Det händer att jag funderar. Jo, det är sant. Jag ägnar mig ibland åt navelskåderi. (Märkligt! Navelskåderi är ett ord jag aldrig tidigare använt. Passande? Förmodligen inte, för jag vet ju inte vad det betyder.)
Mina senaste funderingar har ägnats åt älgar. Tänk er att man kör på motorvägen och så hör man på trafikradion: "Ett trafikmeddelande. På E6:an i höjd med Varlamotet har en älg förirrat sig ut på vägbanan. Han springer i norrgående riktning." Vad jag undrar är: Hur ska älgen hitta tillbaka in genom hålet i viltstängslet igen? Han måste ju vara helt hysterisk. Inte tror jag att han stannar upp och tänker efter: "Vänta nu här! Visst kom jag söderifrån? Bäst att springa i norrgående riktning. Vi har ju ändå högertrafik i det här landet!"
Kanske har någon det som sitt jobb att lotsa älgar rätt genom livet. Förmodligen är det en norrbottning*. Med skoter. Och i högklackat... I vilket fall som helst så snusar en sådan person. Och dricker dagligen alkohol. I högklackat... Det gör väl alla norrbottningar...?
Jag har funderat mycket på detta. Kanske inte så mycket på att norrbottningar gärna syns i pumps, utan snarare på hur älgar fungerar när de läser karta. Använder de överhuvudtaget kompass? Trafikradion informerar ju aldrig om dramats upplösning. Finns det någon som vet?
* Här hade jag först tänkt skriva lappdjävel.
No comments:
Post a Comment