För en stund sedan körde plogbilen förbi. Och då är klockan ändå två. Så är det alltså att bo på landet. Härligt, härligt, men farligt, farligt.
Fast jag skulle ändå inte vilja byta. Det finns så mycket bra med att bo på landet. Skogen precis bakom huset, sjön ett stenkast från yttertrappan, alla känner alla. Och det sistnämnda har väl både för- och nackdelar. Visst kan det finnas folk som "lägger näsan i blöt" och ska kika in och peta i hål och eländigheter de inte ens borde känna till. Men samtidigt bidrar detta till att man sällan känner sig ensam. Det är en fördel. Är man däremot en outsider, lite annorlunda, blir det snabbt en nackdel. Sticker man ut är man oftast ensam om det på landet. I stan finns det fler människor, så är man lite udda, har man oftast en grupptillhörighet ändå. På landet är invånarantalet så litet att det aldrig ens blir en grupp.
Men bara för att folk är nyfikna och kanske lite skvallriga behöver man inte sätta ett likhetstecken vid att vara sensationslysten. Nyfikenhet kan också betyda att man bryr sig. Man stöttar varandra, lånar saker av varandra, hjälper varandra.
Fast det är klart. Det gör man säkert i stan också. Med skillnaden att där finns ingen skog.
No comments:
Post a Comment