För ett tag sedan pratade jag med Niklas Andersson om det där med att läsa andras bloggar och hemsidor. Där skriver alla (?) att de gör höjdargig: hon rev lokalen och taket lyfte och han var lysande och alla är helt enkelt alldeles... alldeles underbara. Det enda som händer med mig (och Niklas) är att man får ett extremt dåligt självförtroende. Man har ju definitivt koll på att man inte river stället!
Men sedan när man kommer för att se dem, så inser man att det inte alltid stämmer. Man blir nästan förbannad. Här har jag gått hemma och varit skitnervös för att gå på samma scen som... och så lättar inte taket ens. På nätet höjer man varandra till skyarna. "Min kompis och jag och alla våra kompisar... ja, vi är skitroliga..."
Nu talar jag inte om de etablerade komikerna. Nä, för där stämmer inte ovanstående påstående. De etablerade komikerna är ärliga och säger att ibland går det åt helvete. De som slår sig för bröstet är nybörjarna. Tror jag, för jag vet inte riktigt hur mycket nybörjare de är. De finns i alla fall inte med på Norra Brunns program.
Det som händer med mig när jag sitter och kollar runt på nätet är att jag mår dåligt. Jag känner mig riktigt usel på det jag gör. Jag får minsann aldrig taket att lyfta. Ibland känner jag mig kanon efter ett gig, sätter mig i bilen och kör hem och börjar fundera: Nej, det var nog inte så lysande egentligen när jag tänker efter. Jag missade den och den rutinen och jag glömde ju den där lilla snutten och skrattade folk verkligen? Och applåderna, var de verkligen menade åt mig? Kanske gick det bra för att konferencieren var så duktig på att värma upp publiken. På fem minuter kan jag ju inte direkt förstöra deras goda stämning.
Ja, jag vet att det är dumt. Kanske borde jag bara åka direkt hem och sätta mig framför datorn och skriva: Fy fasen, vad bra jag var ikväll! Och inte läsa om hur andra har det.
No comments:
Post a Comment