Jag måste få höra att jag är bra ibland, annars går jag under. Idag fick jag ett mejl där det stod: du är bäst!! Jag mår så bra, p.g.a. det lilla och klarar mig nog ett tag på det. Dock inte i all evighet...
Alla människor behöver bekräftelse, men ibland känns det verkligen som om jag behöver det mer än alla andra. Min mamma säger att jag är svår att ge beröm till, för jag undviker att ta emot det. Jag förstår hur hon menar. Gör någon annan det?
3 comments:
Jepp. Man tar själv udden ur komplimangen genom ett "äsch, det kanske hade blivit bättre om jag.." eller "tack, men..." eller "nja, jag är inte helt nöjd med den här lilla biten".
Vi borde lära oss (lite till mans) att det enklaste sättet att ta en komplimang och få både personen som ger den, och en själv, att må bra - är att säga "Tack. Det var vänligt av dig."
/Martin
Jag passar på att ge lite beröm till dig: Du är BRA!
TAck Linn! Du är skitbra, själv. Jag hoppas verkligen att jag sagt det till dig någon av de gånger vi träffats.
Förresten - funkar det med klubben?
Post a Comment