...från "Till minne av Jovan Siladji" på Göttimössan. Det kändes märkligt, men fint. Speciellt mycket tyckte jag om det Martin Krantz sade på scen (märklig ordföljd, va?). Han sade det han trodde att Jovan hade velat säga, vilket faktiskt stämde utomordentligt bra, kände jag. Inte för att jag vet vad han skulle säga, snarare att man skulle kunna tro att det var just det han hade velat säga.
De jag hann med att se, vilka var de flesta av WC, lyckades alldeles kanon ikväll. Själv körde jag bara nytt, vissa grejer kom jag på i bilen på vägen upp till Göteborg. Från början var det inte tänkt att jag skulle ha möjlighet att vara med ikväll, eftersom jag hade ett annat jobb, men eftersom jag blev färdig där redan kl. 20.00 hann jag upp till Göteborg till andra akten. Alltså körde jag bara lite grand och därefter sjöng jag min egen lilla sång om mig själv, eftersom det var en Jovan-favorit. Visst är det bra?
Jag är glad över att jag hann vara med. Att skoja om, med och för en person som nyligen gått bort, verkar kanske lite... ja, jag vet inte... Det kändes annorlunda, sorgligt, men mest på ett gott och roligt sätt. Jag upplevde det som ett värdigt avslut, värdigt på ett annat sätt än begravningen förra veckan. Visserligen har jag varit på begravningar förr, men det hör ju ändå inte till vardagen. Standupscenen är ju vår vardag, då vi, komiker, träffas. En värld Jovan var en del av. Därför kändes detta som vårt avslut, vårt sätt att ta farväl av en älskad vän och kollega.
Tack Martin och Evelyn för att ni arrangerade detta!
2 comments:
Tack för de fina orden. Jag håller verkligen med om att det här var vårt farväl av Jovan - det kändes inte som att allt var klart förrän ikväll, efter att jag var klar (för min del då). Tycker också att det var väldigt passande att du sjöng "Jovans sång". Tack för det.
Och jag är så glad att du hann dit för att titta och uppträda. Det gladde mig.
Många kramar,
Martin
Tack för en härlig och känslofyld kväll. Det kändes skönt att hedra vår bortgångne vän på det sättet som vi gjorde. Visserligen kommer hans frånvaro märkas varje gång vi ses. Men jag tror att han tittar på oss nu och ler.
Vi hörs och ses!
Kramar, Kadir
Post a Comment