Idag har jag repat med en kantor inför en begravning imorgon. Om ni inte vet skillnaden mellan en organist och en kantor: spela samma stycke med dem och gör sedan en utvärdering. Jag säger inget mer.
Själv fick jag "en utvärdering" av Martin Krantz i söndags. Helt i sin ordning och rätt gôtt att få det av en vän som vill en väl. Och som dessutom säger vad han tycker (hoppas jag, i alla fall.) Det är alldeles för mycket: "Kul att se dig" annars, tycker jag. Jag uppskattar mer konstruktiv kritik, typ Lena Frisk som säger: "Kan du inte pröva det eller det...?" Känner man inte varandra är det väl bra att man håller sig till att det var kul att se någon (vilket ju också kan tolkas som att det var trevligt att träffas.) Men annars? Man vill ju så olidligt väl veta vad andra tycker. Tyvärr är det ju det allt handlar om. Tycker andra (läs publiken) att detta är roligt, bara för att jag tycker det?
Om man nu inte får det där asflabbet, så kanske det kan vara bra ändå. Eller kan det inte?
No comments:
Post a Comment