Återigen en kanonkväll på Attacca!

Det var lyckat igår med Mats Andersson, Martin Gustafsson, Niclas Perslow, Björn Johansson, Anders Kettunen, Annika Lindhe och Eric Andersson. Jag tror publiken var aningen mer svårflirtad till en början än de tidigare gångerna, men efter en stund hade det släppt.

Mats är bra att lägga först i en setlista. Det är tufft att starta, men han gör det alltid bra. Det finns ju ändå en anledning till att han oftast ligger där. Lugn och stabil. Sedan kanske jag inte hade värmt upp publiken riktigt ordentligt...

Martin Gustafsson körde kanske aningen för råa grejer för just den publiken, men fick ändå in en del träffar.

Niclas Perslow blev väl lite av en publikfavorit. Den där 14-åriga charmen kan man ju bara bli förbannad på ;-)

Björn Johansson gjorde ett avsevärt bättre gig än förra. Igår kväll gick det jättebra för honom och publiken älskade honom.

Anders Kettunen var utanför sitt Göteborg och fick till ett stabilt gig. Jag har alltid gillat hans lugna, sansade stil som nästan är på gränsen till uttråkad. Men skön!(Faktum finns inte i Varberg, förresten... glömde säga det efteråt...)

Annika Lindhe - hennes ord är nästintill poetiska och teatraliska. Snyggt!

Eric Andersson avslutade mycket bra. Även om jag gissar på att starten: Jag är både smålänning och ekonom" har funnits med länge är den perfekt och speglar Erics personlighet. Som publik får man snabbt ett grepp om vem man har att göra med.

Alla var nöjda och glada när de åkte hem, både komiker och publik. Själv var jag mest nöjd med min egen sång. Att det gick så bra och att jag mindes hela texten (första gången...)

Mainstream och kvinna

Läste Lisa Magnussons krönika i Aftonbladet, där hon ondgjorde sig över hur dålig svensk standup är i allmänhet och komiker som är invandrare eller kvinnor i synnerhet.

Jag blir så trött! Visst får man tycka vad man vill, men vadå dålig! Smaken är som baken, om man nu har glömt det. Jag är t.ex. inte speciellt förtjust i nyjazz, varför jag försöker undvika att lyssna på sånt. Jag tror inte heller att folk som hatar Opera tvingar sig till att se en sådan föreställning. Jag gillar inte ishockey. Alltså ser jag inte matcher vare sig på tv eller live.

Vad är det här? När det gäller underhållning är det väl ändå upp till var och en att lyssna/se på det man själv uppskattar. Min humor är varken politiskt vass eller rå. Men den funkar på en hel del. Jag skriver skämt som jag själv skrattar åt och som jag tror uppskattas av andra. Jag älskar ordet och det är just det jag använder på scen. På mitt sätt. Må det vara mainstream.

hemkommen...

Efter en vecka med taskig snö i Bergslagen, är jag åter på hemmaplan. Har lite att fixa med dock, då jag ska spela in en hårdrockslåt imorgon med Union Square från Falkenberg tillsammans med sex andra violinister. Det ska bli skoj! Gå gärna in på deras Myspacesida och lyssna och/eller se på bilder.

På torsdag blir det Attacca och fredag Tjejkalas i Västerås. Något att se framemot, eller hur?

Mer info kommer...

(och på jobbet går det också bra...)

Idag har vi kört Melodifestival på jobbet. Mina kollegor och jag, i afrokrull och paljetter, framförde Earth, Wind & Fires gamla låt September inför 700 jublande högstadieelever. Kanonroligt. Tyvärr glömde jag min kamera i arbetsrummet, så några bilder kan jag inte delge er.

Nu åker vi snart på skidsemester, så bloggen får vila en vecka eller så.

Gotebar!

Igår körde jag på gamla Harrys i Göteborg, ett gig jag verkligen hade längtat till. Inte speciellt för att det var just Harrys, utan för att jag skulle få möjlighet att köra mitt nya material som jag skrev i julas. Hela hösten (nästan) gick utan att jag hade tid att skriva något nytt, men så i julas... Då jäklar var jag produktiv. Jag tror att jag fick ihop nästan tio minuter nytt. Och var ska man prova det om inte på en rookieklubb? Visst, man kan tycka att det är bra att köra beprövade grejer på en klubb som också innehar en "riktig" klubb, men jag skiter faktiskt i det. Jag kommer aldrig dit i vilket fall som helst.

Hur gick det då? Jag tycker nog att det funkade skapligt. De här grejerna kan nog bli något. På vägen hem i bilen kom jag på en hel del grejer jag kan utveckla och spetsa till, så det blir himla kul att pröva på nytt. Och då har jag ju dessutom lite till.

För övriga funkade det ganska väl, tycker jag. Nämnas bör ändå Niclas Perslow, 14 år, som gjorde ett jättebra jobb. Jag bjöd in honom på stört till Attacca om två veckor, men han skulle fråga pappa först. (Då blir det för övrigt en humorfajt: Malmö-Göteborg.)

Och Anders Celin: du är min favoritkomiker! Fy fasen, vilka sköna skämt. På gränsen till tabubelagt, men ändå med finess. Jag undrar vad mamma ska säga när hon hör Anders i Skällinge om en dryg månad!

För övrigt blev jag mest glad för den fina kritik jag fick av Ebba Kristina efteråt. Tack så jättemycket!!

Melodifestivalen

Tja, vad ska man säga om gårdagens TV-evenemang? Urdåliga låtar är ett förslag. Behållningen är Björn Gustafsson och Kristian Luuk. Jag har alltid imponerats av Björns komiska genialitet och kroppsspråk. Och Luuk är underbar när han säger, lite syrligt, att temat för kvällen är kärlek. Eller tävlar i att slå en spik i en stubbe mot en 15-åring!

Seriously!

Jag såg gaygalan igår och bestämde mig för att jag hellre går på den än på en grammisgala om jag får välja (vilket jag nog inte får...) Men jag kom också på att jag inte gillar riktigt när man skämtar med folk om egenskaper de inte kan rå för att de har. Visst kan det vara så att Carolina Gynning är helt puckad i huvudet, men att driva med henne är inte rätt. Jag tycker att det är precis lika illa som att skämta om att Kikki Danielsson är fet eller Sigvard Marjasin* är kort. Alla vet att de är det, men blir det roligare för att vi skojar om det?

Man behöver inte skämta om att Tito Beltran är kort, men man måste skämta om alla dumheter han gör. Sedan kan det självklart vara så att det är Gynnings ointelligens som gör att hon knullar runt på TV, men då är det det vi ska hacka på. Inte hennes eventuellt dåliga betyg eller okunnighet om vad ord betyder.

*Sigvard Marjasin: Det var väl ändå en gammal referens...! Fast det verkar ju som om Kikki Danielsson ändå är still going strong.

Min kollega Jenny

Jag har en kollega som tycker att jag bara är sjuk i "äckliga sammanhang". Då pratar hon om att jag har acneproblem, en tand som växer inåt, knölar på foten, muskler som släpper från sina fästen, fett hår...

Jag tycker inte att det är så farligt...

Justerad!

Jag har varit hos doktorn och fått ett rör i ryggen! Inga dåliga grejer, va? Nu är dock röret borttaget och istället har jag två hål kvar där röret gick in och gick ut. Om ni undrar så hade jag en slags böld som tant doktorn skar upp och allt innehåll vällde ut över hennes byxor. Sedan tryckte (ajajaj) hon in ett litet dränage för att inget skulle finnas kvar inne i såret. Ni vet, såna där små slangar som man brukar ha på hundar och katter när de blivit bitna. Och så fick jag en tratt över huvudet så jag inte skulle komma åt att slicka i såret... not!

Publiken

Attaccas publik kontaktar mig för att veta om det blir en fortsättning. Jo, det är sant. Redan förra veckan fick jag veta att det var över 50 personer som ville komma om det blev något av den sista torsdagen i februari! Jag är överväldigad. Och lovade de personer som ringde att det faktiskt kommer att gå av stapeln. Är jag svag, snäll eller bara enkel att att rövslicka?

Så! Det blir Attacca två gånger i vår: 28 februari och 4 april.