Jag känner mig lite trött och seg, trots att vi bara är inne i mitten av oktober. Det rullar väl på, jag konfar på Respekt varannan vecka, skriver en hel del nytt och ligger i. Uppträder i Lund, Malmö, Göteborg, Stockholm, Lerum... Visst utvecklas man. Men jag är bara så jäkla trött... Och det känns ändå som om man drar sig fram i ett dike fyllt med lera. Och bredvid mig går den asfalterade vägen där alla andra joggar förbi. I rena löpardojor...
1 comment:
Ingen kunde sagt det bättre. Du satte ord på mina känslor, här är det likadant. Kram
Post a Comment