En bra konferencier

Jag älskar verkligen att vara konferencier. Det känns så mycket friare, på något sätt. Åtminstone under den tiden man står på scen. Före, under och efter funderar man så himla mycket på hur man ska lägga upp saker och ting. Konferencierskapet är kittet i hela föreställningen.

Det händer att man kör på ställen där konferencier saknats eller varit riktigt dålig. Inget av dessa två alternativ är att föredra. Jag har funderat många gånger på själv upplägget: rookie-support-headline och tänkt att det är jobbigt att vara rookie och alltid få köra först mot en publik som inte är riktigt uppvärmd. Men! Finns en bra konferencier är det inga problem. Om det dessutom är så att rookien är så pass orutinerad att han/hon får det jobbigt, hämtar en bra konferencier upp det igen. Allt för att både publiken och komikerna ska få en rolig kväll.

Exempel på bra konferencierer är Marika Carlsson, Lena Frisk, Fritte och Marcus, Adde Malmberg...ja, den listan kan göras lång. Tyvärr finns det också skräckexempel, vilket nästan alltid handlar om brist på erfarenhet, kunskap och insikt. Framför allt handlar det om avsaknaden av insikten om vikten av en duktig konferencier. (Vilken "substantivistisk" mening...!). "Jag är bara konferencier ikväll!" Det är definitivt inte så bara!!!! Möjligen kan man få på tok för lite cred för den insatsen, men det blir så otroligt mycket tuffare för de komiker som jobbar utan.

Mina egna tankar om en bra MC (ooops, nu använde jag den formuleringen...) är att han/hon framför allt ska få publiken att känna sig hemmastadd, trygg och förväntansfull. Gärna glad, också. Det ska inte finnas någon tvekan om att "nu börjar det" och "nu är det slut" (ja, jag har sett sådana konferencierer också...) MC:n är den som framför allt pratar med publiken, gärna med lite återkopplingar till föregående komiker. Allt för att få upp "här och nu"-känslan. En ovan publik behöver kanske få veta att allt är tillåtet: applådera gärna, skratta så mycket ni vill, ikväll ska ni få se nya komiker ni aldrig hört talas om, men de är skitbra... o.s.v. Återigen - publiken ska känna sig säker. En otrygg och osäker publik vågar inte skratta eller applådera, vilket gör att komikerna känner sig än mer osäkra... det blir en nedåtgående spiral.

Nu handlar väl detta framför allt om en comedyovan publik, men kanske också om en klubb med orutinerade komiker, där ovanstående upplägg alltså känns än mer angeläget.

Min slutsats är alltså: att vara MC/konferencier kräver oerhört mycket mer än att bara presentera nästa komiker. För alla.