...det gick inte så bra igår heller. Visst, det är skitlätt att skylla på publiken som bara bestod av sex personer plus de komiker som inte stod på scen. Men usch, vad man dras neråt. Första skämtet får inte den respons som man brukar (självfallet!)och så börjar man fundera, blir lite loj (p.g.a. att man funderar och inte är medveten "här och nu"), skratten blir mindre, ännu sämre skärpa, frågorna hopar sig: Vad händer? Varför? Vad kan jag göra för att ändra på det? varpå man blir segare och segare och är slutligen totalt ofokuserad. Och dålig!
Martin var så snäll och ville att jag skulle köra 15 minuter för att jag skulle få öva inför en support som jag ju ännu inte fått. Men som sagt! Där högg han i sten. Med den energin får jag väl vara glad om jag får ett jobb på Lärarförbundets årsmöte (och det har jag ju redan gjort!)
Jag hade tänkt att en blogg skulle ge mig ett ansikte utåt, att folk fick lite koll på vem man var och att man, i en förlängning, kanske kunde få lite gig på det. Men detta håller ju inte! Skriva att man är usel ger väl inget klirr i kassan, direkt.
Men till mitt försvar kan sägas att jag även skriver om goda, bra och grymma gig. Visst gör jag????
4 comments:
Men du får chans till revansch redan ikväll! Vi ses då!
Det är lugnt. Nästa gång du kommer (vilket väl blir till hösten) ska du definitivt köra en kvart igen. Ska du ha support måste du få träna. Bättre att det inte stämmer någon gång då när du är hos oss på Trampolin, än att det sker på Harrys.
Jag vet att det inte gick jättebra för dig, så jag tänker inte ljuga och säga att det gjorde det. Men du kan i alla fall glädjas åt att du var så pass proffsig att du kämpade på ganska bra! När det inte går bra har materialet en tendens att försvinna - har man 20 minuter så krymper det helt plötsligt till fem minuter av någon anledning. Men du kämpade vidare, trots att det var trögt. Det visar på bra karaktär.
Du hade någon ny grej som både jag och Jovan skrattade gott åt...men nu kommer jag inte ihåg vad det var. Skrev i min blog igår att hjärnan kanske kortsluts när man skrattar, och det här verkar vara ett sånt tillfälle, för jag kan verkligen inte komma ihåg vad det var.
Kram
Martin
Jag tror du har något som många komiker saknar, självinsikt! Något som är otroligt viktigt! Man måste inse när det inte funkar för annars kan man inte gå vidare. Tycker man själv att det alltid funkar kanon och komikerkollegor, som ju alltför ofta är alltför "snälla", tycker att man var bra...så finns det ju ingen anledning att ändra något, att utvecklas.
Nä, analysera vad som hände och vad jag förstod så var det väldigt liten publik och då är det inte lätt.... det krävs stor erfarenhet för att fixa det.
har ju aldrig sett dig men tycker att känslan i din blogg visar på att du har nåt!
Keep up the good work!
Lars
Mats, Martin och Lars: Tack för er uppriktighet, vänlighet och uppmuntran!
Kram Erika
P.S. Fast Martin, du skrev att det var proffsigt att kämpa på. Skulle kanske kunna definieras som dumdristighet också... :-)
Post a Comment