Igår körde jag 30 minuter standup på en bygdegårdsfest. Det var rejält med fylla, kan man väl säga. Inte så att folk låg i högar och spydde, men högljutt och kanske lite ofokuserat.
Framträdandet blev lite av en berg- och dalbana. Inte alls dåligt, tvärtom, publiken var väldigt nöjda och jag gick av scenen med jubel i ryggen. Det var kanon. Men själva mottagandet kändes svajigt. Först och främst hade jag en man som redan efter några sekunder upplät sin stämma. Sedan var han igång resten av giget. Det var långt till de som satt längst bak och det var också svårt att få "ordning" på publiken från början. Att jag presenterades minskade sorlet enbart en smula.
Varje applåd gjorde publiken lite nojig och det tog återigen någon sekund innan de var tillbaka på banan igen. Killen som pratade hela tiden gav ungefär samma effekt. Sedan gjorde det väl inte saken bättre att micken lade av någonstans i mitten. Så jag kan väl inte säga att jag hade de i min hand hela tiden, men det funkade ändå jättebra. Sången är kanon som avslutning. Dock är jag inte säker på att alla uppfattade texten, men avslutningsapplåden var öronbedövande.
Dock har jag insett att jag måste kapa lite i mitt publiksnack. Jag måste öva på att tänka till lite innan jag kommenterar. Vad känns relevant? Hur lättpåverkad är publiken av att det händer saker runt omkring? Berusningsnivå? O.s.v., o.s.v.
Jag tror ändå att de som hade möjlighet att lyssna, hade kul. Och jag hade jättekul!
No comments:
Post a Comment