Kanonkanonkväll!

Vilken kväll vi hade i fredags! Och jag som t.o.m. hade feber. Men en sak är säker: detta var en kväll vi sent kommer att glömma.

Jag låg ömsom i sängen, ömsom i TV-soffan under hela fredagen, medan min stackars man, som jag utsett till kvällens ljus- och ljudtekniker, fick som uppgift att "rodda". Stackarn, han fick verkligen slita, eftersom jag inte orkade göra någonting. Och som alltid, vid såna här tillfällen, blev det krångel på olika sätt. Men allt löstes till det bästa. Jag hade som tur var, redan i början av veckan, valt ut de olika låtar vi skulle ha till respektive komiker, så den delen av ljudet var löst.

Det kom mycket folk och redan vid halv nio var det en go´ stämning i lokalen. Som konferencier (eller om ni hellre vill att jag säger MC, vilket får mig att tänka på HD, som i sin tur associeras till TV...)gick jag såklart på först och hade faktiskt redan innan fått en liten uppvärmning av publiken av bygdegårdsföreningens vice ordförande, min gode vän Peje. Inte så tokigt!

Med tanke på att jag varit sjuk hade jag faktiskt inte förberett någonting. Men det gick skitbra, ändå. När första komiker på scen, Per-Olof Fahlborg, gick på, var publiken igång.

Per-Olof var ett självklart val för mig att lägga först. Jag visste att hans humor skulle funka med publiken. Och ojojoj, vad det funkade! Men så är han också strålande, Per-Olof!

Karin var nästa kvinna till rakning. Henne var jag lite orolig för, innan. Med tanke på att hennes material ofta utgår från att hon är från landet och att vi nu faktiskt var på landet visste jag inte riktigt hur det skulle gå. Men jag hade inte behövt vara orolig. Hon fick kanske inte lika stora skratt som P-O, men vad kan man begära. Hon har bara hållit på i ett år. Skitbra, Karin!

Jag presenterade Jovan som den jäveln som vann över mig i GT-skrattet, varpå han avslutade första set på ett lika lysande sätt som alltid. Jag gillade speciellt hans nya skämt om katter. Här har du ju börjat på med lite kroppsspråk, Jovan. "Hade jag kunnat det hade jag aldrig gått ut." Kanonbra!

Paus och mer sprit och sedan var det dags för mig igen. Rent instinktivt körde jag ett skämt som föddes för två år sedan, men som jag aldrig vågat dra. Den handlar verkligen om byn och jag fick möjlighet att dra in två bybor i skämtet, som ju blev en höjdare. Eftersom Martin i slutet, i professionell stil, knöt ihop säcken med en återkoppling till just det skämtet, känns det som om detta är framför allt vad folk har lagt på minnet när det gäller kvällen.

Patrik Westerlund hade kommit ända från Stockholm för att köra. Heder åt dig Patrik! Och hans flygvärdinneskämt är vansinnigt roliga. Du har en guldgruva att ösa ur! En sak jag tänkte på var att ibland tenderar han att fortsätta prata under tiden som folk skrattar och applåderar. Man hör inte alls vad som sägs då. I övrigt skitbra. Förstås! Vad kunde annat bli en sån här kväll?

Kadir kändes som kvällens... ja, jag vet inte riktigt hur jag ska säga det... kanske överraskning. Den här byn överbefolkas inte direkt av invandrare, om man säger så. Men Kadirs uppenbarelse, med sina knasiga miner och gester blev en hit! Han fick kvällens längsta applåd efter sitt framträdande.

Och så sist på plan: Martin Krantz. Som jag tidigare sade så gjorde han en otroligt snygg återkoppling, körde tryggt och säkert och avslutade med att kalla mig för Erika Johansson... Men däremellan var han lika rolig som vanligt. Jag gillade speciellt redskapsgymnastiken och den sceniska framställningen i samband med den rutinen...!

Och jag själv då? Tackar som frågar. Jag blev i alla fall varm i hjärtat när jag, någonstans i mitten av showen, stod på scen och sade: "Visst är de bra! Och de är mina kompisar!" , varpå någon i publiken ropade tillbaka: Men du är bäst!



P.S. Jag var med i Hallands Nyheter i fredags. En liten artikel under en stor artikel om Thomas Järvheden. På första sidan en bild på Erika Sjöwall bredvid en lika stor på Järvheden. Med ett hjärta runt. Nej, jag bara skämtade... Men han verkade ha solat lite mer än jag...