Min dotter har polyper och jag influensa.

Nu har jag dock fått i mig en ipren och sitter framför datorn med svetten rinnande. Och imorgon blir det standupkväll här i byn. Det hade varit så mycket bättre om man hade varit frisk. Men med lite febernedsättande klarar man nog det. Utan tillsatser av alkohol.

Tisdagskvällen på Ruby´s gick jättebra. Niklas Andersson var konferencier, Per Andersson support och så då Johan Rheborg. Niklas har en jättego´ stil på scen. Mysig, laid-back och skön. Det är väl egentligen inte konstigt att han aldrig varit någon rookie. Mycket begåvad.

Per Andersson var också en härlig bekantskap. Speciellt gillade jag när han tog upp "sina gästartister" på scen: Mikael Wiehe och Ulf Lundell. Lysande!

Johan Rheborg tyckte jag faktiskt var allra bäst när han snackade med publiken. Mycket snabb i tanken och kreativ. Gôtt!

Min egen insats var helt okej. Niklas tyckte inte att han värmt upp publiken tillräckligt, men jag kände att för mig funkade det också. Visst är det ibland tufft att gå på så där ibörjan, men nu kändes det mest som om man istället hjälpte till att uppvärmningen. Folk var på när jag gick av. Och det kändes bra!

I onsdags var det en artikel om mig i Varbergsposten. Skitdålig bild. Gå in på www.varbergsposten.se och kolla på tidningen i PDF-format v. 13. Jag finns på sid. 3.

Fjärilar i magen?

Jag är faktiskt lite nervös för ikväll. Dumt! Undrar hur min panna kommer att se ut i strålkastarskenet...

Plåster på såren

Nu är jag trött på akuten. Satt där själv i några timmar igår efter att ha gjort ett hack i pannan med hjälp av ett par nytvättade jeans... (Don´ t try this at home.) Så nu är jag tejpad och fin, med ett hudfärgat plåster i ögonbrynsnivå. (Finns det sådana i Afrika...? Och då menar jag inte ögonbryn...)

P.g.a. detta missöde satt jag i mina svarta konsertkläder och högklackade svarta skor på sjukhuset och missade repetitionen inför gårdagens konsert. Denna gick i och för sig ganska bra i alla fall. Konserten, alltså, för jag kom till kyrkan en halvtimma innan det var dags.

Veckan som kommer, blir tung. Standup på Rubys i Göteborg tillsammans med Johan Rheborg och Per Andersson på tisdag, standupkväll här i Skällinge med mina kompisar, repetition i Ölmevalla på lördag inför konsert på söndag.

Men som sagt: det kostar på...

(Som tur är får jag ta bort plåstret på tisdag kväll... Man vill ju ändå vara snygg i stråkastarljuset.)

Halleluja!

Våren är här! Snödropp och krokus prunkar vid husväggen. Solen gnistrar i mina solglasögon och koltrasten drillar i skyn. Hundbajset ligger i drivor vid vägkanten, då hundägare även vid snöfattiga vintrar låter bli att plocka upp efter sina små älsklingar. Snart kommer tussilago och vitsippor att nyfiket öppna sina små kronblad mot solskenet. Själv väntar jag med spänning på vårdepressionen.

Får jag presentera:

Karin Blom, Romelanda
Per-Olof Fahlborg, Falkenberg
Martin Krantz, Kortedala
Kadir Meral, Göteborg
Jovan Siladji, Floda
Patrik Westerlund, Stockholm

MC: Erika Sjöwall

Välkomna till Skällinge Bygdegård fredagen den 30 mars kl. 20.00. Showtime vid 21. Entré: Blygsamma 50 kronor

Idag har jag blivit intervjuad av Hallands Nyheter...

... och här är en bild där jag visar mina trosor tillsammans med min man och min bror (som ju inte har klänning...) Fast då får man titta mycket noga. För att se mina trosor alltså. Att killarna inte bär klänning är däremot ganska lätt att se. Eller hur?

ett och ett halvt...

Igår kväll var det premiär för mig. Istället för att som vanligt köra med enkiloshantlar, använde jag hantlar på 1,5 kg på gympan.

De var gröna. Jag hatar dem.

Även små fotografer har öron...

På eftermiddagen blev det intervju med en förkyld reporter på Varbergsposten. Hon kommer säkert att smitta ner mig så att jag ligger mellan lakan nästa vecka då jag dels har ett gig på Rubys i Göteborg tillsammans med Johan Rheborg och Per Andersson, dels är ansvarig för att standupkvällen här i byn kommer att fungera. Jaja, det är väl bara att vänta på att kranen ska börja droppa...

I alla fall var hon himla trevlig, den här reportern. Trots att hon nös hela tiden. Och så blev jag fotograferad av världens minsta fotograf. Jag trodde, på fullaste allvar, att han antingen var dvärg eller precis tagit baddaren i simskolan. Men han tog en hel del "roliga" bilder på mig när jag hoppade. Eller tittade mellan benen på Varbergs stolthet, fontänen Badande ungdom på torget. Eller fick stå på en gunghäst och balansera.

Ja, som sagt: det kostar på att ligga på topp...

Stockholm!

Tror ni inte på f-n att jag fick migrän i Stockholm! Jorå, jorå, så blev det. Men jag kunde ändå stå ut med föreläsningar och dylikt. Det var faktiskt mycket givande och intressant på alla sätt och vis. Det fanns dock vissa tanter i sällskapet som var svårare att stå ut med, men det löste sig genom att hon helst ville slippa oss och gav sig iväg hela tiden. Ooops, nu sade jag ju att det var en av tanterna. Men lägg märke att jag inte nämnde något om att hon var lång och hade mörkt hår...

Om det finns någon som undrar hur det har gått med Hallands Nyheter och Varbergsposten har det utvecklat sig sålunda: Jag ska träffa VP på måndag och HN på onsdag. De kommer vinkla artiklarna på lite olika sätt. Varbergsposten skriver om mig som ståuppkomiker och min "karriär" och Hallands Nyheter berättar mer om den standupkväll som jag arrangerar i Skällinge Bygdegård fredagen den 30 mars. Jessica på VP var mycket nöjd över att hennes artikel kommer först, nämligen kommande vecka. Malin på HN ville att hennes artikel skulle publiceras i fredagens nöjesbilaga som kommer just den 30:e (eller någon dag tidigare). Så det ska bli trevligt! Nu är det väl bara att vänta på att Radio Halland hör av sig också. Jajamensan! Det kostar på att ligga på topp!

VP vs HN

Varbergsposten ringde just och ville göra ett reportage om mig. Kruxet var bara att de ville ha ensamrätt på artikeln. Lite kul, eller hur? Nu ska jag nog inte ta åt mig alltför mycket, då det finns en naturlig förklaring. Varbergsposten kommer ut en gång i veckan och konkurrerar om läsare med Hallands Nyheter som är en sexdagarstidning. Det är klart att det inte är så skoj för en journalist att läsa ett reportage två dagar innan man själv kan publicera ett i sin egen tidning. Med samma ämne! Risken är väl att läsarna tycker att: 1. De har skrivit av artikeln, 2. Ha! Det där vet jag redan. Läser icke! eller 3. Jag spyr på Erika Sjöwall.

Jag tror att jag ska kontakta HN och höra om de tänker skriva om mig eller inte. OCH hur stor den artikeln i så fall skulle vara. SAMT hur stora bilder de vill ha!

Fortfarande ingen som vill ha mig...

... på scen i Stockholm på torsdag kväll???

Schack och fiolmusik får en att må bra!

Jag har varit på hälsoundersökning. Och kan man tänka sig! Jag mådde bra! Allt var bara toppen-toppen. Bortsett från att jag har nedsatt hörsel på vänster öra (skyll på fiolen), ont i axeln, bula på låret, inlägg i skorna samt sömnsvårigheter. Annars var allt kanon.

Jag har också sett en rafflande schackturnering med min dotter och hennes klass. Eftersom vi snackar mitt barn, blev de självfallet silvermedaljörer och gick dessutom vidare till länsfinal. En dag till med spännande, hisnande schack. Pust...

En konsert har man såklart också hunnit med att trycka in. Vi spelade Mohlins lilla kantat där jag spelar solo i andra satsen tillsammans med orgel och en sopran. Den satsen är absolut den vackraste. Och därefter Schuberts mässa, som gick bra för stråkensemblen, men kören är väl kanske inte den mest kompetenta i Varbergs kommun, om man säger så. Men där springer iväg rätt mycket tid. Jag spelade alltså fiol mellan halvfyra och åtta igår.När jag kom hem undrade min son om vi inte kunde spela lite tillsammans, men då sade jag: tack, men nej tack. Så han spelade lite gitarr istället...

Veckans bild på mig och lite om Sthlm

Jag sitter och väntar på att konserten med Robbie Williams ska sätta igång. Verkar lite sur, eller...

Jag ska till Stockholm nästa torsdag-fredag. Det gäller inte mitt "scenliga liv" utan nu är det mitt yrkesliv som är aktuellt. Jag ska nämligen på konferens. Och tänk om man skulle kunna slå två flugor i en smäll? Tyvärr verkar det som om standupen tar ledigt på torsdagskvällar, åtminstone på min nivå. Har jag missat en klubb beder jag eder att istället kontakta mig. Vem kan väl säga nej till en kvinna i sina bästa år? Från västkusten.

Men okej - blir det inget, får jag väl gå på Norra Brunn och titta på de andra. De riktiga komikerna.

Harrys!

Jag är skitnöjd! Jag var riktigt bra igår. Inte så att man kan säga att taket lyfte, men jag var helt enkelt bra. Det känns på ett speciellt sätt. Man är liksom med. Ibland, när det går dåligt, kan jag under showen, fundera på hur jag ska göra, lägga till, dra ifrån. Det gör jag aldrig när det går bra. Då är det verkligen här och nu. Ibland kan jag dock i efterhand se att jag missat en del grejer utan att jag märkt det. Vid ett bra gig spelar detta oftast ingen roll. Det är ju bara man själv som kan bli irriterad över att man glömt någon grej eller missat på andra sätt. Igår glömde jag ett litet kort skämt som gjorde att jag inte kom rätt in i nästa rutin. Jag hade en liten blackout där, faktiskt, men hittade tillbaka in igen efter ett tag.

Kvällen började med att Martin Krantz gick upp och hälsade alla välkomna. Jag tycker att han blivit riktigt bra på att snacka med publiken. Därefter var det min tur och det gick bra redan från början. Publiken var inte helt nykter, vilket gjorde att det under mina 10 minuter kom flera kommentarer. Svårt, tycker jag. Mina svar blir mest av typen: "Jaså, säger du det..." Under Martins act kom ännu fler kommentarer. Så pass att han då och då tappade tråden. Men jag tror att det var mest han själv som upplevde det som jobbigt. Publiken uppskattade det. Martin var helt enkelt jättebra igår.

Sedan var det dags för Thomas. Jag försökte analysera lite där jag satt och kollade. Jag såg honom sist för nästan exakt ett år sedan och en sak är säker. Den mannen är produktiv! Vilket ju i och för sig är nödvändigt, med tanke på hur mycket han syns i media. Men han är så bra! Det är kanske inte alltid hans material är kanonroligt, det är ju hur han levererar grejerna som är väsentligt. Han skulle kunna säga nästan vad skit som helst och folk hade kreverat! Det är jätteintressant och lärorikt att se.

Lokalen var fylld till bristningsgränsen. Det säger också en hel del om Thomas popularitet. Han har en stadig fanclub som inte går och ser standup. De kollar på Thomas Peterson och vet att de kommer att få valuta för pengarna.

För övrigt kan meddelas att jag tog de gröna byxorna.

Svarta brallor eller gröna?

Svarta brallor eller gröna? Ja, det är nog min svåraste nöt att knäcka idag. Vad känner jag mest för? Vilka är jag snyggast i? Vad gillar Thomas Petersson? Eller Martin Krantz? Det är fruktansvärt viktigt med tanke på att det är dem jag ska stå på scen tillsammans med om några timmar. Så oerhört viktigt att jag nog behöver tänka lite till. Eller möjligen kolla vilka som är rena...

Godnatt jord!

Här är en ful bild på en ful snödroppe! Hoppas att ni får lite vårkänslor när ni ser den.

Jag har fått en tiominutare på Harrys i Göteborg imorgon. Eventuellt, om jag gör ett bra jobb, kan jag få mer tid där den här våren. Men jag tror inte att jag ska dra för stora växlar på det. (eller drar man höga växlar...) Nå! Bättre att satsa, köra hårt och hoppas på det bästa. Sedan får vi se var det landar. Bollen är ju rund och alla spelar på den. ...och grisen han gör en strut. Hej!

Måndagkvällar...

Ikväll blir det inte mycket fritid utöver fritiden. Nej, här ska köras ungar till aktiviteter, repeteras med stråkensemblen inför söndagens konsert (nota bene: även imorgon kväll), samt köras hem ungar från aktiviteter.

Har jag inte lite ont i halsen????

Söndag!

Idag är det vasaloppet. Skriver man det med ett versalt V eller gement? I alla fall så skiter jag i vem som vinner, det som intresserar mig mer just nu är varför vissa dataprogram bara försvinner. Och att jag innerligt hoppas att det var taskigt väder inatt, eftersom jag glömde av att det skulle bli månförmörkelse (för alla de som inte glömde.)

Jag kan också medddela att jag har en korkad brorsa som glömmer pappas födelsedagspresent hemma och att jag själv är så korkad att jag inte fattar hur man stickar en huva på en tröja. Skitstickbeskrivning! Rätt ont i halsen också. Svälj! Aj!

Jag tror jag vill starta en standupklubb, men den krog jag tyckte hade bäst lokaler här i stan har någon slags facklig konflikt för sig. Är det bara mig det är synd om?

Analysera mera...

P.g.a. den där spamblogvarningen har jag inte haft möjlighet att publicera något här på bloggen på några dagar. Men nu har jag blivit rentvådd. Jag får väl vara försiktig med alla obscena ord, förmodar jag.

Så har man då varit i Karlstad en sen februarikväll. Jag åkte hemifrån kl. 14.30, hämtade upp Jovan och Martin vid stationen i Göteborg och drog vidare mot Karlstad. Körde fel redan vid Nils Ericssonplatsen...

Vi var framme vid 19 och då hade Jovan och jag t.o.m. hunnit pinka vid vägkanten. Jovan lovade att han skulle försöka skriva Erika i snön. Det hade nämligen blivit rätt marigt för mig. Snön var så djup att jag var tvungen att trampa ner en kissplats med en diameter på ca 50 cm., för att slippa bli kall om rumpan.

Giget blev sådär. Jag tycker att jag gjorde så gott jag kunde. Jag gick upp som nummer två, efter Martin. Vi hade tidigare konstaterat att nu skulle jag äntligen komma upp på scen framför en uppvärmd och skön publik, men så blev det inte riktigt. Då Kristoffer hade gått upp som konferencier hände en liten incident med tre jobbiga, pratiga tanter, som vägrade lyssna på showen och istället ägnade sig åt att högljutt försöka dela notan. Det slutade med att Kristoffer var tvungen att be dem lämna lokalen, varpå ytterligare ett sällskap reste sig och gick. Stämningen var alltså inte på topp. När vi åkte hem försökte vi hitta orsaker till att det inte gått så bra för oss, men sanningen är också den att vi inte är tillräckligt rutinerade för att kunna vända en sådan stämning. Tyvärr är det så! Men jag tycker nog ändå att både Martin, Jovan och jag kämpade tappert.

Efter paus blev det bättre. Förmodligen för att publiken hunnit släppa en del, men också för att komikerna efter paus faktiskt hade större rutin och mer erfarenhet. Speciellt gillar jag Anders Celin. Jag har en extremt ordinär humor i jämförelse med honom. Som t.ex. att han pratar om när han var liten och hade en dvärg som husdjur. "Visst är de söta när de äter, men man får vara försiktig så de inte rymmer från buren...!"

Men Tjipp var för övrigt en skön klubb dit jag gärna kommer tillbaka. Ingen gång man står på scen är väl den andra lik, tydligen!

Och är det någon som undrar så körde jag lite fel på hemresan också, släppte av Jovan i Floda och Martin i Kortedala, samt lade min möra kropp i bingen ca kl. 04.30. Och var på jobbet i Falkenberg kl. 07.45!