Årskrönika

Alas! Verksamhetsåret 2007:

började inte så lysande. Efter att ha haft en ganska "comedyfull" höst-06, blev det ingenting. Länge! Jag åkte upp till Karlstad tillsammans med Jovan och Martin och där skötte jag väl inte mina kort direkt väl. Visserligen gjorde nästan ingen det just den kvällen, men ändå...

Vid påsk blev det dags för en kanonkväll i Skällinge Bygdegård. Jag ville testa en egen "klubbkväll" och fick möjlighet att göra det på hemmaplan. Fy fasen, vad bra det gick. Det bästa den kvällen var en publikkommentar på min konferencierfråga om de tyckte komikerna var bra: "Men DU är bäst!!!"

Lite strögig blev det av våren, men på sommaren fick jag några bra (betalda!!) gig, bl.a. ett på Vallarna i Falkenberg där jag fick möjlighet att fronta en publik på 3000 personer. Voilà!

Sommarens höjdpunkt var onekligen kursen i Svalöv tillsammans med Oredsson och ett helt gäng underbara komiker. Visst kände man sig lite som katten bland hermelinerna när man åkte söderut på E6:an, men väl på plats var det ingen skillnad.

Inför hösten hade jag laddat rejält. Jag ville verkligen satsa och gå ut hårt. Att jag därför startade Attacca var helt enkelt ett led i rätt riktning. Nu ska jag bli bra på det här. Men efter ett framträdande på Trampolin/Harrys i början av oktober kände jag att det här går åt skogen. Ingen vill se mig. Ingen skrattar. Ingen tycker att jag är rolig. Jag lägger av. (Och Martin Krantz sade att han väntade på att jag skulle "lyfta"...)

Veckan efter var min supervecka med sex gig på åtta dagar. Och det gick bra. (Jag skulle vilja skriva suveränt, men jag vet inte om jag vågar... någon kan ju se mig). Från Gasta i Gävle sade man att de ville boka mig (fast inget har förstås hänt på den fronten... mycket snack och lite verkstad...) Fritte på Oslipat tyckte att mitt gig där var det bästa jag gjort där. Petra Mede tyckte detsamma om ett av mina gig på Big Ben. För att inte tala om publiken. Gud, vad jag älskar när publiken kommer fram till en efteråt och säger: Vad rolig DU är!

Så visst blev det bättre. Eller bra. Eller kanske riktigt bra, helt enkelt. Jag vet inte om jag lyft än, Martin, men jag kanske är på gång. I alla fall känns det så inför våren. För då, jävlar!