Nu kan man...

... läsa om Attaccas premiär i Varbergsposten (www.varbergsposten.se). Gör gärna det!

Och själv känner jag att det lackar mot jul. Till helgen ska vi repa inför en julkonsert. "Jag såg mamma kyssa tomten... All I want for christmas... Vår julskinka har rymt..." Usch, vad fort tiden går!

På exakt samma ställe...

... som i torsdags körde man Varbergs kommuns årligen återkommande kulturevenemang: Kultur dag och natt. På Campus blev det Campuskväll med musik och standup med Dixieland Band från Slovakien, Lars Karlsson Band från Fjärås och Räfven från Göteborg. Och så mitt emellan under en halvtimma komikerna Per-Olof Fahlborg och Erika Sjöwall, tillika konferencier under kvällen (21.00-01.00)

Det gick i alla fall rätt bra för Per-Olof. Jag vet inte riktigt om det gick bra för mig. Jag fick sämre med skratt i alla fall. Men det var en massa saker som hände under min act. En man började diskutera sina byxor med mig. Inte fel i det, för det var ju rätt roligt. Och sedan i slutet gick en motor igång som vevade upp eller ner de övre fönstren. När jag stod och lyssnade på ett av banden kom en kille fram till mig och titulerade mig komikern och frågade när jag skulle gå upp igen. Jag var på väg att säga: Men jag jobbar som konferencier ikväll, när jag kom på att publiken förmodligen såg mig framför allt som komiker, inte konferencier. Varvid jag gick och satte mig och funderade på hur jag skulle presentera nästa artist på ett komiskt sätt. (Självfallet hade jag börjat så också, då jag hälsade alla välkomna, men jag hade inte från början tänkt att vara så där jätterolig i mellansnacken.)Men nu körde jag vidare så. Små enkla skämt relaterade till platsen, händelsen och artisterna. Faktum är att det blev riktigt bra i alla fall. Jag tror att publiken såg mig som komiker och inte som konferencier.

Attacca Comedy

Så var den gjord, premiären. Vi var där redan vid 18-tiden och riggade och ganska snart fick vi hjälp av Cilla som kom tidigt med tåget. Ca 50 personer i publiken och en ganska hög medelålder var det. Endast två studenter är väl också remarkabelt, då vi trots allt håller till på Campus. Den ena av dessa var en gammal kompis till Martin Krantz, så henne kan vi nästan räkna bort.

I alla fall. Jag gick väl på och försökte värma upp denna comedyovana publik. Jag slet rätt hårt och tyckte nog inte att jag lyckades alldeles så där jättebra, men fick väl nöja mig och lämnade därefter över till Patrik Westerlund som gjorde ett bra jobb, med många skratt och applåder. Här märktes att folk började bli lite "varmare i kläderna". De hängde på och var tillmötesgående inför komikerna. Sedan kom Helen Nordenborg som också gjorde ett bra jobb. Hennes act är aningen långsammare och med färre skratt, vilket kanske gjorde att setet dippade lite grand. Men sedan kom Cilla som ju alltid blir något en av publikfavorit, med sin arga och bittra approach på scen. (Där känner jag att vi är varandras totala motsats i scenpersonlighet). Sist i första set var Per-Olof Fahlborg som ju alltid levererar. Han har ett sånt schysst tänk. Och nu tog han med hela sin sudokurutin med åttan som är sängvätare. Den är så bra!

Därefter var det paus och sedan var det åter dags för mig. NU var publiken igång, så då var det verkligen inga problem. Det gick jättebra och jag fick också en lite, kanske rörig, men rätt kul presentation på Kadir Meral som ju, sin vana trogen, skötte sig alldeles utmärkt. Han körde en muslimsk variant på Per-Olofs förhudsskämt, vilket jag själv tyckte var askul. Efter Kadir kom Björn Johansson som jag aldrig träffat förr. "En riktig svärmorsdröm", presenterade Kadir honom som och det var nog ett epitet som funkade. Det gjorde hans act också, kanske med en aning sänkt tempo för publiken som nog började bli lite trötta när febrige Martin Krantz gick på. Men han tog kommandot och var lika bra som han alltid brukar. Bl.a. hade han hittat en lustig annonslapp på anslagstavlan utanför där en kille försökte bli av sin lägenhet på 50 kubik(?!)meter.

Alla var jättenöjda med hela arrangemanget, både komiker, publik och krögare. Åtminstone verkade det så ;-) . Jag ser jättemycket fram emot nästa gång som kommer att bli torsdagen den 29 november.

Och ikväll har jag ett jobb på Kultur dag- och natt tillsammans med Per-Olof Fahlborg. Som jag sagt tidigare: Vi hallänningar måste hålla ihop. Eller om det brukar vara vi tjejer måste hålla ihop... Fast då brukar jag nog inte mena Per-Olof. Nu när jag tänker efter har jag nog ordnat rätt många jobb åt honom. Det är väl snart dags för en gentjänst.

Klockan 20

smäller det!

Visst ser det snyggt ut med siffror i rubriken?

11 grader

Idag har jag repat i en kyrka inför en konsert i 11 graders värme. Låter kanske inte jättefarligt, men pröva att spela fiol i den temperaturen. Fingrarna vill inte alls efter ett tag.

Nu sitter jag och förbereder mig inför morgondagens premiär på Attacca Comedy. Det ska bli så kul! Följande komiker är beredda: Patrik Westerlund, Björn Johansson, Cilla Domstad, Per-Olof Fahlborg, Kadir Meral, Helen Nordenborg och Martin Krantz. Jädrar, vilket startfält! Nu hoppas jag bara på en jättepublik. Eller ja, man kanske kan sänka förväntningarna till i alla fall en publik... Men jag känner mig så otroligt sugen!!! Det ska bli askul!

Jag tycker nog att jag har jobbat en hel del på marknadsföring. Jag har sprungit runt i stans alla butiker och hängt upp affischer, jag har varit med i radio, en artikel i tidningen, pratat med folk, haft inne annonser i båda lokaltidningarna samt fått ett löfte från den tidning som inte gjorde förhandsartikeln, att en reporter kommer och skriver om morgondagen. Låter väl bra!

...många utropstecken blir det...

32 ton makadam

är rätt jobbigt att få ner i dräneringsdiken...!

Mentorskap

Jag tror att jag borde skaffa mig en mentor. Ni vet en sådan där "riktig" komiker som ser potentialen i mig och som låter mig följa med på företagsgig och stora grejer och... ...Norra Brunn och sånt. Och eftersom han/hon ser det unika i mig, så ser alla andra det också. Det verkar vara en alldeles utmärkt idé! Och så enkelt, sedan! Verkligen!!!

Oslipat

Jag hade med mig stadskartan över Malmö, för den här gången hade jag tänkt att hitta rätt redan på första försöket. (Jag har ju ändå varit på Oslipat tre gånger och på MACK två...) Men, näe! Jag irrade omkring där runt Triangeln och Föreningsgatan och Amiralsgatan och Bergsgatan (!?). Efter att ha tittat på kartan vid ett flertal tillfällen började jag leta efter Södra Förstadsgatan, för därifrån skulle jag kunna komma till Spångatan. Men vart fasen kom Nikolaigatan ifrån? Och jag blev tvungen att fråga en urinvånare... och slutligen kom jag rätt. Varför, varför, varför hittar jag aldrig i Malmö???

Maten var väl halvvarm när jag kom fram, men så fick det bli. Och klockan åtta var det dags för Fritte att gå upp och värma på, vilket han skötte med den äran. Sedan följde i rask takt Marcus, som körde en herrans massa nytt, efter vad jag förstod. Måste vara tufft att ha en massa stammisar som tvingar en till nytt material varannan vecka. Men bra! Sedan kom Dalia med ett efternamn på F...ek (tror jag), som också körde nytt, som så klart behöver tajtas till.

Stämningen var väl inte helt på topp när Jesper Sjöberg gick på. Han har en skön stil, tycker jag. Lugn och eftertänksam. Sånt gillar jag. Och han fick upp stämningen bra, vilket ju banade väg för nästa komiker som var jag. Det funkade alldeles utmärkt. Fick en applåd redan på första skämtet, tror jag. Jag missade lite i slutet, genom att säga fel. Typiskt, men så kan det vara.

Kringlan: Galet bra rutin om silverfiskar. Och efter paus får jag väl som vanligt lyfta fram Petra och hennes crazy framträdande. Jag vet ingen som kör liknande publika improvisationer. Jag kom på när jag åkte hem att hon talar inte med publiken. Hon talar till publiken. Det är en jäkla skillnad.

Avslutade gjorde Ola Söderholm som också är ruskigt bra. Liksom Erik Börén som inledde andra akten.

Imorgon blir det forumteater. Ska bli skitskoj. Och till helgen ska vi gräva i trädgården. Ska bli... skitskoj...

För övrigt...

... var jag rätt bra ikväll på Oslipat i Malmö. Mer info senare

ujujuj...!

Det här har varit en av mina absolut bästa veckor. En massa toppengig och skön stämning och hotellbesök och shopping och allt möjligt.

Efter Big Ben bjöd Thomas Oredsson in mig till Folkuniversitetets sista kurstillfälle, eftersom han hade tagit anteckningar även under mitt framträdande. Efter en fika med Patrik Westerlund begav vi oss dit och vi hade en sedvanlig genomgång. Jag gillar verkligen sådana här kurser. Skulle kunna gå på kurs jämt.* Så jag fick ta del av de andras omdömen och innan jag gick, även min egen. Och det var nästan bara positiva grejer. Oredsson sade att jag utstrålar trygghet och säkerhet på scen och man måste lyssna på vad jag har att säga och att vissa grejer var "lysande"(någonting åt det hållet i alla fall...). Visst hade jag gärna varit kvar, men det kändes ändå bra med den sköna känslan i kroppen när jag gick mot Hemma hos Komikaze.

Det var ganska mycket folk på plats, mycket mer än det har varit de gånger jag tidigare varit där. För en gångs skull var vi fler tjejer än killar som uppträdde. De flesta som körde var nöjda med sitt framträdande, men inte jag. Och då var jag absolut inte sämre. Jag tror att jag har en alldeles för hög ambitionsnivå. Men måste man sänka sina ambitioner? Är det bra att försöka tycka att publiken nog var kass, när jag tänker att jag kunde gjort bättre ifrån mig.

När jag tänker efter gick det ändå ganska bra på Hemma hos. Skillnaden ligger i dagen före, på Big Ben, där det gick skitbra! Jämförelsen är kanske inte rättvis. Men visst vill man äga!

Ikväll åker jag till Malmö och Oslipat. Vi får väl se om det blir något ägande då.

*Funderar på om man skulle köra en workshophelg på något trevligt ställe, sisådär en 7-10 komiker. Man betalar kost och logi och tillgång till något slags konferenslokal där man kan köra sina grejer inför varandra. Varje person ansvarar för var sin "uppgift". Eller?

Big Ben igår...

...gick kanonbra! Kändes perfekt. Eller ja, perfekt och perfekt. Så kanske man aldrig ska säga egentligen. Men jag fick utdelning på mina grejer, även det nya, så jag känner mig jättenöjd.

Jag fick ingå i kursen på Folkuniversitetet anförda av Thomas Oredsson. Han tyckte att det var lika bra, eftersom jag ändå gått kurs med halva gänget. Och vad kan man säga om de andra? Även om Oredsson var med son "lärare", så måste man ju säga att han är bara så jävla bra. Här och nu. Han kan ta vilken publik som helst, från gammal till ung. Yvonne Johnsson hade jag tidigare aldrig sett, men hört mycket gott om, ett rykte hon absolut levde upp till. Och inte att förglömma: Petra Mede. Man kan inte annat än älska den tjejen. Hon är cool och improvisativ och har en sådan utstrålning på scen. Hennes publiksnack är verkligen skitbra.

Efteråt satt vi några stycken (Oredsson, Ingella, Petra, Bonderud, Svenne Brundin, Mårten Andersson, Eric Löwenthal och jag) och diskuterade livet och comedyn. En kanontrevlig kväll!

Nu blickar vi framåt mot Hemma hos Komikaze!

Och tack, Ingella, för skjutsen till hotellet. Det var jättegulligt av dig.

Nu drar jag till Stockholm!

Big Ben ikväll och Hemma hos Komikaze imorgon. Ses vi?

Jag älskar kvinnor!

Nu blev det så otroligt tydligt. Att köra standup inför en hel hög kvinnor är mycket roligare för komikern. Mycket roligare! (Här hade jag tänkt skriva att jag var grym, men jag gör inte det, eftersom jag diskuterat denna typ av inlägg med goda vänner...) I alla fall! Det gick kanon! Och ska man diskutera förutsättningar för god comedy, så kan man fundera om det ändå inte har ganska mycket med att göra vem man uppträder för. Det var nämligen inte totalt perfekta lokalförutsättningar. Det var ganska långt till de personer som satt längst bak, men ljudet var bra (eget) och lyssnandet var på topp. Publiken var inte berusad, men hade druckit ett glas vin eller två. Alla visste vad som komma skulle och de var t.o.m. lite uppvärmda eftersom de fnittrande gjort en slags presentationsrunda. Jag tog tillfället i akt och presenterade mig själv sist på ett liknande sätt, frågade dem om de hade koll på varför jag var där (vilket de hade) och började med att säga något om hur härligt det var att det bara fanns några få killar på plats. Applåd och visslingar! Och sedan flöt det bara på.

Jag gillade verkligen Kvinnojouren. Kanske hälsar jag på någon gång...

Risotada

Igår körde jag på Risotada i Göteborg. Svårt att bedöma hur det gick. Det var en lite märklig publik med extremt många äldre män. De var ganska tysta, men verkade nöjda med underhållningen. Känns det igen?

Marika är en himla skön komiker med starkt publiksnack. Hon var nog ändå den som fick störst respons under kvällen. Hennes utstrålning är väldigt mycket go och glad. Man kan inte låta bli att älska henne, liksom!

Teresa har en sådan djup, finurlig och intelligent stil som jag gillar. Hon skämtar om viktiga, angelägna ämnen och det är härligt. Hon fick, som vi alla, jobba hårt, men som sagt: publiken tyckte om henne.

Och så Anna-Lena. Publiken älskade henne redan från början. Så klart! Men jag tyckte att de betedde sig lite avmätt ibland. Det hände ganska många gånger att folk applåderade utan ett gapskratt. Ni vet, ungefär som på en bra föreläsning. Anna-Lena har också ett angeläget material, även om det är mer jordnära än Teresas. Båda är komiker jag gillar.

Hur gick det för mig då? Jorå! Det gick så där bra. Jag missade en del grejer, eftersom publiken var lite laidback och då kan man inte låta bli att fundera på hur, vad, var och varför. Men när man summerade kvällen, så var det helt klart godkänt.

En liten anmärkning bara: Igår var tredje eller fjärde gången på raken någon kommenterar min scenpersonlighet som något positivt och unikt. Det kändes jäkligt bra (även om gårdagens någon var aspackad). Det känns i alla fall som om det jag startat upp där är något att hålla fast vid.

Nytt!

Plats: Tivoli, Helsingborg
Tillsammans med: Lars Magnusson, Martin Krantz och Per-Olof Fahlborg. De var jättebra på tre olika sätt. Per-Olof har jättebra material. Gud, vad jag avundas honom - att det inte är jag som har skrivit skämten, alltså. Martin är alltid bra nuförtiden. Gud, vad jag avundas honom för den där förbannade jämnheten! Lars var en ny, trevlig bekantskap som var en jävel på publiksnack. Gud, vad jag avundas honom för det - jag vill också...!

Jag hoppade lite igår. Det betyder att jag släppte lite på mitt manus och försökte mig på lite publiksnack. Jag släppte taget, helt enkelt, och hoppas att jag vågar göra det igen. Det var inget totalt medvetet val, bara nästan. Men det slumpade sig så att det satt en kille precis bredvid scenen som alla komiker hade någon slags kontakt med. För mig funkade han bra, han var från landet, ovan vid standup och lite oförstörd liksom.

Det som hände, i övrigt, var att jag kände mig helt yr i bollen, eftersom jag var tvungen att släppa mitt inövade material och ta ett steg rätt ut i luften. I det tomma, gapande, manuslösa hålet. Men det funkade! Jag gjorde kanske inget höjdargig, men det kändes ändå bra, närvarande, medvetet och... ja, bra!

Alla andra var också bra. Man kanske t.o.m. ska säga bättre, men vad fan...! Någon annan gång är det min tur!

Och ikväll blir det Risotada i Göteborg tillsammans med Anna-Lena Brundin och Teresa Tönisberg.

Attacca Comedy

Idag var det en artikel om klubben i Hallands Nyheter. Jag vet inte om den är med nätupplagan, allt kommer nämligen inte med där. Adressen är i alla fall www.hn.se och så får man gå in på kultur och nöje. Tyvärr skrev journalisten fel datum. Inte en utan tre gånger. Jag poängterar i alla fall att det är torsdagen den 25 oktober, inget annat.

Och ikväll är det Helsingborg. Undrar om jag hinner sy en klänning innan dess...?

Köld och förbannad dikt...

Det var svinkallt att gå ut med hunden idag. Vantar och mössa och mamelucker. Om mamma hade fått bestämma. Som tur var slapp jag skrapa rutan på bilen, eftersom min dotter är hemma idag igen. Vi ska nog försöka oss på en tur till brorsan för att fika lite, 75 m. härifrån. Härligt att bo på landet!

Imorgon åker Per-Olof Fahlborg, Martin Krantz och jag till Helsingborg för att köra på Tivoli. Det skall bli askul. Nu är jag lite taggad, faktiskt.

Hemma!

Jag är hemma med min sjuka dotter idag. Jättejobbigt! Hon ligger i sin säng med feber och jag sitter vid datorn. Ojojoj, vad man får ligga i och jobba och slita och släpa när man har barn... Eller?

Vi hade en spelning igår. Familjen! Där spelades det både flöjt, klarinett, fagott, fiol, bas och piano. Djaembetrumma inte att förglömma. Och så fick lilla flickan feber och fick lägga sig i kyrkbänken. The show must go on, you know.

För övrigt måste jag informera de bloggläsare som missade Björn Gustavsson igår på Parlamentet att de helt enkelt är tvungna att ta igen det med någon repris eller något. Han var helt enkelt lysande!

Mer om Harrys

När Helen och jag gick till Heden efter Harrys, stod vi länge och pratade bakom en liten söt silverfärgad MG, årsmodell 03, cab, AC m.m. Slutligen kom ägaren, varpå vi bad om ursäkt för att vi stod ivägen och flyttade oss. "Ni får gärna köpa den", sade den dubbelknäppta skepparkavajinnehavaren till oss och strök sitt backslick. "Vi kan säga 80.000!" (Härefter följde en ganska fånig diskussion, som jag inte tro lämpar sig i skrift.) Summan av kardemumman är i alla fall att min man har haft väldigt svårt att släppa det här och tvingas inse att han förmodligen missat ett riktigt kap. Jag däremot tror att om han varit med - ja, då hade erbjudandet aldrig kommit...!

...fast nu har jag ändrat mig...

Jag lägger nog inte ner i alla fall. Blev oerhört uppmuntrad och kände större tillförsikt inför framtiden när jag var på "En annan liten jävla show" igår. Gå och se den! Man blir bara så glad. Jag var där med mina tonårssöner och jag tror att de var de enda i den åldern på teatern igår. Men de var helnöjda! För övrigt kan jag meddela att det faktiskt var deras förslag att vi skulle gå.

Spelade teater igår också, på min lediga dag och allting...! Men det var som vanligt jättekul! Det är härligt med ungar i alla åldrar. Och det är härligt med AnnaKarin, Gunilla och Andreas!!!*


*Mina teaterkompisar i "Spela roll" (som säkert lagt märke till, vid det här laget, att jag skriver teatergruppens namn så ofta jag kan i den här bloggen...)

Harrys

Var på Harrys igår och körde i andra akten. Det gick inte bra och jag kan inte sätta fingret på varför. Kanske berodde det på en tafflig inledning eller på att mitt material inte funkade ihop med Martin Gustavssons som var före mig. Jag försökte så gott det gick, men det kändes skit. Publiken gillade väl mig, men jag vill ju att de ska älska mig.

När jag åkte hem, funderade jag på att lägga ner hela skiten...

Teater i skolan!

Idag har jag, tillsammans med mina kära kollegor Andreas och Torgild (ja, han heter som Lars Ekborgs figur i Skattkammarön!), spelat teater i klassrummet för ett gäng 14-åringar. Det är jätteroligt att vräka ur sig: "Håll käften!" till en sådan. (14-åring, alltså). Jag spelade en hysterisk, blåslagen knarkarbrud som blir jagad runt bänkarna. Mycket trevlig, om jag får säga det själv. Kanske att man kan få se det i efterhand, då jag upptäckte att svenskläraren filmade...!

Bokmässan

Det som är lite roligt med bokmässan är alla kändisar. Jag roade mig t.ex. med att följa efter Camilla Läckberg i svart klänning, vinglandes fram på alltför höga klackar (tror jag, eller också hade hon skoskav). Paolo Roberto såg jag, liksom Glenn Strömberg. Men det fånigaste var ändå att vid exakt samma tid som jag körde igång i min lilla gröna monter, då stod Lasse Eriksson två montrar bort och gjorde samma sak. Bara med flera 100 procent större publik.