Sunday, September 30, 2007

Ett tag sedan...

...var det nu som jag bloggade. Så här kommer en liten uppdatering. Under veckan som gått har jag hunnit med att hälsa på min mormor, mor och mors moster, gå på föräldramöte, spela teater på ett annat föräldramöte, åka till Ullared, träna några gånger, tapetsera en vägg och upptäcka att en annan, helt nytapetserad vägg fått stänk av fett på sig, vaxa kompisens ben samt köra två standuppass.

Apropå vaxningen: det är skitkul att plåga andra! Själv skulle jag aldrig stå ut med den smärtan frivilligt. Och om någon undrar: vi ägnade oss enbart åt hennes ben. Ja, och så drack vi var sitt glas vin. Eftersom jag tål oerhört lite alkohol samt hade ätit dåligt innan, blev jag lite yr i huvudet... Jag hade bråttom hem och skulle till affären först för att köpa middagsmat och kände faktiskt i kassan att: "nu får du schärrpa till dej, lite, Erika... såingenmärkernåt..." Jaja. Så blir det när man fyllt 40!

I lördags körde jag ca 30 minuter standup på en fest. Det var lite konstigt, för min man och jag känner värdparet/födelsedagsbarnen lite grand genom kompisar och var bjudna p.g.a. att jag skulle jobba där. De ville absolut att jag skulle vara en överraskning och det vet vi ju alla att det inte funkar så bra. Alltså satt jag med och festade till det med alla andra fram tills det var dags att köra. Nu vill jag poängtera att jag var den som körde bilen mellan hemmet och festlokalen. Anledningen till detta kan ni framför allt läsa i stycket ovan. Så det blev väl så där. Det var i alla fall full lyssning, fast utan gapflabb.

Jag har kommit fram till att jag är en person som får folk att lyssna. Det händer nästan aldrig att jag har en publik som börjar prata med varandra eller går på toa ellre vad som helst. De lyssnar. Det är bara rågarvet som saknas ibland. (Var det komik jag ägnar mig åt ;-)?

Idag hade jag ett jobb på bokmässan i Göteborg. Jag var väl lite skeptisk inför det. Martin Krantz hade varnat mig och sagt att det (ett liknande jobb på en mässa) var något av det värsta han gjort. Men jag tänkte att det nog skulle bli en erfarenhet, det också. Alltid lär man sig något.

Och det var inte så farligt, faktiskt. Funkade rätt hyfsat. Folk stannade upp och stannade kvar de 8 minuter som jag körde. Och sedan fick jag en massa positiv kritik av den killen som "bokat" mig. Han undrade exempelvis om jag jobbat länge på min scenpersonlighet, vilket jag aldrig funderat på. Sammantaget, ett rätt trevligt jobb.

Jag lyckades se Parlamentet idag och måste säga att Annika Andersson var riktigt bra där. Måste väl vara hennes debut i det programmet. Det är allt något visst med halländska, kvinnliga komiker!!!

Saturday, September 22, 2007

Klubben igen!

Så här blir det: Torsdagarna de 25 oktober och 29 november kl. 20.00 kommer det att bli rookienights på Café Campus, Hamnen, Varberg. Komiker som känner sig sugna på att köra kan höra av sig till mig.

Thursday, September 20, 2007

Violinist och komiker

Idag har jag repat med en kantor inför en begravning imorgon. Om ni inte vet skillnaden mellan en organist och en kantor: spela samma stycke med dem och gör sedan en utvärdering. Jag säger inget mer.

Själv fick jag "en utvärdering" av Martin Krantz i söndags. Helt i sin ordning och rätt gôtt att få det av en vän som vill en väl. Och som dessutom säger vad han tycker (hoppas jag, i alla fall.) Det är alldeles för mycket: "Kul att se dig" annars, tycker jag. Jag uppskattar mer konstruktiv kritik, typ Lena Frisk som säger: "Kan du inte pröva det eller det...?" Känner man inte varandra är det väl bra att man håller sig till att det var kul att se någon (vilket ju också kan tolkas som att det var trevligt att träffas.) Men annars? Man vill ju så olidligt väl veta vad andra tycker. Tyvärr är det ju det allt handlar om. Tycker andra (läs publiken) att detta är roligt, bara för att jag tycker det?

Om man nu inte får det där asflabbet, så kanske det kan vara bra ändå. Eller kan det inte?

Wednesday, September 19, 2007

Spela roll!

När jag varit hemma i mitt eget lilla hem i ungefär en timma, var det dags att förbereda sig för nästa jobb: teater. Två små korta föreställningar inför ett föräldramöte (eller två) som uppstart för deras diskussioner.

Det gick skitbra och alla var nöjda och glada! Fler föreställningar blir det nästa vecka (och nästa.. och nästa... och nästa...)

Back again!


Nu har jag kommit hem. Blev åksjuk på tåget från Stockholm. Jag mår alltid lite dåligt på X2000 och brukar exempelvis försöka gå på toaletten när tåget står vid en station, så jag slipper att resa mig upp under körning. Den här gången fixade jag inte att vänta in ett stopp, utan bestämde mig för att försöka. Så länge jag satt på toaletten funkade det väl, men när jag reste mig upptäckte jag att mitt skärp på koftan som hängt, knutet och fint bak på ryggen, hade gått upp och... Ja, jag hade helt enkelt kissat på det. Så då fick jag, trots allt, stå upp och försöka göra rent lite grand och hålla emot för tågets krängningar. Till råga på allt, tog det lång tid och många tryck innan toaletten iddes spola. När jag tog mig tillbaka till min plats, mådde jag sisådär, kan man väl säga. Och såg ut som ovan ett bra tag därefter. (För er som undrar, har jag lagt koftan i tvätten nu.)

Hur gick det då på Big Ben och Hemma hos Komikaze? Nja, det gick väl så där. På båda ställena var publiken lite svårflirtad, vilket märktes hos alla komiker. Det var svårjobbat, helt enkelt. För egen del kändes det bättre på Hemma hos. Inte för att publiken skrattade mer där, snarare tvärtom, men jag tyckte att jag själv gjorde ett bättre jobb där.

Järvheden körde före mig på Hemma hos, vilket han skötte med den äran. Det är liksom skillnaden mellan en etablerad komiker och en rookie. Vi (rookies) kan skylla på att publiken var trög, medan en riktig komiker gör något åt det.

Ovanstående bild är från Hemma hos Komikaze 17 september, alltså i måndags. Bilden är tagen av Mike Räsänen, som också var så gullig och skickade mig en film på mig själv från kvällen. Tack så jättemycket för det!

Saturday, September 15, 2007

Imorgon åker jag till Stockholm

...och det känns lite jobbigt. Jag blir förbannad på mig själv för att jag är... nervös. Jag tror i alla fall att det är nervositet, när jag inte riktigt kan släppa tankarna på det. Det var ju så länge sedan jag stod på scen i standupsammanhang. Senaste gången var den fjärde augusti på Fridhems folkhögskola. När jag var ute med hunden nyss försökte jag gå igenom i huvudet mitt "nya" material, men det var mycket som hunnit blåsa bort. Blä! Så nu får jag nog gå i genom det skrivna och sedan ta mig en tur ut i blåsten och "repa".

Men för allt i världen. Låt inte ovanstående bekymmer stoppa dig. Kom till Big Ben imorgon och Hemma hos Komikaze på måndag. Båda dagarna kl. 20.00.

Friday, September 14, 2007

...å nu vet ja...

Jag kör helt enkelt en smygpremiär på Café Campus. Eller två. Visserligen har jag inte pratat med krögaren än, men jag tror inte att det blir några större problem. Det får bli Rookienights x 2 i höst och sedan kör jag igång ordentligt till våren. Vad tror ni om det, gott folk?

Thursday, September 13, 2007

...fast kanske inte...

Nu verkar det som om jag ändå måste lägga klubben på is ett tag. För ingen av de komiker jag vill ha, är tillgängliga. Det kunde jag förstås räknat ut med rumpan redan tidigare, eftersom jag fick det definitiva beskedet från krögaren så sent. Vi får se om det går att ordna en smygpremiär eller om man satsar till vårsäsongen istället. Skit, också!

Apropå krögare. Pratade med Harrys idag och fick veta att jag inte får någon supporttid där denna höst heller. Jag undrar bara vad man ska göra för att någon gång få chansen. Vem bestämmer att man är tillräckligt bra? Det hjälper ju inte att jag kör 25-30 minuter på firmafester, för vem av dem där bokar komiker på en klubb på sin fritid? Att jag t.o.m. har kört 40 minuter vid ett flertal tillfällen är ju i så fall helt bortkastat. (Bortsett från pengarna, förstås...)

Helt seriöst - hur gör man???

Tuesday, September 11, 2007

Till alla er som undrar...

... hur det går för klubben. Jo! Än så länge är det inte mycket som hänt. Jag är ju ganska sent ute och komiker är redan bokade på annat håll. Varbergsborna är svårflirtade så jag känner att öppningskvällen måste bli bra.

Vi har i alla fall planer på två kvällar innan jul. Än så länge preliminärdatum, vilket gör att jag inte lämnar någon sådan information.

Klubben kommer att hålla hus i Café Campus. En jättesnygg lokal (med kanske inte världens bästa mat), precis vid hamnen, bra parkeringsmöjligheter samt gångavstånd till hotell, järnvägsstationen och centrum. Kan inte bli bättre.

Men som sagt! Mer information kan jag inte lämna i nuläget.

Sunday, September 9, 2007

Fy för kantorer!

Ibland när man har en spelning i grupp, exempelvis som idag, då jag i en stråkkvartett, skulle ackompanjera en kör, hamnar man i en situation då man undrar om det verkligen var meningen att man skulle komma dit. Att t.ex. gissa vilket stycke som är på gång, för att dirigenten inte vänder sig till orkestern, känns väl så där. Att inte bli välkomnad är inte heller speciellt kul. Och när man avbryter och ska starta någonstans inne i stycket, då är det ju inte helt fel om man som ackompanjatör får veta var någonstans man ska börja.

Wednesday, September 5, 2007

Japp!

Så var det väl klart då! Det blir en klubb i Varberg! Premiärdatum är klart, men ingen är bokad. Ljudet fixat, men ingen bakom mikrofonen. Ljuset finns, men ingen att lysa på. Än!

Men vänta bara....!

Vad händer?

Något är knas! Nu har jag varit på akuten igen! Fast med barn nummer två som brutit handleden. Alltså tillbringade jag åtta timmar på sjukhuset igår. Men det var lite roligare än i fredags. Sonen blev opererad och jag fick vara med när han tog prover, körde in en nål i armen (det blev rätt vid femte försöket...), röntgades, kläddes, sövdes... Det hände lite mer, om man säger så. När man sitter med en bruten fot en fredagkväll kan man bara göra en rolig sak: räkna alkisar. Vilket är bättre än att kolla på Agneta Sjödin och Adam Alsing.

Ur led är tiden. Och lite mer grejer i vår familj.