Back again!

Nu har jag kommit hem. Blev åksjuk på tåget från Stockholm. Jag mår alltid lite dåligt på X2000 och brukar exempelvis försöka gå på toaletten när tåget står vid en station, så jag slipper att resa mig upp under körning. Den här gången fixade jag inte att vänta in ett stopp, utan bestämde mig för att försöka. Så länge jag satt på toaletten funkade det väl, men när jag reste mig upptäckte jag att mitt skärp på koftan som hängt, knutet och fint bak på ryggen, hade gått upp och... Ja, jag hade helt enkelt kissat på det. Så då fick jag, trots allt, stå upp och försöka göra rent lite grand och hålla emot för tågets krängningar. Till råga på allt, tog det lång tid och många tryck innan toaletten iddes spola. När jag tog mig tillbaka till min plats, mådde jag sisådär, kan man väl säga. Och såg ut som ovan ett bra tag därefter. (För er som undrar, har jag lagt koftan i tvätten nu.)

Hur gick det då på Big Ben och Hemma hos Komikaze? Nja, det gick väl så där. På båda ställena var publiken lite svårflirtad, vilket märktes hos alla komiker. Det var svårjobbat, helt enkelt. För egen del kändes det bättre på Hemma hos. Inte för att publiken skrattade mer där, snarare tvärtom, men jag tyckte att jag själv gjorde ett bättre jobb där.

Järvheden körde före mig på Hemma hos, vilket han skötte med den äran. Det är liksom skillnaden mellan en etablerad komiker och en rookie. Vi (rookies) kan skylla på att publiken var trög, medan en riktig komiker gör något åt det.

Ovanstående bild är från Hemma hos Komikaze 17 september, alltså i måndags. Bilden är tagen av Mike Räsänen, som också var så gullig och skickade mig en film på mig själv från kvällen. Tack så jättemycket för det!