Dags igen...

...för Cheers & Beers. Välkommen kl. 20.30 ikväll till Kungsgatan 13. Det ska bli askul! Har precis hört Tobias Perssons ljuva stämma på min telefonsvarare och han är på! Ska väl njuta lite av sin mammas omsorg först.

Det är så himla mycket som händer nu. Kan väl bara säga hälften.

See you tonight!

Jag är nog lite barnslig...

...men eftersom jag varit bortrest sedan i torsdags, hade jag trott att min mejlbox var fullare än den var. Och det barnsliga i detta är att jag blir besviken när det inte alls finns så många roliga mejl som jag hade hoppats på. Detta är väl ett i-landsproblem om något.

Min kompis Ingella...

...säger att det är viktigt med nätverk och det är väl precis det jag har sysslat med just nu. Jag har nätverkat som fan! ROA hade inflyttningsfest (till sina nya lokaler) och jag fick en inbjudan förra veckan. Och kan ni tänka er - jag hade faktiskt vägarna förbi, trots att den nya lokalen ligger på Rehnsgatan i Stockholm. Det var jättetrevligt. Men trångt! Och högljutt! Dessutom uppträdde några unga rappare, varav jag tyckte mig känna igen den ene, som visade sig vara en kille, ursprungligen från Falkenberg. Ack, vad världen ändå är liten.

Summa summarum: det är jäkligt trevligt att träffa kollegor och dricka rödvin...!

Fick precis veta...

...att det var fullbokat för matgäster på Cheers & Beers den 26 februari. Och att folk därmed redan bokat bord till den 26 mars. Vad är det som händer???

Har inte...

...så många gig just nu, men blir bokad och förbereder för flera stycken på en gång. Fullt upp ändå, med andra ord. Körde åtta maskiner tvätt igår och idag för att hinna ikapp!

Harrys i Falkenberg...

...ringde förra veckan och vi stämde träff idag. Efter lite diskussioner kom vi fram till att mjukstarta med en klubb fem onsdagar i juli. I´ll be in touch...!

Lisa Lampanelli Roasts Gene Simmons!

Så här i kommande grillningstider...

Cheers & Beers 29 januari 2009

Blood Brothers...

...såg jag två gånger i helgen. Främst för att min äldste son har en av huvudrollerna. Han spelar Eddie, den av tvillingbröderna som lämnas bort vid födseln. Jag är imponerad av gymnasieelevernas insats. För det första har de repat varje dag i snart fyra veckor och lärt sig en två och en halv timmas lång föreställning med mycket dialog. För det andra kan de, trots sin ringa ålder, ge den en själ och klarar av att förmedla den känsla av sorg och vanmakt musikalen innehåller.

Tränade igår kväll också. Försökte mig på lite tyngre hantlar, men tänker inte, här i offentlighetens ljus, erkänna hur mycket tyngre...