...såg jag två gånger i helgen. Främst för att min äldste son har en av huvudrollerna. Han spelar Eddie, den av tvillingbröderna som lämnas bort vid födseln. Jag är imponerad av gymnasieelevernas insats. För det första har de repat varje dag i snart fyra veckor och lärt sig en två och en halv timmas lång föreställning med mycket dialog. För det andra kan de, trots sin ringa ålder, ge den en själ och klarar av att förmedla den känsla av sorg och vanmakt musikalen innehåller.
Tränade igår kväll också. Försökte mig på lite tyngre hantlar, men tänker inte, här i offentlighetens ljus, erkänna hur mycket tyngre...
No comments:
Post a Comment