Angående debatten om skämtstöld: Igår spelade jag teater med min lilla teatergrupp. (Det är inte min teatergrupp, utan den teatergrupp jag är en del av...)I vilket fall som helst. Mellan föreställningarna, på Falkenbergs Gymnasium, satt vi och diskuterade, fikade och hade kul. En av tjejerna lade en tänkvärd och rolig kommentar om thai chi, som jag genast nappade på. Jag är väl, liksom alla komiker, ständigt medveten om vad som sägs. "Det kanske jag kan göra ett skämt på??" "Det där var kul - lägg det på minnet - skriv upp det i boken o.s.v."
Men nu till min tanke. Hur ska jag kunna veta varifrån hennes kommentar kommer? Jag har visserligen aldrig hört någon annan komiker köra ett liknande skämt, men tänk om? Hon kan t.o.m ha hört det från någon som hört det från någon som hört det från någon som sett en komiker på TV... Och hur ska man då kunna söka efter ursprunget? Och i en förlängning: hur ska man kunna förvissa sig om att det verkligen inte handlar om skämt som någon annan skrivit? Och om "olyckan" är framme och jag under en längre period kör ett skämt/en rutin, exempelvis här på västkusten och detta skämt/denna rutin tangerar en annan komikers? Han har kört detta lika länge som jag, men i Stockholm. Vem innehar rätten till skämtet? Är det jag som har kört det två veckor längre eller beror det på hur många som hört det från mig eller kanske hur viktiga komikerkompisar jag har?
Jag vet att dessa frågor diskuterats tidigare, men kunde inte låta bli att väcka dem igen, just med tanke på att jag funderade lite över min idékälla. Det måste ju ändå hända andra komiker att man får en idé från kompisar som inte håller på med standup. Hur noggrann måste man då vara? Sanningen att säga känns det inte speciellt angeläget. Jag tycker nog att man måste kunna få ha rätt till ett skämt så länge man anser att det inte är någon annans. Finns det sedan belägg för att man råkat plagiera någon annan (och då menar jag självfallet helt omedvetet), så får man väl ta sig en funderare på om det är bäst att lägga ner eller insistera på att fortsätta p.g.a. "mitt skämt är unikt och liknar ingen annans. Punkt!"
Nu har jag förstås inte varit utsatt för detta, vare sig från det ena eller andra hållet, så det kan ju vara lätt för mig att säga. Men en gnutta sunt förnuft, någon?
För övrigt tror jag att jag ska försöka mig på att göra något kul av det där med thai chi...
No comments:
Post a Comment