Hon har det inte lätt...

Läser i Expressen, ett uttalande från herr Kluft om Carolina Kluft: Hon får behandlingar varje dag och sköter allt otroligt seriöst, från att hon går upp på morgonen och käkar sina två ägg och grov macka utan skinka till stenhård träning.

Tänk er det, ändå. Hon äter sin grova macka UTAN skinka. Den stackaren!

Ett mirakel

Jag såg en bild i nån kvällstidning på Björn Ranelid. Han ska visst vara med i Sommarkrysset på tv4. Bredvid honom stod en blond tjej. Jag tror att det är samma flicka som sjöng i den där låten som han, förlåt de, tävlade med i Melodifestivalen. Fy fasen, vilket otacksamt jobb! Hon gjorde det bra, men vem kommer ihåg henne? Vad heter hon? Är det någon som hejar på henne om man möter henne på stan? Tar med sig henne hem, lindar in henne i en filt och tröstar henne när hon gråter sig till sömns?

Hoppas hon fick några extra gig på grund av detta. Eller måste Ranelid följa med henne varje gång?

Bulleribulleribock...

Nån som känner Ulf Buller från Saltsjö-Boo? Inte? Nej, det gör inte jag heller, men gudarna ska veta att jag håller koll på honom. Eller rättare sagt, har hållit koll på honom under en lång tid. Sedan någon gång på 80-talet, t.o.m. Jag inser att det är läge att förklara sig. Varför känner jag till en person som bor på andra sidan Sverige, fast jag aldrig träffat honom, är inte kompis med honom på facebook, har inte ens pratat med honom i telefon. Jag har inte en aning om hur han ser ut. Under ett orkesterläger jag deltog i på 80-talet, fanns en kille som hette Buller i efternamn. Han spelade oboe, vill jag minnas. Förnamnet, däremot är som bortblåst. Efternamnet, å andra sidan, kunde man finna en smula lustigt. I samma veva läste jag i en av min mormors veckotidningar, på den där sidan där man publicerar tips från läsarna, serier och ett litet barnkorsord, en rolig historia med underskriften: Ulf Buller, Saltsjö-Boo. Ett sammanträffande? Ja, kanske, men detta fick till påföljd att jag ideligen hittade små roliga historier i tidningar, signerade just denne Ulf Buller i Saltsjö-Boo. Det var ju ett sådant lustigt efternamn! Nu kanske man skulle kunna tro att detta pågick under några år, men icke. Jag har ALDRIG glömt Ulf Buller i Saltsjö-Boo och idag fick jag återigen en påminnelse om hans existens. I dagens GT stod att läsa följande historia. Tonårsdottern till sin mamma: -Vad gjorde du när du var i min ålder egentligen? -Varför undrar du det? -Jo, eftersom du är så misstänksam mot mig. Ulf Buller Jag hoppas innerligt att Ulf Buller i Saltsjö-Boo också har ett annat sätt att försörja sig.

Vad är det som händer här då?

Det är väl nästan så att man ska skrika: HALLELUJA! eller: ÄNTLIGEN! eller: VAR FAN HAR DU HÅLLIT HUS DÅRÅ???? För nu tänkte jag köra igång igen med bloggen. Några förändringar? Nejdå, inte alls. Jag tror det blir ungefär som förut. Lite tankar, idéer, funderingar på vad jag gör, hur jag gör det och eventuellt om det var någon vits med att göra det. Utöver mina egna tillkortakommanden tar jag förmodligen också upp andras. Inget fel med det, tänker jag. Det kan ju kännas så skönt om i alla fall NÅGON har det lite värre än jag själv. Men självklart blir det lite glädjeämnen också. Kanske något bra jag gjort. Förmodligen innefattar det mina barn, eftersom just den produkten (barnen Sjöwall) är något jag producerat med glädje, eftertryck och känsla. Slutresultatet blev därmed förträffligt! Nåväl! Idag är en tråkig dag. En trist, grå och kall sådan. Jag har egentligen inte ont av en sommar utan stranddagar, men sommardagar i 13-gradig värme är lite värre. Har svårt att få något ur händerna såna här dagar. Har knappt bäddat. (Knappt betyder att jag slätat till lakanen lite grand och slängt upp överkastet längst ner vid fotändan. Så jag inte trampar på det om det ligger på golvet.) En löprunda har jag i och för sig hunnit med. Och en dusch. Kors i taket! Ogillar dusch... mer om det vid annat tillfälle. Gött å va igång igen!