gärna gå in och debattera på www.literoligare.se, trots att det verkar som om man kan göra ett skutt i karriären med hjälp av det. Om man bara är lite dråplig eller lite speciell eller något annat. All publicitet verkar vara bra publicitet.

Forumteater

Forumteater för gymnasieelever. Industriprogrammet. Ingen kommer att lyssna på oss. Ingen kommer att vilja ta till sig det vi gör på scenen. Alla kommer bara att skita i oss. Är man full av fördomar, eller?

Det blev en kanonföreställning. Mycket skratt, mycket välformulerade tankar och, som sig bör, även mindre välformulerade. Men bra! Och framför allt asroligt!

A little bit of this, a little bit of that...

Så har man hunnit med att se Cabaret på Rondo. Våra barn var definitivt de enda i hela salongen. Men musikvana som de är, gillade de vad de såg och hörde (även om man kan säga att storyn blir väl dekadant ibland. I alla fall för en tioåring...)

Och igår var det konsert för egen del. Okänd, svensk 1700-talsmusik från Rottneros: sinfonior och marcher. Rätt mysigt, faktiskt. Barockmusik är ofta kul att spela, dock tråkigare att lyssna på. Och dotter Sjöwall gick vidare till riksfinal i schack-fyran med sin klass. Så nu ska vi fixa hela klassen till Västerås om två veckor.

Och imorgon blir det teater på gymnasiet i stan. Jag ska spela en invandrartjej från Libanon. Jaja, jag har i alla fall bruna ögon, men hårfärgen blir lite svårare att göra något åt. Men det ska bli skitkul. Vi, i teatergruppen, har fått ett sådant jobb till. Kanonkuligt!

Dvärgar...

Jag vet inte vad som är på gång. Det verkar som om alla komiker med självaktning (?!) kör skämt om dvärgar. Märkligt...

Skratta och var ärlig!

För ett tag sedan pratade jag med Niklas Andersson om det där med att läsa andras bloggar och hemsidor. Där skriver alla (?) att de gör höjdargig: hon rev lokalen och taket lyfte och han var lysande och alla är helt enkelt alldeles... alldeles underbara. Det enda som händer med mig (och Niklas) är att man får ett extremt dåligt självförtroende. Man har ju definitivt koll på att man inte river stället!

Men sedan när man kommer för att se dem, så inser man att det inte alltid stämmer. Man blir nästan förbannad. Här har jag gått hemma och varit skitnervös för att gå på samma scen som... och så lättar inte taket ens. På nätet höjer man varandra till skyarna. "Min kompis och jag och alla våra kompisar... ja, vi är skitroliga..."

Nu talar jag inte om de etablerade komikerna. Nä, för där stämmer inte ovanstående påstående. De etablerade komikerna är ärliga och säger att ibland går det åt helvete. De som slår sig för bröstet är nybörjarna. Tror jag, för jag vet inte riktigt hur mycket nybörjare de är. De finns i alla fall inte med på Norra Brunns program.

Det som händer med mig när jag sitter och kollar runt på nätet är att jag mår dåligt. Jag känner mig riktigt usel på det jag gör. Jag får minsann aldrig taket att lyfta. Ibland känner jag mig kanon efter ett gig, sätter mig i bilen och kör hem och börjar fundera: Nej, det var nog inte så lysande egentligen när jag tänker efter. Jag missade den och den rutinen och jag glömde ju den där lilla snutten och skrattade folk verkligen? Och applåderna, var de verkligen menade åt mig? Kanske gick det bra för att konferencieren var så duktig på att värma upp publiken. På fem minuter kan jag ju inte direkt förstöra deras goda stämning.

Ja, jag vet att det är dumt. Kanske borde jag bara åka direkt hem och sätta mig framför datorn och skriva: Fy fasen, vad bra jag var ikväll! Och inte läsa om hur andra har det.

De närmaste två veckorna

Det är mycket nu. Igår hade vi repetition inför en konsert på lördag. Idag repar jag tillsammans med teatergruppen inför ett jobb på måndag. På fredag ytterligare en orkesterrepetion. Och så gigen då på lördagen och måndagen. Sedan får vi ladda om inför en allsångskonsert (underhållning i två timmar) på torsdag nästa vecka. Jag hade också tänkt klämma in ett litet besök på Respekt i Göteborg. Jag missade ju premiären igår. Standup är ju aldrig fel. Undrar hur de hade det?

Ovanstående är mina gig. Under dessa två veckor har jag dessutom biljetter till musikalen Cabaret i Göteborg och standupföreställningen Big Comedy, också i Göteborg. Snacka om kulturellt intresse!

Vad ska du bli när du blir stor?

När jag blir stor ska jag ha sådana coola bilder på mig själv som Jonas Gardell har på sin hemsida. Lite svartvitt, lite naket, lite seriöst... Nä, förresten. Kanske inte seriöst ändå. Det passar mig inte.

Debatter och pajkastning

Gå gärna in på www.literoligare.se. Där fanns från början en debatt som handlade om skämtstöld. Nu verkar denna debatt ha svängt över från irriterade kommentarer om folks eventuella död till "varför är ni så elaka mot mig som är kvinna". Jag talar helt enkelt om pajkastning på hög nivå.

I övrigt är ovanstående sajt ibland ganska trevlig. Jag har dock rätt svårt för alla de där humoristiska klippen som läggs in där. Debatterna däremot kan vara ganska trevliga. I vintras var det en som startade med att någon ville skära hälsenorna av Johan Rheborg. Och nu är det då Sorans "klavertramp" som helt plötsligt har blivit en jämställdhetsdebatt.

Självklart vet jag att jag är kvinna. Självklart känner jag mig utesluten, ensam, övergiven och utestängd ibland. Men frågan är om det beror på att jag är kvinna. An har jag inte bestämt mig...

Jag tänker nog inte ge mig in i den där debatten på literoligare. Då tar jag hellre emot skiten här hemma...

Cirkus

Idag ska jag på cirkus. Det ska bli... ganska tråkigt. Jag gillar nämligen inte cirkus. Men jag har lovat min dotter för flera år sedan. Hon är faktiskt tio år och har aaaaaldrig varit på cirkus. Det är ju inte klooooookt! Så nu ska detta åtgärdas. Cirkus Brazil Jack och jag. Låter lite som en filmtitel. Men är det inte. Bara en sketen cirkus.

Martin + Erika = sant...

Här är Martin och jag från Harrys i början av mars. Det publicerades fler bilder från det giget i veckan, vilket måste tyda på att de är rätt snabba på det stället. Redan i höstas blev jag lovad en supporttid och den har... inte kommit än. Nu är det två gånger kvar och jag skulle nog tro att den uteblir även denna säsong.

Tro nu inte att jag tänker skylla det på att jag är kvinna! Nej, det gör jag inte. Jag vet tyvärr inte riktigt vad jag ska skylla på. Att jag kanske gör ett blekt och intetsägande intryck så att de glömmer bort mig och ringer någon annan när de ska boka. Eller att jag helt enkelt är för dålig. Eller att jag har för ful frisyr. Nej! Jag kan inte tro det! Det kan inte vara så. Varför glömmer folk bort mig? På Tjipp i Karlstad har jag aldrig varit om man ska tro deras lista på folk som kört där. I Malmö skrevs ett referat om alla andra som körde samma kväll som jag, utom just jag själv. Efter Big Ben fick jag veta att jag hade uselt, förutsägbart material (ingen skrev att folk skrattade...) och vid två tillfällen har jag haft härlig publikkontakt och folk har trivts. Med det kanske man får sig nöja. Speciellt med tanke på att den enda gång jag blivit "riktigt" recenserad (d.v.s. av en journalist, utbildad vid JOURNALISTHÖGSKOLAN i GÖTEBORG), blev jag liknad vid en flakmoped. Efter mig kom Janne Bylund. Han var Ferrarin. Det var min andra gång på scen i standupsammanhang...

Nu känns det lite som om jag stagnerat. Jag vet inte vad jag ska göra för att gå vidare. Den enda lösningen är nog ändå att jag startar en egen klubb. Bara jag vågar...

Lokal orkan

Det stormar i standup-Stockholm! Nog för att det verkar vara en storm i ett vattenglas, men ändå...

En ung komiker har blivit anklagad för att ha stulit skämt. Det handlar inte om skämt från etablerade komiker, utan från sådana vi kan kalla för "upcoming-men". De är nog den värsta sorten att stjäla skämt från. Huruvida han nu har stulit skämt eller ej. Om detta tvista de lärde.

Storm i ett vattenglas... Mycket beska kommentarer har fällts, tydligen både i bloggar och i skumma kroghörn över kall öl. Men vad gör man? Skiter i allt och bara kör på. "Detta är mitt skämt! Om du finner likheter med dina egna, so what?" Eller lägger ned, skriver nytt och strävar vidare, upp mot toppen. För trots allt handlar allt om det. Att komma till toppen, slå igenom, få köra på Norra Brunn. Den här killen har nämligen gjort det: vunnit en standuptävling, kommit till Brunnen som publik och fått erbjudande om att köra fem minuter. "Vem fan tror han att han är?"

Jag kan känna igen mig i båda sidor. Jag kämpar också på för att komma någonstans. Klart att det är svårt att se någon i backspegeln komma körande i full fräs, om och förbi. I gräddfilen. Men skitsnack för skitsnackets skull är inte acceptabelt. Har han däremot verkligen snott material så är inte heller det acceptabelt. Frågan är bara vem som sitter inne med sanningen. Förmodligen ingen.

Alla är vi väl rädda för att sno material. Visst har jag också hört komiker köra material som tangerat mitt eget. Likaså har jag träffat många komiker som upplevt samma sak. Och det är väl egentligen något naturligt. Vissa enkla, vedertagna ämnen som reklam, tv-program, politiker o.s.v. är liksom allmängods. Klart att det ibland måste hända att två komiker utgår från samma tanke. Uppenbar stöld, såsom direktöversättningar är däremot en helt annan grej.

Jag tänker inte anklaga någon i detta specifika fall. Varför skulle jag? Jag känner knappt de berörda. Men jag kan inte låta bli att fundera på hur vi har det här, i och om kring Göteborg. Det skulle inte kunna hända här. I alla fall inte nu. Vi är alldeles för få för att ha någon som helst glädje av att göra något som skulle skada någon annan. Vi kan inte skapa små falanger som tycker si eller så. Eller ha olika grupper som pratar skit om varandra. Vi jobbar tillsammans för en gemensam sak, nämligen standup comedy. Men frågan är vad som händer sedan...

Och imorgon är det väl dags att ta upp genusperspektivet... Igen...

Kalas!

I dagarna tre har jag ätit tårta. Min dotter fyllde år på påskafton, igår fyllde min syster och idag firades mina två svägerskor. Dessutom fyllde min dvärgschnauzer två år i fredags. Nötallergi-, choklad-, grädd/godis- och Frolic, det är små smakprov på veckoslutets tårtor. Ge mig en lök, någon...!

Bild från standupkvällen i Skällinge

Snart är det påsk...

Det är en underbar ledig dag idag! Klockan är snart tio och jag har hunnit vara ute med hunden och bästa kompisen en sväng i skogen. Nu är det dags för påskstädning, vilket jag inte direkt är sugen på. Tror nog att jag ska kunna hitta på lite andra saker att göra först...

Veckans bild...

... på mitt uppspärrade, nyfikna, överraskade, skräckslagna, alerta, pigga öga...?...?

Tankar om vår huvudstad och att vara rookie

För ungefär ett år sedan körde jag på Basilika i Lund tillsammans med Robin Paulsson, Marika Carlsson och Adde Malmberg. När jag kom dit träffade jag en kille som hette Eric. Jag visste att han kom från MACK och frågade om han också var en rookie, varpå jag fick ett nekande svar. När jag sedan i höstas fick möjlighet att uppträda på MACK insåg jag att där har man ett annat sätt att hantera rookies. Först är man nybörjarrookie och får en spot på 5 minuter före supporten. Efter paus kör den mer vane rookien före headlinern. Alltså var jag rookie på Basilika och inte Eric.

När slutar man vara rookie? Känner man det själv? Blir man support över en natt? Och den viktigaste frågan: Vem ska tala om det för mig?

Jag känner mig inte riktigt som en rookie. Men jag vet inte heller hur det är att vara support. Den stora frågan för mig är hur jag ska få möjlighet att pröva detta. Vem är tillräckligt modig att låta mig köra 20-30 minuter på en klubb? Frågan är inte om jag är tillräckligt bra eller ej. Frågan är var och vem?

I fredags kom mycket publik fram till oss, komiker, efteråt och tackade oss för en fantastisk kväll. Flera av dem pratade om Stockholm Live (vilket ju är fullkomligt naturligt, då det är lite av en referensram just nu då den sänds i TV). En kille i 20/25-årsåldern berättade att han bandade alla SL-avsnitten: "Men ni är ju fan bättre! Varför är inte ni med i Stockholm Live?" Jag försvarade tv-programmet med att komikerna är bättre i verkligheten, att SVT klipper taskigt och att standupcomedy alltid är bättre live. Men samtidigt kan man inte låta bli att reflektera över tanken. Varför är ingen av oss med i Stockholm Live? Svaret är ganska enkelt: Vi bor i fel landsända. När SVT och STOCK diskuterar och planerar inför programmen: Vilka nya komikertalanger har vi i Sverige? då fungerar inte deras geografikunskaper. Sverige = Stockholm, and that´ s it!

När jag läser komikersajten www.komikaze.se slås jag av samma faktum. Där sprudlar det av epitet som "Sveriges mest lovande komiker", Sveriges bästa rookie o.s.v. Jag förstår mycket väl att man inte kan hålla reda på alla lovande komiker som håller på att slå sig fram över hela Sverige, men varför ska man envisas med att kalla Stockholms dito för Sveriges?

Dessutom har man, som utomstående, en känsla av att det är svågerpolitiken som råder. "Jag känner en kompis som har en kusin vars lillebrorsa skulle kunna tänka sig..." Och de sajter som finns är självklart Stockholmsbaserade, nätskribenterna bor i huvudstaden och gör därmed sina egna listor med sina egna kompisar. Gör det, för allt i världen, men ställ inga riksanspråk. Det handlar fortfarande om Stockholm, inte om resten av landet.

Visst är det obeskrivligt dumt att vi i västra Sverige inte har en ordentlig rookiescen, att vi har få klubbar och inte ens en ordentlig internetsajt som talar om vad vi gör. Malmö har ju bättre täckning för ovanstående. Och kanske hade vi haft möjlighet att göra våra röster hörda i liknande sammanhang om vi hade haft detta. Men samtidigt kan man inte låta bli att bli förbannad på detta hängivna sätt att slå sig för bröstet och tro att det enbart är "hemma hos mig" saker och ting händer.

Standupcomedybranschen är liten. Men om man ska inskränka Sveriges standupcomedy till Stockholms standupcomedy, då blir den på tok för liten. Och inte ens verklighetstrogen.


Jag känner att jag inte är får ihop tankarna i den här texten riktigt. Egentligen handlar den om två saker: Stockholmsfixeringen och hur man kan gå vidare i sin karriär. Men de tangerar i alla fall varandra lite grand. Sedan är det extremt liten risk att det är någon som blir förbannad. För vem läser detta i Stockholm?

Kanonkanonkväll!

Vilken kväll vi hade i fredags! Och jag som t.o.m. hade feber. Men en sak är säker: detta var en kväll vi sent kommer att glömma.

Jag låg ömsom i sängen, ömsom i TV-soffan under hela fredagen, medan min stackars man, som jag utsett till kvällens ljus- och ljudtekniker, fick som uppgift att "rodda". Stackarn, han fick verkligen slita, eftersom jag inte orkade göra någonting. Och som alltid, vid såna här tillfällen, blev det krångel på olika sätt. Men allt löstes till det bästa. Jag hade som tur var, redan i början av veckan, valt ut de olika låtar vi skulle ha till respektive komiker, så den delen av ljudet var löst.

Det kom mycket folk och redan vid halv nio var det en go´ stämning i lokalen. Som konferencier (eller om ni hellre vill att jag säger MC, vilket får mig att tänka på HD, som i sin tur associeras till TV...)gick jag såklart på först och hade faktiskt redan innan fått en liten uppvärmning av publiken av bygdegårdsföreningens vice ordförande, min gode vän Peje. Inte så tokigt!

Med tanke på att jag varit sjuk hade jag faktiskt inte förberett någonting. Men det gick skitbra, ändå. När första komiker på scen, Per-Olof Fahlborg, gick på, var publiken igång.

Per-Olof var ett självklart val för mig att lägga först. Jag visste att hans humor skulle funka med publiken. Och ojojoj, vad det funkade! Men så är han också strålande, Per-Olof!

Karin var nästa kvinna till rakning. Henne var jag lite orolig för, innan. Med tanke på att hennes material ofta utgår från att hon är från landet och att vi nu faktiskt var på landet visste jag inte riktigt hur det skulle gå. Men jag hade inte behövt vara orolig. Hon fick kanske inte lika stora skratt som P-O, men vad kan man begära. Hon har bara hållit på i ett år. Skitbra, Karin!

Jag presenterade Jovan som den jäveln som vann över mig i GT-skrattet, varpå han avslutade första set på ett lika lysande sätt som alltid. Jag gillade speciellt hans nya skämt om katter. Här har du ju börjat på med lite kroppsspråk, Jovan. "Hade jag kunnat det hade jag aldrig gått ut." Kanonbra!

Paus och mer sprit och sedan var det dags för mig igen. Rent instinktivt körde jag ett skämt som föddes för två år sedan, men som jag aldrig vågat dra. Den handlar verkligen om byn och jag fick möjlighet att dra in två bybor i skämtet, som ju blev en höjdare. Eftersom Martin i slutet, i professionell stil, knöt ihop säcken med en återkoppling till just det skämtet, känns det som om detta är framför allt vad folk har lagt på minnet när det gäller kvällen.

Patrik Westerlund hade kommit ända från Stockholm för att köra. Heder åt dig Patrik! Och hans flygvärdinneskämt är vansinnigt roliga. Du har en guldgruva att ösa ur! En sak jag tänkte på var att ibland tenderar han att fortsätta prata under tiden som folk skrattar och applåderar. Man hör inte alls vad som sägs då. I övrigt skitbra. Förstås! Vad kunde annat bli en sån här kväll?

Kadir kändes som kvällens... ja, jag vet inte riktigt hur jag ska säga det... kanske överraskning. Den här byn överbefolkas inte direkt av invandrare, om man säger så. Men Kadirs uppenbarelse, med sina knasiga miner och gester blev en hit! Han fick kvällens längsta applåd efter sitt framträdande.

Och så sist på plan: Martin Krantz. Som jag tidigare sade så gjorde han en otroligt snygg återkoppling, körde tryggt och säkert och avslutade med att kalla mig för Erika Johansson... Men däremellan var han lika rolig som vanligt. Jag gillade speciellt redskapsgymnastiken och den sceniska framställningen i samband med den rutinen...!

Och jag själv då? Tackar som frågar. Jag blev i alla fall varm i hjärtat när jag, någonstans i mitten av showen, stod på scen och sade: "Visst är de bra! Och de är mina kompisar!" , varpå någon i publiken ropade tillbaka: Men du är bäst!



P.S. Jag var med i Hallands Nyheter i fredags. En liten artikel under en stor artikel om Thomas Järvheden. På första sidan en bild på Erika Sjöwall bredvid en lika stor på Järvheden. Med ett hjärta runt. Nej, jag bara skämtade... Men han verkade ha solat lite mer än jag...