Igår körde jag på Respekt i Göteborg. Det är den gamla rookieklubben Trampolin (som förut huserade på Restaurang Änggården) som återigen sett dagens ljus. Detta var nog tredje eller fjärde gången och det märks fortfarande att det är en klubb i startblocken. Restaurangen ligger bra till vid Järntorget, för övrigt granne med Gillestugan som förra våren lade ner sin standupverksamhet efter ett otal år i branschen.
Det kan verkligen bli skitbra på Respekt, bara den marknadsförs korrekt. Som det är nu, vet knappt någon om att klubben finns, kanske inte ens vissa av personalen. Jovan stod nere vid dörren när jag kom för att locka upp folk till andra våning där scenen finns belägen. För övrigt jättebra att man äter på ett ställe och underhållningen finns på ett annat. Dock måste arrangörerna själva ställa i ordning bord och stolar innan showtime. Men fungerande ljud och halvbra ljus finns på plats. (Värre har man definitivt varit med om.)
Igår fick jag avsluta. Fy fasen, det var jag inte beredd på. Jag har inte kört en enda gång under april månad och det kändes! På scen var jag totalt ofokuserad, tappade skämt, prövade nytt, visste inte riktigt var jag var o.s.v. Jag är alltså inte alls nöjd med gårdagen (som vanligt...?)
Jag pratade med Kadir efteråt som hade funderat lite på mitt material. Han sade att min humor är finurlig och djup. Många gånger efter ett skämt måste publiken tänka till en stund innan de: ... aha - skratt! Han menade att jag kunde ha för bråttom och att jag skulle ge publiken tid. Oredsson sade en gång att jag skriver smart standup. Jag förstod inte riktigt vad han menade då, men det kanske är något sådant här. Att jag har för bråttom beror på kanske helt enkelt på att jag, när skrattet väntar på sig, tänker: Oj, de förstod inte! Bäst att köra vidare. Nästa skämt går kanske hem!. Och så hinner folk inte med. En annan grej vi diskuterade var att jag nästan alltid kör nytt material. Inte hela vägen, förstås, utan att jag då och kör små nya rutiner eller lägger till nya delar i gamla. Kadir undrade om jag inte hade uppemot en 50 minuters material nu och jag tror faktiskt att han har rätt. Och så sade han så här: "Samla ihop 30 minuter av ditt bästa så kan du köra support sedan!" Ja, det är ju det jag vill. Redan i höstas blev jag lovad en tid av Harrys, men så har ju inte skett. Det är förmodligen mitt eget fel. Andra ligger på - det gör inte jag. Jag frågar en eller två gånger och tror på fullaste allvar att de ska höra av sig. Eftersom det är vad de säger att de ska göra!
När jag körde hem funderade jag rätt mycket på det här med mitt material och att jag kör en massa nytt. Jag är nog mer produktiv än jag tror, vilket ju trots allt är positivt. Jag minns att Eric Löwenthal och Martin Svensson en gång sade till mig, i början av min karriär, att jag skulle köra 5 minuter skitbra material överallt tills jag nästan spydde på det. (Eric hade sett mig två gånger på raken med helt olika upplägg.) Jag kanske försökte hålla mig till det i början, men nu har jag fallit tillbaka. Man vill ju pröva! Det som är bra är väl ändå att jag har börjat reflektera över det.
Och tror ni inte på fasen! Under bilresan hem kom jag på två jättebra grejer. En om att vara glad och en om hotellpersonal. Jag kan inte låta bli att pröva dem nästa gång!
No comments:
Post a Comment