ujujuj...!

Det här har varit en av mina absolut bästa veckor. En massa toppengig och skön stämning och hotellbesök och shopping och allt möjligt.

Efter Big Ben bjöd Thomas Oredsson in mig till Folkuniversitetets sista kurstillfälle, eftersom han hade tagit anteckningar även under mitt framträdande. Efter en fika med Patrik Westerlund begav vi oss dit och vi hade en sedvanlig genomgång. Jag gillar verkligen sådana här kurser. Skulle kunna gå på kurs jämt.* Så jag fick ta del av de andras omdömen och innan jag gick, även min egen. Och det var nästan bara positiva grejer. Oredsson sade att jag utstrålar trygghet och säkerhet på scen och man måste lyssna på vad jag har att säga och att vissa grejer var "lysande"(någonting åt det hållet i alla fall...). Visst hade jag gärna varit kvar, men det kändes ändå bra med den sköna känslan i kroppen när jag gick mot Hemma hos Komikaze.

Det var ganska mycket folk på plats, mycket mer än det har varit de gånger jag tidigare varit där. För en gångs skull var vi fler tjejer än killar som uppträdde. De flesta som körde var nöjda med sitt framträdande, men inte jag. Och då var jag absolut inte sämre. Jag tror att jag har en alldeles för hög ambitionsnivå. Men måste man sänka sina ambitioner? Är det bra att försöka tycka att publiken nog var kass, när jag tänker att jag kunde gjort bättre ifrån mig.

När jag tänker efter gick det ändå ganska bra på Hemma hos. Skillnaden ligger i dagen före, på Big Ben, där det gick skitbra! Jämförelsen är kanske inte rättvis. Men visst vill man äga!

Ikväll åker jag till Malmö och Oslipat. Vi får väl se om det blir något ägande då.

*Funderar på om man skulle köra en workshophelg på något trevligt ställe, sisådär en 7-10 komiker. Man betalar kost och logi och tillgång till något slags konferenslokal där man kan köra sina grejer inför varandra. Varje person ansvarar för var sin "uppgift". Eller?