Vackra Kalmar

Kalmar är en vacker stad, tycker jag. Speciellt igår i vårsolens glans...

På Pipes of Scotland var det också vackert. Och trevligt. Och kul. Ja, det gick rätt bra, faktiskt.

Det var lite mycket snack hitan och ditan innan vi kom fram till hur kvällen skulle läggas upp. Vi bestämde oss slutligen för att vi efter att konferencier Fredrik hade värmt upp publiken skulle jag gå på och köra tio minuter, därefter Maggan Hammar, 20 minuter. Därefter paus, konferencier och inledande 20 minuter av Eric Andersson och slutligen jag själv med mina sista 10 minuter.

Och det blev rätt bra. Fredrik "glömde" dock att värma upp publiken utan påade mig direkt. Jag blev t.o.m. så överrumplad att jag tvekade att gå på. Det kändes nästan inte som en presentation. Alltså fick jag själv värma på, vilket funkade bra. Jag känner själv att jag blivit oerhört mycket bättre på att improvisativt prata med publiken. Det gjorde dock att jag tappade några skämt på vägen tillbaka in i material, men det gjorde inte så mycket.

Maggan har en unik scenpersonlighet. Jag tycker själv att det är askul och det funkade jättebra igår. Och Eric efter paus var den bästa Eric jag sett. Han var verkligen i kanonform och formligen sprudlade under hela sin act. Det gjorde att det kändes lite avigt att gå på efter honom och köra avslutande 10, men jag tyckte att jag hämtade upp det med min EGO-sång.

Sedan var jag astrött, men försökte ändå diskutera barnuppfostran med några berusade herrar från staden.