Idag är det den 21:e...

...och igår kom barnbidraget.

Vi diskuterade kritik, en komikerkompis och jag. Hur står det till med er "konstruktiva kritik", gott folk? Är den konstruktiv? Är det kritik? Eller är det bara för att man ska säga något positivt till den stackars saten? Eller kanske för att om någon berömmer mig ska jag vara snäll tillbaka. "Kul att se dig! Detsamma!"

Kul att se dig, förresten! Så dubbelbottnat. Kan också betyda att det var fantastiskt roligt att träffa dig här vid sidan av scenen. Bara så du vet!

En gång bad jag om ursäkt för att jag berömde "sent", nämligen efter att personen i fråga gett mig tummen upp. Det kändes faktiskt lite som om jag verkligen berömde för att jag själv just fått ett positivt besked. Så var alltså inte fallet just den här gången, därav min ursäkt.

Just när man gått av scenen känns det bra med beröm. Man är liksom lite uppe i varv och känner sig lite grymmare bara av att få en dunk i ryggen eller tummen upp eller så.

Det jag gillar bäst är nog ändå när publiken kommer fram och tackar. Det är verkligen ingen som tvingar dem att göra det och därför blir man bara så glad. Det känns verkligen äkta.

Kritik då? Ja, jag vet inte. Ibland kan man få råd och tips från folk och det kan ju vara bra. Men många gånger tänker jag: det här kommer inte att funka för mig. Det skulle aldrig vara ett alternativ för mig som komiker att säga just det här eller det här. Förmodligen vore det så för den som säger det (får man hoppas).

Jag vet att ovanstående är från folk som menar väl, så man får ta det. Värre är de gånger man får råd från besserwisserkomiker som inte alls vet vad de talar om. Skulle man varit helt ny hade man kanske följt dessa tips och kanske hamnat ur askan i elden. Eller nå´ t.

Vad jag menar är att alla människor faktiskt vill bli sedda. Är man en person som väljer att stå på scen flera gånger i veckan är man förmodligen en person som har ett starkt bekräftelsebehov. Jag tror också att man då dessutom är en mycket sårbar person, kanske mer än folk är mest. I alla artistiska sammanhang är scenen en självutlämnande plats. Därför är det än mer viktigt att vara försiktig i sina omdömen om dessa människor.

Jag vill därför avslutningsvis säga: Fokusera på det goda! Ge positiv kritik till det som var bra. Lyft fram det material som hade substans och tala om varför du gillade just det. Det bör hjälpa. Inte stjälpa.