Risotada

Igår körde jag på Risotada i Göteborg. Svårt att bedöma hur det gick. Det var en lite märklig publik med extremt många äldre män. De var ganska tysta, men verkade nöjda med underhållningen. Känns det igen?

Marika är en himla skön komiker med starkt publiksnack. Hon var nog ändå den som fick störst respons under kvällen. Hennes utstrålning är väldigt mycket go och glad. Man kan inte låta bli att älska henne, liksom!

Teresa har en sådan djup, finurlig och intelligent stil som jag gillar. Hon skämtar om viktiga, angelägna ämnen och det är härligt. Hon fick, som vi alla, jobba hårt, men som sagt: publiken tyckte om henne.

Och så Anna-Lena. Publiken älskade henne redan från början. Så klart! Men jag tyckte att de betedde sig lite avmätt ibland. Det hände ganska många gånger att folk applåderade utan ett gapskratt. Ni vet, ungefär som på en bra föreläsning. Anna-Lena har också ett angeläget material, även om det är mer jordnära än Teresas. Båda är komiker jag gillar.

Hur gick det för mig då? Jorå! Det gick så där bra. Jag missade en del grejer, eftersom publiken var lite laidback och då kan man inte låta bli att fundera på hur, vad, var och varför. Men när man summerade kvällen, så var det helt klart godkänt.

En liten anmärkning bara: Igår var tredje eller fjärde gången på raken någon kommenterar min scenpersonlighet som något positivt och unikt. Det kändes jäkligt bra (även om gårdagens någon var aspackad). Det känns i alla fall som om det jag startat upp där är något att hålla fast vid.