Tankar om vår huvudstad och att vara rookie

För ungefär ett år sedan körde jag på Basilika i Lund tillsammans med Robin Paulsson, Marika Carlsson och Adde Malmberg. När jag kom dit träffade jag en kille som hette Eric. Jag visste att han kom från MACK och frågade om han också var en rookie, varpå jag fick ett nekande svar. När jag sedan i höstas fick möjlighet att uppträda på MACK insåg jag att där har man ett annat sätt att hantera rookies. Först är man nybörjarrookie och får en spot på 5 minuter före supporten. Efter paus kör den mer vane rookien före headlinern. Alltså var jag rookie på Basilika och inte Eric.

När slutar man vara rookie? Känner man det själv? Blir man support över en natt? Och den viktigaste frågan: Vem ska tala om det för mig?

Jag känner mig inte riktigt som en rookie. Men jag vet inte heller hur det är att vara support. Den stora frågan för mig är hur jag ska få möjlighet att pröva detta. Vem är tillräckligt modig att låta mig köra 20-30 minuter på en klubb? Frågan är inte om jag är tillräckligt bra eller ej. Frågan är var och vem?

I fredags kom mycket publik fram till oss, komiker, efteråt och tackade oss för en fantastisk kväll. Flera av dem pratade om Stockholm Live (vilket ju är fullkomligt naturligt, då det är lite av en referensram just nu då den sänds i TV). En kille i 20/25-årsåldern berättade att han bandade alla SL-avsnitten: "Men ni är ju fan bättre! Varför är inte ni med i Stockholm Live?" Jag försvarade tv-programmet med att komikerna är bättre i verkligheten, att SVT klipper taskigt och att standupcomedy alltid är bättre live. Men samtidigt kan man inte låta bli att reflektera över tanken. Varför är ingen av oss med i Stockholm Live? Svaret är ganska enkelt: Vi bor i fel landsända. När SVT och STOCK diskuterar och planerar inför programmen: Vilka nya komikertalanger har vi i Sverige? då fungerar inte deras geografikunskaper. Sverige = Stockholm, and that´ s it!

När jag läser komikersajten www.komikaze.se slås jag av samma faktum. Där sprudlar det av epitet som "Sveriges mest lovande komiker", Sveriges bästa rookie o.s.v. Jag förstår mycket väl att man inte kan hålla reda på alla lovande komiker som håller på att slå sig fram över hela Sverige, men varför ska man envisas med att kalla Stockholms dito för Sveriges?

Dessutom har man, som utomstående, en känsla av att det är svågerpolitiken som råder. "Jag känner en kompis som har en kusin vars lillebrorsa skulle kunna tänka sig..." Och de sajter som finns är självklart Stockholmsbaserade, nätskribenterna bor i huvudstaden och gör därmed sina egna listor med sina egna kompisar. Gör det, för allt i världen, men ställ inga riksanspråk. Det handlar fortfarande om Stockholm, inte om resten av landet.

Visst är det obeskrivligt dumt att vi i västra Sverige inte har en ordentlig rookiescen, att vi har få klubbar och inte ens en ordentlig internetsajt som talar om vad vi gör. Malmö har ju bättre täckning för ovanstående. Och kanske hade vi haft möjlighet att göra våra röster hörda i liknande sammanhang om vi hade haft detta. Men samtidigt kan man inte låta bli att bli förbannad på detta hängivna sätt att slå sig för bröstet och tro att det enbart är "hemma hos mig" saker och ting händer.

Standupcomedybranschen är liten. Men om man ska inskränka Sveriges standupcomedy till Stockholms standupcomedy, då blir den på tok för liten. Och inte ens verklighetstrogen.


Jag känner att jag inte är får ihop tankarna i den här texten riktigt. Egentligen handlar den om två saker: Stockholmsfixeringen och hur man kan gå vidare i sin karriär. Men de tangerar i alla fall varandra lite grand. Sedan är det extremt liten risk att det är någon som blir förbannad. För vem läser detta i Stockholm?