Igår var jag på en föreläsning som hette: "Hur pojkar blir män." Det var många intressanta och självklara tankar som framfördes. Att pojkar leker långt från de vuxna och flickor i närheten av, inte p.g.a. att man vill ha det så utan att "det är så man gör". Att män är rädda för att inte duga inför andra män, varför det gäller att passa in och se, framför allt, hur män med högre status, beter sig. Att det inte fungerar enbart med hjälp till kvinnor i ledande position för att de ska kunna fungera tillsammans med män i ledande position. Männen behöver också stöd. Stöd för att kunna förändras och må bättre. Män är mer självmordsbenägna, är mer utsatta för alkohol- och drogproblem, hamnar oftare i fängelse, är mer ensamma. Ja, visst är det sådant vi redan vet, men kanske inte satt ord på. Det som retar en är ju att om kvinnor ska få det bättre, måste ju också männen förändras. Det innebär att det inte räcker att vi vill. Fasen!
Det är rätt ofta som man blir behandlad utifrån sitt kön. Man måste helt enkelt vara jävligt mycket bättre än en man för att lyckas. Dessutom måste man uppföra sig på det vis kvinnor förväntas uppföra sig. Min chef tycker exempelvis att det är roligare med practical jokes från en man än från mig (...egen erfarenhet...)
Standupvärlden är mansdominerad. Jag vet inte om det är så att kvinnor är mindre roliga, men det är ju trots allt så att det är relativt få kvinnor som sysslar med komik. Det är inte kvinnligt att vilja stå i rampljuset, såvida det inte handlar om att visa upp sina yttre attribut. Jag tror inte att män uppfattar oss som sämre komiker. Däremot tror jag att de inte alls jämför oss med sig själva. I min umgängeskrets av komiker finns manliga komiker som jag själv tycker står i ungefär samma utvecklingsfas som jag. Jag tror däremot inte att de är av samma åsikt. Det är säkert inte av illvilja. De räknar bara inte in mig i sin egen kategori. Jag spelar i en annan division: kvinnoligan.
Jag inser att jag själv tänker så ibland. Jag kollar in andra kvinnliga komiker och jämför mig med dem. Det är relativt enkelt. Det finns ju inte så många. Alltså är det jobbigare för manliga komiker. Konkurrensen måste ju vara knivskarp. Stackare!
Visst blev det gnälligt nu. Det är så fruktansvärt synd om mig som är kvinna. Jag tycker ju inte det. Jag gillar att vara tjej. Faktiskt.
Förresten: hur många män tror ni var på föreläsningen igår?
No comments:
Post a Comment