Jag önskar...

...att jag hade en bild på lördagens vackra brudpar: Josefin och Kadir Meral. Men det har jag inte, för jag glömde kameran hemma. Men det var en jättetrevlig bröllopsfest. Vigsel och förlossning var ju redan avklarade sedan i höstas, så det slapp vi, bröllopsgäster, delta i. Förlossning är ju inget man direkt längtar efter dagligen.

Vi var fyra komiker med på festen, Martin Krantz, Jovan Siladji, Helen Nordenborg och så jag. Vi hade fått i uppdrag att köra lite standup "till kaffet". Jag funderade ett tag på hur det egentligen skulle gå, eftersom det var en sjuhelsikes massa tal. Folk tröttnar ju på att lyssna på folk som pratar i mikrofon. Men vi körde en liten stafett med brudgummen först ut. Han fick en massa skratt och applåder. Så klart! Jag tror också att det var många av hans gamla vänner som inte sett honom tidigare. Sedan var det Helens tur och jag vet inte varför hon valde att stå långt bort i ett hörn. Det gick väl så där för henne. Sedan var det jag och det funkade någorlunda. Jag hade lärt mig ett enda kurdiskt ord och pratade lite om deras dotter och min egen erfarenhet på området. Fem okej minuter, kan man väl säga. Sedan kom Jovan, men då gick jag ut för att hämta fiolen, så jag vet inte riktigt hur det gick för honom. Han sade själv att han nog varit en aning berusad... Martin agerade konferencier på ett berömligt sätt. Och så avslutade jag med att spela Så skimrande var aldrig havet. Ett konstigt val kanske, men i mitt fiolspel är jag alltid seriös. Så det så!

Tack herr och fru Meral för i lördags. Jag hade det fantastiskt trevligt hela kvällen!