Visst är jag lite långsam när jag uppdaterar mina gig en knapp vecka efteråt. Inte bra, Erika! Inte bra alls!
Men! Istället för att tillbringa fredagkvällen framför Rabih och Stefan Sauk, styrde jag min kosa mot Göteborg och Tidbloms hotell. För den oinvigde kan jag berätta att Anneli Abrahamsson och Robert Lindberg håller i en klubb nere i hotellets restaurang. Jag har varit där tidigare och det har alltid varit bra. T.o.m. mycket bra.
Denna kväll blev dock lite annorlunda. Lokalen är lite svårt utformad, med en scen som riktar sig mot en större, närmast kvadratisk lokal och baren som går längs med ena sidan. Snett höger bakåt, från scenen sett, finns en lite mindre lokaldel som sitter ihop med den större, men till största delen inte har någon som helst insyn. Scenen ser man inte ens. Just i fredags satt där ett större sällskap. De åt, drack och hade det trevligt. Med varandra. Det fanns inte en chans att de ens visste vad vi höll på med. Bekymret var att vi hörde dem precis hela tiden och vi kunde inte göra något för att få dem delaktiga, eftersom det var en vägg emellan.
Jag hade jättesvårt att fokusera och koppla bort sorlet bakom mig, vilket förmodligen också publiken hade. Min intention för kvällen var att köra ett ganska rejält sjok nytt material och det kanske var helt korkat, men samtidigt är det ju på sådana här ställen man ska testa nytt. Alltså genomförde jag det, men kan inte utvärdera resultatet.
Det var lika svårt för alla, kan tilläggas.
Det fascinerar mig mer och mer, detta att det är så mycket annat, jordiskt, som har betydelse för framträdandet. Vissa grejer kan man göra något åt i förväg, andra saker i stunden, men en del bekymmer kan man aldrig sopa under mattan.
1 comment:
Hade du visat upp dig för sällskapet och inviterat dem så kanske de följt med och tittat
Garanterat männen
Svårt att säga
Post a Comment